Thomas Berggren om hur formelbilsracingen i Sverige förefaller att snart vara ett minne blott.
Det finns en biltillverkare som det senaste decenniet investerat miljoner samt massor av energi på att skapa en bra karriärstege i Europa för unga förare och det finns en biltillverkare, som tidigare var synonym med unga formelbilsförare, som nu helt och hållet förslösat sitt arv inom racingen.
Jag talar alltså om Renault och Ford – där den franska tillverkaren lagt ner ett imponerande arbete på att modernisera europeisk formelbilsracing medan Ford mest förefaller att högaktningsfullt struntar i att ta något som helst ansvar för ungdomars racingambitioner.
Formel Ford var en gång den stora, prestigefyllda och växande instegsklassen för gokartungdomar med formelbilsambitioner, både nationellt och internationellt. Formel Ford var billigt och enkelt att tävla i men nånstans gick det snett. Sedan minst tio år har ingen av Fords chefer brytt sig om att sköta sitt arv. Tvärtom verkar alla Ford-chefer ha gjort allt för att klassen ska försvinna och de har därmed slösat bort en viktig image-tillgång.
Idag finns bara rester av den en gång så stora och livskraftiga klassen. I England är det till och med svårt att fylla startfälten trots att det finns massor av tävlingsbilar. Men de står oftast, precis som här i Sverige, i ett garage nånstans, dammiga, ouppdaterade.
Ute i Europa är det istället Formula Renault 2,0 som övertagit rollen som fostrare av unga racingtalanger – men frågan är vad cheferna hos Renault Sport i Paris skulle säga om de var korrekt uppdaterade om förhållandet i Sverige.
Här har Svenska Renault i flera år offentligt lovat att ta sitt ansvar för klassens uppbyggnad, alltså hjälpa till att skaffa fram bilar, sponsorer och administrera klassen. Men av detta löfte har det aldrig ens blivit en tumme.
Idag finns klassen knappt och det är märkligt att Renault kunnat låta bli att bygga en ny juniorklass i Sverige – alla verktyg har ju funnits tillgängliga hos Renault Sport i Paris. Därifrån subventioneras alla de nya racerbilarna, en helt ny Formula Renault 2,0 kostar de facto inte mer än 45 000 Euro, komplett med motor, växellåda och vingkit. Och en begagnad, uppdaterad bil, kostar hälften.
Att avsätta medel för att hjälpa unga förare som vill börja tävla med racerbil borde därför inte vara betungande, inte med tanke hur många bilar Renault säljer i Sverige. I fjol sålde Renault drygt 12 000 personbilar och gudvet hur många transportbilar. En liten del av vinsten borde varit en fin grundplåt till svenska racingungdomar.
Som supportklass under STCC-helgerna skulle en livskraftig Formula Renault-klass vara en stor tillgång men nu hörs istället röster från STCC AB att dra ner på antalet tillfällen att köra ihop med STCC. Och det är i och för sig förståeligt, inte ens den mest intresserade kan tycka att ett startfält med sex bilar på Mantorp kan vara något att kika på.
Dessvärre verkar inte heller Svenska Bilsportförbundet vilja hjälpa till. Från förbundet hörs ingen kritik och någon ekonomisk hjälp får inte heller de svenska talangerna. Kort sagt verkar alla kurvor peka neråt – och svensk formelbilsracing dör just i detta nu sotdöden.
Sedan frågar många i konungariket Sverige varför vi inte får in någon förare i Formel 1.
Fråga Renault, Ford och SBF.
De har var sin del av svaret.