Den svenska regeringen har under våren 2008 gett de svenska trafikverken i uppdrag att utreda om det är möjligt att minska koldioxidutsläppen från transportsektorn genom en överflyttning mellan trafikslagen. Resultatet publicerades nyligen av statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) och visar att det kan vara svårt att med enkla metoder minska koldioxidutsläppen, främst för att bristen på kunskap är så stor.
Utredningen (klicka HÄR för att ladda hem pdf-fil) har försökt besvara hur Sverige kan minska sina utsläpp med hjälp av att folk ändrar sitt färdmedel, både på kort som längre sikt (år 2040). Man konstaterar att dagens transporter i dag svarar för ungefär 20 miljoner ton koldioxid varje år, vilket är en ökning med 9 procent från år 1990. Det politiska målet är att Sverige senast år 2010 skall ha minskat sina utsläpp ner till 1990-års nivå. Vägtrafiksektorn är den som anses stå för den största utsläppsandelen.
Genom att få folk och företag att ändra på sina resor, företrädesvis till järnväg, finns det möjlighet att reducera utsläppen med upp emot 25 procent. Utredningen menar dock att det kan vara svårt att värdera om det är en samhällsekonomiskt försvarbar affär. Mycket eftersom en sådan förändring förutsätter dyrbara investeringar men också då det är svårt att fastställa vinsterna på ett enhetligt sätt. Dessutom är det inte alldeles självklart att det just är järnväg som är det mest energieffektiva alternativet.
Syftet med studien var att utreda vilken möjlighet det finns att minska koldioxidutsläppen genom en överflyttning mellan trafikslagen. Utredningen understryker att den största vinsten ligger i att effektivisera dagens fordon, såsom användandet av elbilar, en bilfri innerstad, längre lastbilar och en ökad andel cyklister. Man menar också att en omfattande övergång till el inom transportsektorn är det bästa sättet för en stor sänkning av koldioxidutsläppen. Exakt hur omfattande minskningen då blir beror på hur elen produceras.
Ett stort problem med en sådan här utredning är att den genomförts på en förhållandevis kort tid och att den enbart behandlar en mycket liten del av ett stort problem. Man konstaterar att "området är ytterst komplext" samt att det krävs mer tid och resurser till större fördjupning innan man kan presentera en bra slutsats.