I Bob Lutz nysläppta bok ger han sin bild på vad som gått snett inom de amerikanska bolagen. Men Lutz ger även sin syn på Saab och den svenska välfärdsstaten. Vi listar några av Bob ”citatmaskinen” Lutz absolut bästa uttalanden!
Car Guys vs Bean Counters är titeln på Bob Lutz senaste bok, med underrubriken the Battle For the Soul of American Business. Vi har skrivit om den tidigarepå vår hemsida då de första förhandsrecensionerna publicerades i amerikanska medier.
Bob Lutz har skrivit ned sina tankar om modern amerikansk företagskultur, efter sina 47 år i bilbranschen.
Huvudtesen som genomsyrar den välskrivna boken är att ekonomerna inte får styra ett företag.
Den ständigt frispråkige Bob Lutz blickar tillbaka på sin tid inom den amerikanska bilindustrin och ger sin dyn på var – och hur – de tre stora bilföretagen gick ner sig genom åren. I synnerhet handlar boken om hur GM – som under 60-talet omsatte mer än Frankrikes statsbudget – gick från att vara bilindustrins gigant till total kollaps.
Saab nämns också här och där i boken. I kapitlet med rubriken ”A Failed Culture of Excellence” ges en beskrivning av GM:s Saab-äventyr.
”En betydligt sorgligare saga är den om Saab.” skriver Lutz
Efter att ha blivit snuvade på ett Jaguar-köp av rivalen Ford, ville GM fortsätta sin strävan att äga en europeiskt premiumtillverkare.
”Naturligtvis, på det här dansgolvet, var alla de snygga tjejerna (BMW, Mercedes, Audi, Ferrari) redan upptagna. Men varför inte den ensamma – något undernärda – panelhönan som heter Saab?”
Bob Lutz nämner Saabs historiska arv och tycker att de gamla tvåtaktarna låter ”ring-ding-ding” vid gasuppsläpp.
Efter en kort presentation av märket där flygarvet, tvåtaktare – som Lutz beskriver som blårykande och låter ”ring-ding-ding” vid gasuppsläpp – samt Saab 900 nämns, kommer Bob in på Saabs begränsande potential.
”Inte ens om du lägger ihop alla professorer i sociologi och statsvetenskap, alla vänsterinriktade intellektuella som beundrar det misslyckade svenska experimentet med 90-procentig beskattning och från-vaggan-till-graven-välfärd samt alla förmögna som av någon anledning undviker Mercedes, Audi och BMW, skulle Saab sälja mer än 150 000 bilar per år. Men GM köpte Saab ändå, först 50 procent och sedan 100!”
Lutz förtydligar i en parantes att hans åsikt sedan alltid varit att GM borde gjort sig av med Saab.
”(Ärligt talat skulle jag ha undvikit den charmiga förloraren och jag har alltid förespråkat en försäljning eller nedläggning så fort jag fick chansen.)”
”Varje försök till att vidga attraktionen av Saab, genom att göra det mer mainstream och mindre knepig, slutade med ett bakslag. Mainstream-kunder övervägde aldrig Saab, (eller så hade de aldrig hört talas om märket och trodde det stavades ’Sob’).”
Lutz påvisar viss självdistans när det kommer till Saab 9-2.
”Kravet att ’göra något vettigt av Subaru-alliansen’ resulterade i en av mina mindre bra idéer: skapa en liten Saab 9-2 från Subaru Impreza kombi då de sista två tredjedelarna bar starka likheter med den stora Saab 9-5 kombi. Med en helt ny Saab-kaross skulle det fungera, eller hur? FEL! Den var hatad redan innan den blev testad av media, som kallade den för ’SAABaru’ och vi lyckades att förolämpa både de knepiga Saab-lojalisterna och hardcore Subaru-fansen. Försäljningen var usel; 9-2 krävde stora rabatter och onekligen skadade den bägge varumärkena.”
Lutz påpekar flera gånger att han gillar märket, men han tyckte inte att GM skötte Saab på ett bra sätt. Bland annat i kapitlet ”If I Had Been the CEO” skriver Bob att om han fått bestämma så skulle Saab blivit helt integrerad i GM Europe och inte låta Saab ha egna lösningar.
Som ett exempel nämns Saab 9-3 som skulle dela det mesta av tekniken med ”den välbyggda (men designmässigt utvecklingsstörda) Opel Vectra.”
”Men med en anda av ’vi vet bättre’ ändrades nästan allting och bilen blev onödigt dyr.”
Sammantaget erbjuder boken på en god läsning rent språkmässigt och Bob Lutz ger en god inblick i hur han upplever den moderna amerikanska företagsfilosofin, kryddat med intressanta anekdoter om vad som skedde bakom kulisserna.
Bob drar sig inte heller för att ge en känga åt både det ena och det andra. Ekonomer, PR-människor, politiker, CAFE-regler, vänsterorienterad media, all media utan FOX, debatten om global uppvärmning, Ferdinand Piëch, etc. Alla får de en släng av kritik från bäste herr Lutz.
Fast han klarar inte av att vara helt konsekvent i sina analyser. Flera tillfällen i boken nämner Lutz – som den amerikan han är – att socialismen är totalt misslyckad. Samtidigt anser han att de europeiska och japanska sjukvårdssystemen, är att föredra då kostnaden för hälsa och sjukvård inte bekostas av företagen utan är jämnt fördelade över hela samhället.
Boken ”Car Guys vs Bean Counters” går att beställa på olika nätbaserade bokhandlare. Priset på Amazon.com är kring 20 dollar + frakt.