Bob Lutz: ”Detroit föll samman därför att…”

Inte den gubben igen, tänker kanske ni. Men bilindustrins egen citatmaskin Bob Lutz levererar nya, tvärsäkra sanningar. Lutz berättar varför USA:s biltillverkare närapå gick under, bensinpriset måste chockhöjas och hur farlig CO2-debatten är. Dessutom vet Lutz exakt vilken magkänsla som bilköparen måste ha för att få en bil såld!

Bob Lutz Dodge Viper Indy 500

Bob Lutz var pådrivande när Chrysler skapade sin Dodge Viper, en modell som idag har ikonstatus. Som affär var förmodligen Viper ingen succé, ända tills man räknar in hur bilmodellen förstärkte Chryslers varumärke genom åren.

Mannen, myten – legenden! Så brukar det heta och inom bilindustrin finns det några få "gubbar" som passar in på beskrivningen. Bob Lutz tillhör definitivt denna exklusiva skara och hans meritlista är både lång och imponerande. Lutz har jobbat för alla "de tre stora" (GM, Ford och Chrysler) i olika chefspositioner och varit pådrivande för en mängd bilmodeller, flera av dem klassiker idag.

Vad många inte vet eller glömt bort är att Bob Lutz även jobbade för BMW i München (han är för övrigt född i Schweiz av amerikanska föräldrar) och där omorganiserade försäljningsnätet i början av 70-talet. Lutz satt även i BMW:s styrelse. Genom att tvinga in försäljningsorganisationen under BMW:s paraply fick företaget kontroll över lönsamheten och det bildade sedan grunden för den kraftiga expansion som skulle följa under flera decennier.

Det sista "riktiga" jobbet som Bob Lutz hade inom bilindustrin var hos General Motors där han hade titeln produktchef och satt i företagsledningen. Lutz värvades av GM:s dåvarande vd:n Rick Wagoner och fick fria händer – uppdraget var att återigen skapa attraktiva modeller.

Cadillac Sixteen Concept Detroit 2003 Bob Lutz

Konceptbilen "Cadillac Sixteen" visades 2003 på Detroitsalongen och var ett typiskt "Lutz-projekt". Med V16-motor på nästan 14 liter och en toppeffekt på 1.000 hk var den lyxmodell som skulle knäcka allt annat på marknaden. Serieproduktionen röstades dock ner, med liten marginal har det påståtts.

I en lång intervju som ursprungligen publicerades i kvartalstidningen "proActive", som ges ut av konsultföretaget Lotus Engineering, berättar Bob Lutz om sin tid inom amerikanska bilindustrin. Anekdoterna kan som bekant bli hur många som helst, det vet vi från Bob Lutz senaste bok "Car Guys vs. Bean Counters: The Battle for the Soul of American Business" som kom ut i början på juni.

Förutom sin sedvanliga, tvärsäkra hållning visar Bob Lutz också på en oväntat ödmjuk sida där han erkänner att han ofta haft fel – men aldrig tvekat under verkställandet. Något som förmodligen många inom Saabs organisation kan skriva under på.

De som är intresserade av hur bilindustrin fungerar har en högtidsstund framför er med den digitala tidningen "proActive" hos Lotus Engineering. Bob Lutz sitter numera med som rådgivare hos Lotus och med GM-tiden bakom sig kan han titta tillbaka och sätta fingret på vad som gick fel i USA. Hur kunde världens största bilnation hamna i ett så utsatt läge att man närapå kollapsade 2009?

Enligt Bob Lutz fanns det fyra skäl till att amerikanska bilar sålde allt sämre och att lönsamheten försämrades:

1) Räknenissarna fick bestämma inom amerikansk bilindustri. Det resulterade i mediokra bilar – inte lika bra som europeiska och japanska modeller.

2) Valutaförhållandet mellan yen och dollar var under decennier mycket ogynnsamt för de amerikanska tillverkarna.

3) 70-talets bränslekrav (CAFE) gynnade japanska tillverkare, samtidigt som de amerikanska inte hann utveckla mindre motorer.

4) Fackföreningarnas krav, framför allt när det gällde sjukförsäkringar, blev övermäktiga. Fackets strejkkassa var mycket större än den förlust industrin kunde ta vid en konflikt, och det visste alla.

Även om dessa fyra huvudskäl fick amerikansk bilindustri på knä så är situationen nu mycket ljusare, enligt Bob Lutz, och har snarare vänt till en fördel. Yen-kursen är den motsatta, fackförbunden mera realistiska och bilarna har blivit mycket bättre. Tuffare bränslekrav är på gång, men samtidigt har man fått god framförhållning för att möta kraven.

Bob Lutz pilot 1954-1959

Robert Lutz var pilot i marinen under 1954-1959, började på GM i Europa 1963 och gick till BMW 1971. Mellan 1974-1986 var han hos Ford, hoppade över till Chrysler och inledde sedan sin sista (?) karriär hos GM 2001. Efter pensionen har Lutz fortsatt flera styrelseuppdrag och jobbar bland annat som rådgivare åt Lotus.

Utan ett toppjobb inom amerikansk bilindustri står Bob Lutz friare och även om han – till synes – aldrig vaktat på vad som hoppar ur munnen är han nu ännu mera tvärsäker om bensinpriset i USA: det måste upp! Bensinpriset styr bilarnas utformning och i längden kan inte USA ha en nivå som ligger på en tredjedel av den som Europa har. Lutz skulle vilja se en federal bensinskatt, som i Europa, som ökar stegvis och får kunderna att inse att de måste välja mindre bilmodeller.

Problemet är dock att ingen amerikansk politiker vågar föreslå skattehöjningar (välbehövliga sådana, med tanke på USA:s underskott) på bensin, något som vore detsamma som politiskt självmord.

"Vi har ett land som är att betrakta som konkursmässigt," säger Bob Lutz i intervjun. "Om vi ​​gör motorbränsle dyrare lär vi ut rätt beteende hos allmänheten. Om du genomförde en höjning på 25 cent per gallon och år, skulle folk veta att nästa år och året efter det kommer priset att bli dyrare. Det skulle förändra köpbeteendet."

I ett av sina mera uppmärksammade uttalanden om koldioxiddebatten och global uppvärmning sa Bob Lutz i början av 2008 att den var "total crock of shit" (totalt skitsnack). Är det ett uttalande som han ångrar idag, undrar Dave Legget från magasinet "proActive" hos Lotus Engineering.

Inte alls, Bob Lutz står fast vid sin åsikt men beklagar att frågan om global uppvärmning blivit så politiskt inflammerad, speciellt i USA:

"Sanna vetenskapsmän välkomnar debatt," säger Bob Lutz. "Det finns en ömsesidig respekt för olika teorier, men det gäller inte för debatten om global uppvärmning. Man har bestämt sig för att beskatta fossila bränslen, punkt slut."

Bob Lutz Chevrolet Volt

Bob Lutz har genom åren kallats för "Mr. Horsepower", inte helt oförtjänt. Kärleken till rå kraft kanske kan spåras tillbaka till tiden som pilot hos marinen, men när fan blir gammal blir han religiös – som det brukar heta. Bob Lutz såg tecken i skyn och insåg att oljeberoendet måste brytas, och det görs bäst med elbilar. Att driva igenom Volt-projektet i den stora GM-organisationen var en uppgift som nog de flesta skulle misslyckats med (minns vad som hände GM:s elbil EV1 i slutet av 90-talet), förutom just Bob Lutz.

Intervjun med Bob Lutz är väldigt lång och kan rekommenderas alla som är intresserad av bilindustrin. Men vi nämnde i ingressen att Bob Lutz är övertygad om vilken magkänsla som ska skapas hos en presumtiv bilköpare när han eller hon står inne hos bilhandlaren. Det kan sammanfattas i ett ord: värde.

"Kunden måste ha känslan av att 'det här är fantastiskt, får jag denna vackra bil för bara så här mycket pengar?'

Vad är då "värde"? Givetvis väldigt olika saker, beroende på vem du frågar. Enligt Bob Lutz kan "värde" vara bra bränsleekonomi, storlek, prestanda eller hur kul en bil egentligen är. Chevrolet Cruze är ett exempel på en bil som skapar värde på flera sätt och den säljer mycket riktigt också i rekordsiffror just nu.

"Köparen måste älska sin bil, verkligen vilja ha den. Och första steget är god design, det är den som öppnar dörren och får kunden att vilja provköra."

Men god design betyder högre kostnader. Bob Lutz nämner designern som vill ha en mera lutande vindruta för att det blir snyggare. Men då säger "räknenissarna" att det blir mer glas, mer vikt, högre pris och kanske behövs det också dyrare torkararmar. I en organisation där räknenissarna får styra använder man samma dörrhandtag överallt, för det blir billigare. Men det ger inga snygga bilar, som folk verkligen vill köpa.

Intervjun med Bob Lutz i "e-magazine proActive issue 41" kan läsas i sin helhet genom att klicka på länken.

Bob Lutz levererar sanningar, kan inte annat än hålla med!
296
261