Man känner igen den, men ändå inte. Fronten ser ännu maffigare ut med dels tre grova tvärribbor (som nya CC) istället för fyra och därtill vertikala markeringar också. Bakdelen har också många drag av dagens ansiktslyfta Passat men lamporna har en annan form och nummerskylten är uppflyttad.
Faktum är att hela karossen är en annorlunda – och jämfört med Europaversionen är den större på alla ledder.
Mina intryck grundar sig än så länge endast på rakt fram-körning på Interstate 75 mellan Atlanta och Chattanooga.
Sådan cruising i 70 mph (ca 113 km/h) fixar Passat US galant. Jämfört med Europakusinen ger den en mäktigare känsla bakom ratten i kraft av sin storlek. Fjädringen jobbar mjukt, men utan att vid skarvar och dylikt lyckas dölja att vi har de största fälgarna i tillvalsprogrammet (18″).
Samma sak gäller ljudnivån, som mestadels är behagligt låg, men som, lite på svenskt vis, överraskar med klart mer vägljud över grövre beläggning. 235/45-18-däcken är inte heller i detta avseende särskilt förlåtande.
Förarstolen går inte heller att känna igen rakt av och
underleverantören befinner sig i detta fall i USA. Men det är likafullt
en generös och bekväm förarstol, så jag sitter bra.
Kupén är luftig framtill men det är när jag sedan ska till att
provåka baksätet som bilens riktiga käpphäst visar sig: Benutrymmet bak!
Det märks tydligt att Volkswagen gett sig sjutton på att bli överlägset
bäst i klassen här. Jag har något i stil med 14 centimeter fritt
knäutrymme bakom mig själv! Det är Superbklass – fast med bättre takhöjd
därtill.
Bagageutrymmet är också magnifikt stort och vi får plats
med tre stora koffertar av den typen du hellre tar med dig på flyg- än
bilresor.
Den ljusa klädseln känns lyxig och mycket av inredningen håller god kvalitetskänsla av typiskt VW-snitt.
Som 2,0 TDI 140 kostar nya Passat 26.765 dollar här i USA (cirka
187.000 kronor). Det är omkring 70.000 kronor under det svenska priset,
men så är det inte samma bil heller. Men framför allt ligger Passat, som
tidigare var en ganska dyr bil, nu betydligt bättre till i pris mot
konkurrenter som Toyota Camry och Honda Accord. Dessa har heller ingen
dubbelkopplingslåda att erbjuda.
Andelen personbilsdieslar är
fortfarande försvinnande liten i USA, men med en egen dieselandel på 22 procent tillhör VW de märken som fått flest amerikanare att tänka om.
Så är den amerikanska versionen bättre än den europeiska? Tja, den karamellen avslöjar vi i auto motor & sport nr 25.
• Läs en längre provkörning med alla fakta i auto motor & sport nr 25.
