Läs också…
Studenterna på Stanford University använder en Audi TTS som experimentbil för att se hur snabbt en förarlös bil kan ta sig runt en racingbana. Projektet går ut på att förstå var gränsen går, och hur bilen uppträder när gränsen passerats. Det kan leda till att förbättra nästa generation autobroms, som kan rädda tusentals liv varje år.
Just denna Audi TTS kallas Shelley och klarar alltså inte av ”vanlig trafik” som Googles förarlösa bil. Här är det istället varvtider som räknas. Robotracern kan själv avgöra när det är dags att bromsa, svänga och accelerera med hjälp av ett antal algoritmer.
I filmen ovan testkörs den förarlösa Audin på Thunderhill Raceway i Kalifornien. Enligt forskarna själva ligger både varvtiden på drygt två och en halv minut och spårvalet på samma nivå som en professionell förare skulle klara av.
Men en mänsklig förare är fortfarande bättre än Shelley på att köra mjukt. Stanfordstudenterna har programmerat Audin att matematiskt hitta den snabbaste vägen genom banan medan en mänsklig förare istället går på känsla.
Shelley har redan klarat av Pikes Peak-tävlingen 2009, och nästa steg blir att försöka lära sig hur en professionell förare reagerar när han kör själv. Därför ska teamet besöka Laguna Seca Raceway och förse två förare med sensorer som mäter bland annat pulsen och kroppstemperaturen.
”Vi behöver veta vad de bästa förarna gör som gör dem så framgångsrika”, säger Chris Gerdes, på Stanford Dynamic Design Lab. Resultatet ska sedan programmeras in i Shelleys algoritmer för att göra den förarlösa Audin ännu snabbare.