Det finns allt för många exempel på sportbilsägare som låter sin bil stå under ett skynke i garaget mest hela tiden. Jag var likadan. Jag var rädd för att använda min Ferrari. Tänk om den skulle få ett stenskott på den perfekta röda lacken? Tänk om den skulle gå sönder? Tänk om det skulle bli många mil på mätaren?
Sån här total idioti ägnade jag mig åt i ett halvår. Tills jag träffade Rolf. På en mack utanför Ljungby. Rolf var en äldre herre med grått hår. Han hade betydligt mer pengar än jag. Han tankade nämligen sin splitter nya Ferrari 360. Bredvid tankade jag min Ferrari 355. Den var några år gammal och betydligt billigare.
Han sa till mig: ”När jag var 24 år gammal, alltså lika gammal som du är, så ärvde jag en hel del pengar av mina farföräldrar. En förmögenhet. Det jag verkligen ville göra då var att köpa en fin bil. Och köra den hela tiden. Jag har alltid älskat att köra bil. Men jag lät mig övertalas att inte slösa. Av avundsjuka vänner. Av jurister utan fantasi. Av en överbeskyddande mor. Idag är jag över 60 år gammal. Och har precis förverkligat en dröm jag haft i nästan 40 år. Jag önskar att jag gjort som du. Litat på min instinkt. Omedelbart köpt en Ferrari och haft roligt medan jag var ung.” Sedan tillägger han: ”Idag får jag knappt upp picken. Vad ska jag med en Ferrari till?” och skrattade högt.
Rolf var en snäll farbror. Han var rolig. Men jag satte skrattet i halsen. För jag höll ju på att göra precis samma misstag som han. Att inte leva maximalt hela tiden. Att ha möjlighet att leva drömmen, men att ångra sig på mållinjen. På väldigt vaga grunder. Jag höll på att försitta min chans att leva fullt ut med min Ferrari medan jag var ung.
Efter mötet med Rolf så fullständigt sket jag i stenskott. Mil på mätaren var inte längre en indikation på värdeminskning. Det blev en indikation på hur roligt jag haft det. Jag använde Ferrarin varje dag. Även på julafton. Även i snö, som enda svensk. I en storstad helt tom på folk eller trafik driftade jag Ferrarin runt rondellen på Sergels torg. Alla andra såg Kalle Anka på TV. Sedan körde jag den hem till föräldrarna och åt julmat. Hela kvarteret satte glöggen i halsen när jag sladdade min ylande Ferrari i snön på gatan och parkerade vid mina föräldrars dörr. Med vinterdäck. Jag har aldrig haft så kul i hela mitt liv. Och problem med stenskott löstes med en omlackering av nos och hjulhus. För en spottstyver. Hade jag verkligen försakat så mycket kul för en spottstyver? Jag hade varit en millimeter från att begå ett kardinalfel i mitt liv. Och, som Rolf i Ljungby, ångra mig bittert många år senare.
Gör inte samma misstag som Rolf. Gör inte samma misstag som jag var nära att göra. Din sportbil ska användas så mycket det går. Hela tiden. Även om det regnar. En Europasemester med din sportbil är dessutom precis vad du behöver. Ta av skynket av bilen. Packa din väska. Vrid om nyckeln och rys till motorns sång. Åk sedan söderut, mot kontinenten och värmen. Och njut av varje sekund. Snart är du gammal. Snart är det för sent.