Nu ska vi göra något svårt, vi ställer tillbaka tidsuppfattningen till den som rådde 1957. Och så säger vi att det finns en sportbil som toppar 300 km/h. Den siffran gav 1957 samma OMG-reaktion som om vi idag skulle säga att det finns en bil som gör 500 km/h i toppfart. 300 km/h i toppfart var så galet fort att det gick liksom inte att begripa, i mitten av 50-talet.
Siffran 300 km/h var inget tomt skryt. Den Ferrari 335 S Spider Scaglietti 1957 som vi ser på bilderna här tävlade samma år på Le Mans. Tyvärr blev det bara fem timmar i 24-timmarsloppet men Mike Hawthorn körde ifrån alla och var den första någonsin att klocka ett varv på Le Mans med en snitthastighet över 200 km/h (203,015 km/h).
Ferrarin byggdes under slutet av 1956 och var klar strax efter årsskiftet. Under Scaglietti-karossen i handknackad aluminium fanns en 3,8-liters V12 Tipo 140 motor, vilket gav modellnamnet 315 S. Första tävlingen var 12-timmars på Sebring, i USA, där Peter Collins och Maurice Trintignant kom sexa.
Sebring var dock bara uppvärmning och italienarna siktade förstås på stortävlingen Mille Miglia på hemmaplan. Ferrari ställde upp fyra bilar på startlinjen och den här vagnen, med chassinummer 0674, kördes av Wolfgang von Trips och kom tvåa i Mille Miglia bakom vinnande Piero Taruffi, också han i Ferrari.
Efter Mille Miglia byggdes Ferrarin om och fick en uppförstorad V12-motor på 4,1 liter, vilket då gav modellnamnet 335 S. I det här utförandet nåddes 300 km/h i toppfart och under 24-timmars på Le Mans kördes den av Mike Hawthorn och Luigi Musso.
Den 11 augusti var det dags för Swedish Grand Prix i Kristianstad, på Rabelövsbanan. Återigen var det Mike Hawthorn och Luigi Musso som tävlade och den här gången gick man i mål efter 145 varv på den 6,5 kilometer långa banan. Tävlingen vanns av Stirling Moss och Jean Behra i en Maserati 450S, men Hawthorn/Musso kom in på en fjärdeplats med Ferrarin. Phil Hill och Peter Collins kom tvåa i en annan Ferrari 335 S.
I januari 1958 såldes denna Ferrari 335 S Spider Scaglietti till Luigi Chinetti, en Ferrarihandlare i New York. Bilen hade knappt hunnit till Nordamerika förrän Masten Gregory och Stirling Moss vann Cuba Grand Prix med bilen. Ferrarin tävlade framgångsrikt i USA men köptes 1960 av arkitekten Robert N. Dusek. Där skulle den stanna i tio år tills bilsamlaren Pierre Bardinon köpte Ferrarin och tog den tillbaka till Europa.
Ferrari 335 S Spider Scaglietti med chassinummer 0674 ingick i Pierre Bardinons privata samling under 40 år. Bilen har underhållits och körts regelbundet. Skicket är, som synes på bilderna, alldeles utmärkt.
Ferrarin såldes under fredagen av franska auktionsföretaget Articurial Motorcars tillsammans med 130 andra bilar. Prognosen var att den här vagnen skulle inbringa i närheten av 28–32 miljoner euro, vilket inte var helt fel gissat.
Två budgivare i lokalen trissade upp priset under en kamp som varade i hela tio minuter. Sedan kom en ”internationell budgivare” på telefon som chockhöjde till ett pris på 28 miljoner euro och därmed var saken klar. Köparen är inte namngiven.
Är då den här Ferrari 335 S Spider Scaglietti världens dyraste bil? Nja, inte riktigt. Räknat i euro är det den dyraste bilen någonsin som sålts offentligt. Men den röda Ferrari 250 GTO som Bonhams klubbade för 38 miljoner dollar i augusti 20014 är fortfarande något dyrare. Med dagens dollarkurs motsvarar det 320 miljoner kronor.
