Få bilar har varit så omtalade och i vissa fall så emotsedda de senaste åren som Tesla Model 3. Teslas ”folkelbil” som ännu så länge inte är speciellt folklig i det avseendet att den betingar en ganska saftig prislapp för att vara en bil i mellanklassen.
När jag fått veta att jag skulle få 24 timmar med en Tesla Model 3, hade jag det hela tiden i bakhuvudet – kan den leva upp till det priset? Den frågan och den lite mer övergripande ”hur är den att leva med till vardags?” tänkte jag att jag skulle bena ut.
Första intrycket – krångligt handtag och svinbra touchskärm
Tesla Servicecenter, Uppland Väsby – Onsdag 12:49. Det första jag gjorde när jag lyckats hoppa in i bilen första gången. Jag säger lyckats eftersom mekanismen där man måste trycka ut handtagen känns lite överflödigt, tycker jag. Ett vanligt handtag hade funkat utmärkt. Det tyckte även min flickvän, som uttryckte det krasst:
”Varför? Fan vad onödigt.”
Men när jag väl tagit mig in i bilen började jag bekanta mig med den skärm som skjuter ut från instrumentpanelen och från vilken praktiskt taget alla bilens funktioner styrs.
Det visar sig vara ganska enkelt. Layouten är tydlig och det är lätt att leta sig fram till det man söker, samtidigt som responsen i skärmen är så snabb att jag har svårt att förstå hur inte alla touchskärmar som huserar i bilar kan vara så här bra. Stort plus till Tesla!
Men. Allt detta sker ju när bilen står stilla och jag kan ägna hela min uppmärksamhet till skärmen. Lite bökigare blir det när man kör. Det går inte att komma ifrån att skärmen stjäl lite väl mycket uppmärksamhet. Jag har dessutom lite svårt att vänja mig med att behöva flytta blicken i sidled för att se vilken hastighet jag håller.
Otrafikerad väg, Stockholmsområdet – Onsdag 20:39. Och den bör man hålla koll på, för det går att köra fort. Herrejösses. Det är otroligt enkelt att bli förtrollad av den kollosala och lättillgängliga prestanda som Model 3 Performance kan ge. Jag har visserligen inte kört lika många högprestandamaskiner som mina mer ärrade kollegor, men accelerationen i Model 3 Performance är det grönjävligaste jag upplevt. Efter den första ”launchen” kändes det som att mjälten och okbenet bytt plats – så extremt är det.
Placerar du bilen i ”Track Mode” och tar i lite grann på slingriga vägar är det även där riktigt roligt. Bilen döljer sin vikt oerhört väl och har ett grepp som är förvånansvärt bra trots att den rullar på friktionsdäck.
Autopilot: Funkar perfekt – men jag styr hellre själv
E4:an strax söder om Knivsta – Torsdag 08:12. Bilen jag körde var utrustad med Autopilot och jag var såklart tvungen att prova. Systemet imponerar faktiskt på mig och jag känner mig aldrig osäker eller otrygg. Men varje gång jag aktiverar Autopilot så tar det inte lång stund innan jag avaktiverar det och tar över kontrollen igen, helt enkelt för att jag gillar att styra själv. Men systemet funkar helt perfekt om man måste ta av sig jackan lite fort.
En sak som jag betraktade som nödvändig var att låta personer som inte är bilintresserade få uttala sig om bilen. Deras input kan vara minst lika värdefullt som någon initierads. Precis som jag var inne på inledningsvis så kom min flickvän inte överens med handtagen. Det var hon inte ensam om. I stort sett alla som klev in i bilen hade något att säga om handtagen.
Men samtliga gillar den stilrena inredningen och faktiskt framför allt panoramaglastaket. Det ger en luftighet till kupén, i synnerhet i baksätet. Baksätet lämnar annars lite att önska. Det ganska höga golvet gör att man sitter i en ganska hopvikt position vilket nog kan vara tröttsamt vid längre resor. Att det inte finns någon kardantunnel gör dock att det inte är några problem att få plats med fötterna, så där får Model 3 lite upprättelse.
Många vrider på huvudet – inget för den ljusskygge
Fullerömotet strax norr om Uppsala – Torsdag 11:22. Kör man en Model 3 i dessa dagar får man vänja sig vid att folk vänder sig om och tittar och medtrafikanter kör upp bredvid och synar bilen (men det lär avta i takt med att vi får se fler Model 3 på vägarna, och nyhetensbehag klingat av). Speciellt vid Teslas Superchargers är det extra stort intresse, och många kommer fram och är nyfikna.
De allra flesta kommenterar på bilens utseende och det i positiva ordalag. Proportionerna och ”ett hjul i varje hörn”-looken är något som påpekas från flera håll. Det som verkar skava är fronten, och en vän till mig konstaterar att den ser ut som en groda framifrån. Jag är beredd att hålla med.
Jag står och surrar laddeffekt med en Teslaägare som kört Model S i sex år, när han plötsligt säger:
”Den är betydligt snyggare i verkligheten. Jag måste ta en bild och skicka till min brorsa som precis har avbeställt sin.”
Var det då ett bra beslut av Model S-ägarens bror att avbeställa sin Model 3? Både ja och nej. Ett bra beslut i det avseendet att de går att få mer för pengarna i form av kvalitetskänsla och komfort. Men kan man bortse från att karosspassningen inte har millimeterprecision eller att vissa ytor i kupén känns lite väl plastiga – då är Model 3 en bil jag inte skulle avråda någon från att köpa.
Några plus och minus
Plus: Mekanismen för att ta sig in i bilen var som sagt lite bökig. Men för att öppna har Tesla kommit med en otroligt smidig lösning. Det blir en väldigt naturlig rörelse att ta tag i handtaget med handen, trycka på knappen med tummen samtidigt som du skjuter på dörren med armbågen – hur smidigt som helst.
Plus: Riktigt snabb laddning.
Plus: Drivlina, fyrhjulsdrift och acceleration. Fantastisk ”bang for the buck” eller prestanda för peng.
Plus: Sätt gasresponsen i ”Chill” och styrningen i ”Comfort” så blir Model 3 väldigt behaglig att köra om man bara vill ta det lite piano.
Plus: Bilens skärm. Snabb, tydlig, lättförståelig och helt enkelt tvärbra. Som sagt helt otroligt att alla biltillverkare inte lyckas med detta.
Minus: Lite billig känsla på en del material i mittkonsolen.
Minus: Jag tycker nog att det borde finnas eldrift för baklucka och frunk (frontlucka) på en bil i denna prisklass.
