James May berättar historien: När Ford skulle banka skiten ur Ferrari på Le Mans 24-timmars

En klassisk tvekamp med alla de rätta, dramatiska ingredienserna. Den här filmen får du inte missa.

James May berättar historien: När Ford skulle banka skiten ur Ferrari på Le Mans 24-timmars
James May är glad som ett litet barn på julafton när han får provköra sportvagnsklassikerna.

Som vi alla vet är programledaren James May intresserad av historiska bilar. Och i det här påkostade inslaget får James May berätta en av de mest spännande historierna från motorsporten – duellen mellan Ferrari och Ford på Le Mans.

Inte nog med att James May berättar om dramatiken, han är verkligen på plats hos både Ferrari och Ford – samt kör racingbilarna på Le Mans-banan. Glad som ett litet barn på julafton, och det förstår vi!

Daytona 24-timmars i februari 1965 blev första succén för Ford GT40. Till vänster den så viktiga Ken Miles, som bidrog till utvecklingen och tragiskt avled en månad efter första segern på Le Mans. Sittande på bilen Carroll Shelby och till höger Lloyd Ruby. Foto ISC Images & Archives via Getty Images.

Historien bakom Ford GT40 på Le Mans

Varför var Enzo Ferrari och Henry Ford sådana förbittrade fiender på 60-talets racingbanor?

Vi får vrida klockan till början av 60-talet. Grundaren Enzo Ferrari hade hela sitt hjärta i racingen och försäljningen av gatbilarna gick knackigt, Ferrari var i akut behov av finansiellt stöd och sökte en partner med rejäl plånbok. Enzos idé var att sälja Ferraris personbilstillverkning och fortsätta med racingen i ett separat bolag.

I februari 1963 fick Fords europeiska huvudkontor ett brev där Enzo Ferrari berättade att företaget var till salu och han gärna såg Ford som den nya ägaren. Tre månader senare var ett avtal klart och Fords delegation anlände till Maranello för att skriva på papperna. Men ryktena om försäljningen hade lett till ett ramaskri i den italienska pressen och Enzo Ferrari vägrade skriva på. Istället vände man sig till Fiat för att få ekonomiskt stöd.

Ford dynamiska chef Henry Ford II (sonson till grundaren Henry Ford) blev topp tunnor rasande och såg Enzos agerande som en personlig förolämpning:

"Alright," sa Henry Ford II, "We'll beat his ass. We're going to race him." (Översatt: Ok, vi ska piska skiten ur honom. Vi ska tävla mot honom).

Det ställe där Ferrari skulle förolämpas mest och bäst var förstås 24-timmarsloppet på Le Mans. Ferrari hade vunnit sitt första lopp på Le Mans redan 1949 och vann igen 1954, 1958, 1960, 1961, 1962 och 1963 – då tog man för övrigt de sex första platserna i prislistan.

I juli 1963 håller Fords företagsledning ett möte där planerna på en ny motorsportavdelning, "Ford Advanced Vehicles", skissas upp. "Spioner" från Ford har varit på plats i Le Mans och sett hur Ferrari vunnit ännu en gång. Det står klar att man behöver en mycket speciell tävlingsbil med racetempo över 320 km/h och förmågan köras i de hastigheterna under 24 timmar.

I praktiken lämnar Fords ledning över checkbokshäftet till raceavdelningen som själv får fylla i siffrorna – kosta vad det kosta vill, Ferraris rumpa skulle piskas!

Fords mål var att vinna Le Mans redan 1964 och i all hast utvecklades en bil i Storbritannien tillsammans med Lola och flera namnkunniga talanger från motorsporten. Men den helt nya Ford GT40 hade en mängd barnsjukdomar, var instabil i höga hastigheter och bröt 24-timmarsloppet i Le Mans. Ferrari vann, ännu en gång. Ytterligare två försök 1964, på Nürburgring och Reims, blev misslyckade.

Färgbilden är hämtad från Le Mans 1966, som kördes 18–19 juni. Bilden är från lördagen då tre Ford GT40 tagit ledningen. Den ledande GT40 tillhör Ford France och kördes av Guy Ligier och Bob Grossman, som senare bröt tävlingen. Foto Klemantaski Collection/Getty Images.

För att lyckas med uppdraget samlade Ford all kompetens som fanns i USA och England. Carroll Shelby var en av dessa och han hade lyckats skapa en konkurrenskraftig racebil när han gifte ihop den brittiska AC Cobra med Fords smallblock-V8.

Carroll Shelby, som själv vunnit Le Mans 1959 i en Aston Martin och även tävlat på Le Mans med sin Cobror, behövdes i Fords team och han "anställdes" på hösten 1964. Via Carroll införlivades också britten Ken Miles, som förutom att han körde som en gud också hade de tekniska kunskaperna för att förbättra en racebil.

Carroll Shelby var inte svår att övertala. Han hade sedan flera år ett horn i sidan till Enzo Ferrari, eftersom han ansåg att den italienska patriarken var vårdslös med säkerheten – något som kostat flera förare livet. Enzo hade vid upprepade tillfällen försökt locka över Carroll som förare men alltid fått nobben av den envise amerikanen.

Carroll Shelby ledde teamet och hans första åtgärd efter floppåret 1964 var att byta ut 4,2-liters V8:an mot Fords mäktiga "427:a" på 7,0 liter. Det var ett steg i rätt riktning och i början av 1965 fick Ford GT40 sin första vinst, på 24-timmars i Daytona, med Ken Miles och Lloyd Ruby vid ratten. Nästa tävling var på Sebring, där man tog pallplats. Men resten av året blev en katastrof, inklusive 24-timmars på Le Mans där alla fem Ford GT40 som deltog bröt tävlingen med tekniska bekymmer. Ferrari vann igen, på Le Mans, för nionde gången. Och sista, skulle det visa sig…

Till säsongen 1966 hade Carroll Shelbys team ökat effekten i 427:an och äntligen fick man till både aerodynamik, chassi och tillförlitlighet. Den stora 427 V8:an testades i 48-timmars intervall i motorbromsbänk där man hade skapat en "Le Mans cykel". Vid första racet på Daytona krossade Ford GT40 allt motstånd och vann en 1-2-3 seger.

Även under 24-timmars på Le Mans 1966 var Ford GT40 fullständigt överlägsna. Ferrari-bilarna körde bort sig under en regnig natt och på söndagsmorgonen beordrade Fords företagsledning att bilarna skulle sänka tempot för att inte äventyra den historiska segern. Man bestämde även att Bruce McLaren och Cris Amon skulle vinna racet – vilket gjorde Ken Miles vansinnig, då han hade velat köra racetempo hela tävlingen för att se vem som var snabbast.

Ford fick alltså sin hämnd, tack vare hjälpen från Carroll Shelby. Den fulländade Ford GT40 vann sin första seger på Le Mans 1966 och bara för att visa att det inte var någon tillfällighet kom teamet Shelby-American Inc tillbaka året därpå och vann en gång till.

Brittiska J.W. Automotive Engineering fortsatte att tävla med Ford GT40 och vann ytterligare två år, 1968 och 1969. Därefter tog den oslagbara Porsche 917 över sportvagnsracingen och konkurrerade ut den vid det här laget föråldrade Ford GT40.

 

Precis som alla racingbilar utvecklades Ford GT40 hela tiden. Här står Carroll Shelby bredvid GT40 Mk IV från 1967 som hade samma 427 cui V8 som fjolårsvinnande Mk II, men i övrigt var väldigt annorlunda. GT40 Mk IV hade bland annat en tung säkerhetsbåge som Dan Gurney klagade bittert över, men som sannolikt räddade livet på Mario Andretti när han kraschade under 24-timmars på Le Mans 1967.

Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!

Missa ingenting! Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

Wow – James May är verkligen bra på att berätta!
31
4