Ford vs Ferrari – andra trailern av höstens storfilm bjuder på mer racing och action

Här får vi det andra smakprovet från filmen som skildrar 60-talets stora tvekamp mellan Ford och Ferrari. Skruva upp ljudet!

Ford vs Ferrari – andra trailern av höstens storfilm bjuder på mer racing och action
Matt Damon spelar rollen som Carroll Shelby. Premiär blir det 15 november.

I somras fick vi första smakprovet på hösten stora bilfilm "Ford v. Ferrari", med premiär 15 november. I huvudrollerna ser vi Matt Damon som Carroll Shelby och Christian Bale gestaltar racingstjärnan Ken Miles.

Nu finns den andra trailern från "Ford v. Ferrari" att se på YouTube och racingentusiasterna lär inte bli besvikna. De två racingförarna Carroll Shelby och Ken Miles är lika sluga båda två, på varsitt sätt, men det krävs att de jobbar ihop för att få Ford att knäcka Ferrari. Ett samarbete som inte är helt friktionsfritt, för att uttrycka det milt.

Regissöre till filmen är James Mangold och han har ansträngt sig för att filmen Ford vs Ferrari ska kännas "på riktigt", utan animeringar. Filmen innehåller riktiga bilar, som körs i hög fart och man har eftersträvat en autentisk 60-talsmiljö.

Den här filmen måste jag se på bio!
93
12
 

Carroll Shelby i depån, 20 juni, i Le Mans 1965. Tyvärr ännu en flopp där samtliga Ford GT40 bröt tävlingen. Men nästa år skulle det gå bättre, och Ferrari vann aldrig mer på Le Mans. Foto Bernard Cahier/Getty Images.

Historisk bakgrund för "kriget" mellan Ford och Ferrari

Varför var Ferrari och Ford sådana förbittrade fiender på 60-talets racingbanor? Vi får vrida klockan till början av 60-talet.

Grundaren Enzo Ferrari hade hela sitt hjärta i racingen och försäljningen av gatbilarna gick knackigt, Ferrari var i akut behov av finansiellt stöd och sökte en partner med rejäl plånbok. Enzos idé var att sälja Ferraris personbilstillverkning och fortsätta med racingen i ett separat bolag.

I februari 1963 fick Fords europeiska huvudkontor ett brev där Enzo Ferrari berättade att företaget var till salu och han gärna såg Ford som den nya ägaren. Tre månader senare var ett avtal klart och Fords delegation anlände till Maranello för att skriva på papperna. Men ryktena om försäljningen hade lett till ett ramaskri i den italienska pressen och Enzo Ferrari vägrade skriva på. Istället vände man sig till Fiat för att få ekonomiskt stöd.

Ford dynamiska chef Henry Ford II (sonson till grundaren Henry Ford) blev topp tunnor rasande och såg Enzos agerande som en personlig förolämpning:

"Alright," sa Henry Ford II, "We'll beat his ass. We're going to race him." (Översatt: Ok, vi ska piska skiten ur honom. Vi ska tävla mot honom).

Det ställe där Ferrari skulle förolämpas mest och bäst var förstås 24-timmarsloppet på Le Mans. Ferrari hade vunnit sitt första lopp på Le Mans redan 1949 och vann igen 1954, 1958, 1960, 1961, 1962 och 1963 – då tog man för övrigt de sex första platserna i prislistan.

I juli 1963 håller Fords företagsledning ett möte där planerna på en ny motorsportavdelning, "Ford Advanced Vehicles", skissas upp. "Spioner" från Ford har varit på plats i Le Mans och sett hur Ferrari vunnit ännu en gång. Det står klar att man behöver en mycket speciell tävlingsbil med racetempo över 320 km/h och förmågan köras i de hastigheterna under 24 timmar. I praktiken lämnar Fords ledning över checkbokshäftet till raceavdelningen som själv får fylla i siffrorna – kosta vad det kosta vill, Ferraris rumpa skulle piskas!

Fords mål var att vinna Le Mans redan 1964 och i all hast utvecklades en bil i Storbritannien tillsammans med Lola och flera namnkunniga talanger från motorsporten. Men den helt nya Ford GT40 hade en mängd barnsjukdomar, var instabil i höga hastigheter och bröt 24-timmarsloppet i Le Mans. Ferrari vann, ännu en gång. Ytterligare två försök 1964, på Nürburgring och Reims, blev misslyckade.

För att lyckas med uppdraget samlade Ford all kompetens som fanns i USA och England. Carroll Shelby var en av dessa och han hade lyckats skapa en konkurrenskraftig racebil när han gifte ihop den brittiska AC Cobra med Fords smallblock-V8. Carroll Shelby, som själv vunnit Le Mans 1959 i en Aston Martin och även tävlat på Le Mans med sin Cobror, behövdes i Fords team och han "anställdes" på hösten 1964.

Carroll Shelby var inte svår att övertala. Han hade sedan flera år ett horn i sidan till Enzo Ferrari, eftersom han ansåg att den italienska patriarken var vårdslös med säkerheten – något som kostat flera förare livet. Enzo hade vid upprepade tillfällen försökt locka över Carroll som förare men alltid fått nobben av den envise amerikanen.

Carroll Shelby ledde teamet och hans första åtgärd efter floppåret 1964 var att byta ut 4,2-liters V8:an mot Fords mäktiga "427:a" på 7,0 liter. Det var ett steg i rätt riktning och i början av 1965 fick Ford GT40 sin första vinst, på 24-timmars i Daytona, med Ken Miles och Lloyd Ruby vid ratten.

Nästa tävling var på Sebring, där man tog pallplats. Men resten av året blev en katastrof, inklusive 24-timmars på Le Mans där alla fem Ford GT40 som deltog bröt tävlingen med tekniska bekymmer. Ferrari vann igen, på Le Mans, för nionde gången. Och sista, skulle det visa sig…

Till säsongen 1966 hade Carroll Shelbys team ökat effekten i 427:an och äntligen fick man till både aerodynamik, chassi och tillförlitlighet. Den stora 427 V8:an testades i 48-timmars intervall i motorbromsbänk där man hade skapat en "Le Mans cykel". Vid första racet på Daytona krossade Ford GT40 allt motstånd och vann en 1-2-3 seger.

Även under 24-timmars på Le Mans 1966 var Ford GT40 fullständigt överlägsna. Ferrari-bilarna körde bort sig under en regnig natt och på söndagsmorgonen beordrade Fords företagsledning att bilarna skulle sänka tempot för att inte äventyra den historiska segern. Man bestämde även att Bruce McLaren och Cris Amon skulle vinna racet – vilket gjorde Ken Miles vansinnig, då han hade velat köra racetempo hela tävlingen för att se vem som var snabbast.

Ford fick alltså sin hämnd, tack vare hjälpen från Carroll Shelby. Den fulländade Ford GT40 vann sin första seger på Le Mans 1966 och bara för att visa att det inte var någon tillfällighet kom teamet Shelby-American Inc tillbaka året därpå och vann en gång till.

Brittiska J.W. Automotive Engineering fortsatte att tävla med Ford GT40 och vann ytterligare två år, 1968 och 1969. Därefter tog den oslagbara Porsche 917 över sportvagnsracingen och konkurrerade ut den vid det här laget föråldrade Ford GT40.

Färgbilden är hämtad från Le Mans 1966, som kördes 18–19 juni. Bilden är från lördagen då tre Ford GT40 tagit ledningen. Den ledande GT40 tillhör Ford France och kördes av Guy Ligier och Bob Grossman, som senare bröt tävlingen. Foto Klemantaski Collection/Getty Images.