70 år sedan som brittisk militär lämnade över Volkswagen till Västtyskland – 8 oktober 1949

Den lilla luftkylda Folkvagnen blev symbolen för Tysklands resning ur andra världskrigets ruiner. Idag är det 70-årsjubileum, då brittiska ingenjörstrupper formellt lämnade över Volkswagen till Förbundsrepubliken Tyskland.

70 år sedan som brittisk militär lämnade över Volkswagen till Västtyskland – 8 oktober 1949
Major Ivan Hirst kör ut Folkvagn nummer 1.000 i mars 1946. En blygsam start, men VW-fabriken var igång.

Andra världskriget slutade i Europa i början av maj 1945 men redan en månad senare tog brittiska ingenjörstrupper över ansvaret för Volkswagen-fabriken i Wolfsburg. Trots stora problem drev major Ivan Hirst på uppbyggnaden och vid årsskiftet var produktionen igång.

Endast 55 bilar byggdes sista veckan i december 1945. Men stegvis utökades kapaciteten och man hittade nödvändiga leveranser av stålplåt och andra komponenter. Under 1946 producerades 8.000 Folkvagnar, 9.000 under 1947 men till året därpå mer än fördubblades produktionen till 19.000 bilar.

I maj 1949 bildades det fristående Volkswagenwerk AG och för exakt 70 år sedan, 8 oktober 1949, lämnades företaget formellt över från britterna. Heinz Heinrich Nordhoff blev den första tyska VW-chefen och major Ivan Hirst fortsatte att arbeta hos Volkswagen fram till slutet av 1951.

Volkswagen grundades redan 28 maj 1937, det var då ansökningshandlingarna registrerades för företaget "Gesellschaft zur Vorbereitung des Deutschen Volkswagens mbH". Men det riktiga startskottet blev 26 maj 1938 då rikskansler Adolf Hitler tog det första symboliska spadtaget för fabriksbygget. Med en sådan start är det svårt att "fira" jubileum och Volkswagen brukar låta sina årsdagar passera i tysthet.

Den nya bilfabriken placerades åtta mil utanför Hannover och gavs namnet Stadt des KdF-Wagens bei Fallersleben. Den stora fabriksetableringen blev starten på en helt ny stad, som efter kriget döptes om till Wolfsburg (efter ett närbeläget slott).

Trots sitt stora bilintresse tog Adolf Hitler aldrig något körkort. Till höger Ferdinand Porsche, som konstruerade KdF-Wagen.

Folkbilen – med projektnamnet "Porsche Typ 60" – ritades av Erwin Komenda och ursprungslinjerna blev i stort sett intakta. Den här KdF-Wagen dateras till 1936/1937, enligt Volkswagen. De första prototyperna byggdes i ett villagarage i Zuffenhausen, utanför Stuttgart. I ett senare steg tillverkade Mercedes ett 30-tal prototyper som hårdtestades innan man var redo för serieproduktion. Men sedan kom andra världskriget emellan och Volkswagen producerade istället de militära modellerna Kübelwagen och Schwimmwagen (baserade på samma bottenplatta och teknik).

Folkvagnen konstruerades av geniet Ferdinand Porsche och var precis som namnet berättade en "vagn för folket":

"Så länge bilen är transportmedlet för ett fåtal privilegierade kommer den fortsätta att dela upp de ekonomiska klasserna. Därför måste bilen bli transportmedlet för alla klasser av människor", skrev Adolf Hitler själv på insidan av försäljningsbroschyren 1939.

Folkbilen kostade 990 reichsmark och Volkswagen lanserade ett så kallat "sparkarte" – ett sparkort där hushållet lade undan fem reichsmark varje vecka. Efter drygt fyra år hade hushållet sparat ihop till en Volkswagen.

Över 300.000 tyskar gick med på att spara fem reichsmark i veckan – men sedan bröt kriget ut hösten 1939.

Pengarna försvann för flertalet av de som sparat till en Folkvagn och det blev efter krigets slut föremål för en lång rättstvist som inte avgjordes förrän 1961. Och pengarna återbetalades först 1970.

Volkswagens fabrik flygbombades och såg från luften ut att vara totalförstörd. Men...

... i själva verket fortsatte produktionen i källaren, som skyddades av ett tjockt betonggolv ovanför.

Vid årsskiftet 1945/1946 började produktionen av VW Typ 1 igen. Ganska snabbt fick man upp tempot och hittade även en leverantör av karossplåt. I mars 1946 rullade bil nummer 1.000 av bandet i Wolfsburg. Bakom ratten sitter major Ivan Hirst, den brittiska officer som såg till att Volkswagen kunder resa sig som ett självständigt företag.

Volkswagens utveckling efter krigets slut var imponerande men inte på något sätt given på förhand. I slutet av kriget var VW-fabriken en godbit som både de allierade och Sovjetunionen ville komma över

Amerikanerna vann kapplöpningen och när Tyskland sedan delades upp i fyra ockupationszoner hamnade KdF-stadt under brittisk kontroll. Innan krigsslutet hade de allierade bestämt att Tyskland aldrig mer skulle kunna mobilisera en krigsmakt och hota världsfreden. Industriell produktion skulle upphöra och patent, maskiner och annat material skulle övergå till de allierades ägo. Tyskland skulle istället försörja sig på jordbruk.

Britterna synade VW-fabriken noga och analyserade möjligheten att tillverka Folkvagnen, Typ 1, i England. Men de brittiska ingenjörerna bedömde Folkvagnen som en alltför dålig produkt med tveksam kvalitet och avstod.

Uppdraget att undersöka VW-fabriken gick till överste Charles Radclyffe och major Ivan Hirst på brittiska ingenjörsförbandet REME, "Royal Electrical and Mechanical Engineers". Båda var bilentusiaster och de upptäckte snart att fabriken maskerats till att se förstörd ut. Alla väsentliga verktyg fanns på plats och var intakta.

Chefsingenjören Rudolf Brormann hade tagit rollen som informell fabrikschef och han erbjöd de två britterna att sätta igång produktionen av en civil personbil i utbyte mot livsmedel och förnödenheter.

Radclyffe och Hirst hamnade i ett knivigt läge där de visste att brittiska myndigheter inte ville ha någon konkurrens som hotade deras egen bilindustri, samtidigt var man i desperat behov av personbilar efter krigsslutet.

Radclyffe och Hirst provkörde några av de få kvarvarande Folkvagnarna som gick att använda och upptäckte då en robust, tillförlitlig konstruktion med utmärkt framkomlighet även på dåliga vägar. De såg till att förhandlingar kom igång och så småningom enades man om ett avtal där VW-fabriken skulle bygga 20.000 bilar till den brittiska ockupationsmakten.

Tyska myndigheter trodde dock inte mycket på Volkswagens egen förmåga att överleva och ville 1948 att Ford skulle bli delägare. Ford tittade på förslaget men tackade nej. 

Britterna lämnade formellt över Volkswagen till Förbundsrepubliken Tyskland, eller Västtyskland som man ofta sa, 8 oktober 1949. Den tyska delstaten Niedersachsen, Wolfsburgs hemvist, gjordes till delägare i Volkswagen. Och resten är historia, som det heter!

Grattis Volkswagen!
67
7
 

Den brittiske majoren Ivan Hirst ledde arbetet under återuppbyggnaden av Volkswagens fabrik i Wolfsburg. Fabriken lämnades formellt "tillbaka" av britterna 8 oktober 1949. Men major Hirst fortsatte att jobba för Volkswagen fram till 1951.

Bilden är från 8 oktober 1949 när kontrollen över Volkswagen lämnades tillbaka till Förbundsrepubliken Tyskland. Den tyska delstaten Niedersachsen, Wolfsburgs hemvist, gjordes till delägare i Volkswagen. Då hade både brittisk bilindustri och Ford tackat nej till att ta över Volkswagen. Överste Charles Radclyffe (i mitten) signerar dokumenten. Till höger står näringsministern, och senare förbundskanslern, Ludwig Erhard.

Folkvagnen, Bubblan eller Typ 1 som den egentligen heter började produceras i dagarna mellan jul och nyår 1945. Men det gick långsamt och de första bilarna var extremt avskalade – det fanns inte ens en tankmätare. I mars 1946 hade man fått upp tempot något och bil nummer 1.000 rullade ut genom fabriksportarna, med major Ivan Hirst bakom ratten.

Att ange ett exakt datum för när den civila produktionen av Volkswagen Typ 1 började är svårt då saknas säkra källor. Men man brukar ange dagarna mellan julafton och nyårsafton 1945 som den "riktiga" produktionsstarten. De första bilarna som byggdes var dock i praktiken baserade på de rester som gick att hitta i fabriken. Man samlade även in skrotade bilar i Tyskland och reparerade dem. Kvaliteten var mycket låg men man var i alla fall igång med produktionen igen.

Cirka 600 Volkswagen Typ 1 hade byggts under kriget men baserade på den förhöjda bottenplattan från Kübelwagen och de användes av militären. Under hösten 1945 ville man bygga en civil version av VW Typ 1 men problemen hopade sig, ett av de största problemen var att hitta leverantörer av karossplåt.

Uppdraget att undersöka VW-fabriken gick till överste Charles Radclyffe och major Ivan Hirst på brittiska ingenjörsförbandet REME, "Royal Electrical and Mechanical Engineers". De såg till att förhandlingar kom igång och 22 augusti 1945 enades man om ett avtal där VW-fabriken skulle bygga 20.000 bilar till den brittiska ockupationsmakten.

De första bilarna som levererades till britterna byggde på delar som "blivit över". Chassit till de här bilarna kom från militärmodellen Kübelwagen, med bland annat förhöjd markfrigång. Notera hur skadade fabriksbyggnaderna i bakgrunden är. Bilden dateras sannolikt till våren 1946.

En nyckel till Volkswagens framgång var den mycket viktiga exporten. Bilden är från oktober 1947 och de fem första bilarna på export ska till Nederländerna. Under 1948 ökade exporten till nästan 4.500 bilar. Tittar man på byggnaderna i bakgrunden och jämför med bilden ovan ser man att reparationerna av fabriken tagit fart.