Det går knappast att återberätta Range Rovers historia utan att nämna den nog mest ikoniska bergsgeten från England, nämligen Land Rover Defender. Inspirerad av en amerikansk Jeep som lämnades kvar av amerikanska styrkor efter andra världskriget och som sedan användes flitigt på gården, utvecklade Rovers designchef Maurice Wilks en egen version av den odödliga terrängbilen. 

1947 skapades således en prototyp vid namn Land Rover som byggde på ett Jeepchassi och även använde dess axlar; den presenterades för styrelsen och fick grönt ljus för en mindre produktionsserie. Att produktionen beviljades är kanske inte så konstigt med tanke på att Maurices bror Spencer innehade posten som verkställande direktör hos Rover.

Året efter släpptes alltså den kantiga tredörrars terrängbilen med permanent fyrhjulsdrift som kom att bli en ikon för engelsk bilbyggarkonst. Färgutbudet för de första modellerna var tämligen begränsat eftersom kulören köptes in från militärens överskottslager. Det enda man kunde välja var olika nyanser av ljusgrönt, samma kulörer som användes för att måla cockpiten på flygplan.

Redan i början av 50-talet föddes idén om att bygga en mer bekväm, men lika kompetent variant av den tämligen spartanska Land Rovern. Det skulle dock dröja till 1966 innan utvecklingsarbetet för den nya, lyxigare varianten kom att starta. Anledningen var att Rovers styrelse såg framgångarna för de mer civiliserade modellerna från amerikanerna: Ford Bronco och Jeep Wagoneer.

Fyra år senare presenterades således den nya modellen Range Rover, som i likhet med Land Rover använde sig av stela axlar, separat ram och en del karosspaneler i aluminium. Range Rovern utrustades dock dessutom med skruvfjädrar, skivbromsar och en permanent fyrhjulsdrift med hög- och lågväxel. 

Range Rover var därmed nästan lika tuff i terrängen men erbjöd en helt ny värld fylld av hög komfort, trevlig design, mycket utrustning och en hel del tekniska finesser. Exempelvis innebar den längre fjädringsvägen att passagerarna kunde avskärmas effektivare från terrängens fasor än med Land Roverns bladfjädrar. 

Även Range Rover var från början en tredörrars-modell som dock drevs av en 3,5-liters V8-motor som köptes in från amerikanska Buick. Det lyxiga konceptet formligen revolutionerade terrängbilsmarknaden och var förebild för en rad andra bergsgetter med lyxambitioner som Monteverdi Safari och Felber Oasis.

Att modellen endast såldes med tre dörrar ledde till en del protester från kunderna, vilket gjorde att man lejde ut arbetet att ta fram en femdörrarsmodell till den schweiziska tillverkaren Monteverdi. Mellan 1980 och 1982 tillverkades dock endast 167 exemplar. Från och med augusti 1981 tog Range Rover över arbetet med femdörrarsmodellen och anammade de mest väsentliga elementen från Monteverdikonstruktionen.

Men vad var egentligen grejen med Range Rover? Bilen var knappast först med att vara en sorts suv? Problemet med konkurrensen var huvudsakligen att deras lyxigare terrängbilar fortfarande byggdes på pickupplattformar och utrustades med samma standardfjädring som arbetsbilarna. Visserligen kunde dessa modeller beställas med fyrhjulsdrift och de var därmed synnerligen kapabla i terrängen, men knappast förstahandsvalet för köpkraftiga, lyxälskande kunder. 

Föga förvånande gick försäljningen av nya Range Rover strålande. Påståendet är i och för sig en underdrift: den lilla Roverfabriken kunde helt enkelt inte möta efterfrågan. Rover var för tillfället ytterst lönsamt, men det kunde knappast sägas om moderföretaget British Leyland som samtidigt blödde pengar och roffade åt sig Range Roverns vinster.

En ohållbar situation som 1979 ledde till att Land Rover blev ett eget märke, vilket i sin tur frigjorde välbehövliga ekonomiska resurser för den första, riktiga uppdateringen av storsäljaren sedan marknadsintroduktion nio år tidigare. Under tiden misslyckades British Leylands andra satsningar nästan fullständigt, men man lyckades i alla fall med en sak: att modernisera och förbättra den av Buick utvecklade 3,5-liters aluminium-V8 som man köpte in från den amerikanska tillverkaren sedan 1966. Rovers ingenjörer förvandlade den lätta och kompakta vinkelåttan till en ytterst pålitlig och silkeslen arbetshäst.

Modellens långa liv (den första generationen Range Rover byggdes mellan 1970 och 1995) innebar självklart en uppsjö av uppdateringar för att förbli konkurrenskraftig. I oktober 1985 optimerades suven optiskt och tekniskt. Bland annat fick motorn en ny insprutning. Tre år senare var det dags att öka aluminiummotorns volym från 3,5 till 3,9 liter.

En 203 millimeter förlängd variant presenterades 1992 och fick tilläggsnamnet LSE. Det var inte bara karossen som växte; motorn borrades återigen upp, den här gången till hela 4,2 liter. Dessutom använde man sig för första gången av en luftfjädring som förhöjde komforten ytterligare. 

Trots alla modifieringar på den första Range Rovermodellen var det dock hög tid för en värdig efterföljare. Utvecklingsarbetet började så tidigt som 1988, men det skulle dröja ändå till 1994 innan en tronföljare presenterades. Under tiden såldes den första generationen överlappande som Classicmodell fram till 1995.

Produktionen av Range Rover Mk III upphörde hösten 2012 samtidigt som efterföljaren presenterades på Paris Autosalon den 6 september som konceptet Range Rover Parigi Concept. Designarbetet svarade karosstillverkaren Vercarmodel Saro för och serietillverkningen påbörjades redan ett par dagar efter avtäckandet. Bilen var återigen en komplett nyutveckling med en monocoquekaross i aluminium som vägde 150 kg mindre än föregångarens stålkaross. 

Tillsammans med en rad viktreducerande åtgärder, bland annat ett nyutvecklad lättviktschassi, lyckades nykomlingen pressa ned vikten med upp till 420 kg jämfört med föregångaren. Strålkastardesignen bestod dessutom för första gången av LED-ljuskällor med en distinkt DRL-signatur som gav bilen en individuell optik, även i mörkret.

Generation fyra kan (även här för första gången) beställas med två olika axelavstånd och dessutom med ett tvåsitsigt baksäte där platserna är avskilda via en förlängd mittkonsol. Där hittar man kontrollenheten för klimatanläggningen, sätesvärmen och sätesventilationen, baksätesunderhållningen samt ett kylfack under armstödet. Tack vare den minskade vikten kan man sedan 2006 använda sig av en sexcylindrig dieselmotor istället för den åttacylindriga varianten TDV8.  

Den nuvarande generationen erbjuder dessutom bättre terrängegenskaper än någonsin förr, vilket inte enbart beror på den lägre vikten. I nykomlingen har man nämligen ändrat insuget och dessutom utvecklat en helt ny luftfjädring. Den innebär en maximal markfrigång på 30 centimeter och ett vaddjup på hela 90 centimeter, en ökning med 30 cm jämfört med Mk III. Dessutom har föraren tillgång till ett helt nytt och helautomatiskt fyrhjulsdriftsystem med namn Terrain Response 2. Den självbärande karossen är extremt styv och även när axlarna vrids maximalt kan man öppna samtliga dörrar och bakluckan. 

Utrustningslinjerna som tillhandhålls på den europeiska marknaden sträcker sig från grundmodellen HSE över Vogue och Autobiography till värstingen SVAutobiography som presenterades för första gången på New York International Auto Show 2015. Utvecklad av märkets ”Special Vehicles Operations”-grupp erbjuder lyxlimpan inte enbart en påkostad tvåtonslack och två olika axelavstånd utan använder sig dessutom enbart av de finaste materialen som finns att tillgå.  

Toppmodellens motor är samma kompressormatade aluminium-V8 som vi hittar i Range Rover Sport SVR även om kraftkällan har optimerats ytterligare: den fem liter stora motorn spottar ur sig hela 550 hk och 680 Nm och gör SVAutobiography till den starkaste Range Rovern någonsin. Från och med 2018 har man finjusterat monstermotorn ännu mer: effekten för den stora lyxsuven landar därmed på respektabla 565 hk och 700 Nm. 

Sedan introduktionen 1970 har Range Rover rört sig alltmer åt lyxhållet och det stod tidigt klart att bilen var i stort behov av en modernisering på samtliga plan eftersom allt fler konkurrenter insåg hur lukrativ marknaden för terränggående lyxbilar var. Prototypprojektet kallades till en början för ”Pegasus” men det interna arbetsnamnet byttes snabbt till ”Projekt 38A”, en hänvisning till byggnaden där hela utvecklingsstaben satt.

Eftersom George Thomson var designansvarig hos Land Rover vid tillfället låg det tunga ansvaret att översätta den ursprungliga designen till ett modernt formspråk på honom. Kravet från ledningen var att utseendet skulle tilltala befintliga och nya kunder lika mycket. Man tog fram en rad designlösningar, inte minst med hjälp av välkända designföretag som Bertone, Pininfarina och Italdesign Giugiaro. I slutänden stod det mellan endast två designförslag, nämligen det från Bertone och Thomsons egna. Efter omfattande marknadsundersökningar kom man dock fram till att det italienska förslaget inte riktigt kunde förknippas med ursprungsdesignen och beslöt sig för att använda sig av chefsdesignerns egen modell.

Andra generationen Range Rover avtäcktes under pompa och ståt den 29 september 1994 och var den första nyutvecklade modellen sedan Rover köptes upp av BMW. Motorutbudet var, förutom hos en del specialupplagor, begränsat till tre alternativ: en fyraliters V8 med 185–190 hk, en 4,6-liters bensin-V8 med 218–224 hk och slutligen en 2,5-liters dieselradsexa med 136 hk. Här använde man sig av BMW:s egen turbodieselmotor istället för av Land Rovers gamla dieselsexa för en mindre råbarkad körupplevelse. De åttacylindriga alternativen byggde däremot fortfarande på den gamla Buickmotorn, om än i modifierad form.

Nykomlingen hade samma chassi som föregångaren fast med längslänkar och stela axlar med Panhard-stag. Samtliga modeller utrustades med en elektroniskt styrd luftfjädring för ännu bättre komfort och den kunde dessutom höja markfrigången när det behövdes. Inredningsmässigt tog Range Rover Mk II ytterligare ett stort mot lyxbilssegmentet. 

Andra generationen blev dock inte alls lika långvarig på marknaden som modellen den efterträdde. Till skillnad från föregångarens Metusalemliknande livslängd på ett kvarts sekel avlöstes Mark II (2002, efter blott åtta år) av modellens tredje generation. Den nya Range Rovern med internbeteckningen L322 byggdes i samarbete med dåvarande ägaren BMW med visionen att skapa världens bästa terränggående lyxfordon. 

Nykomlingen hade för första gången någonsin en självbärande kaross och individuell hjulupphängning runt om. L322-generationen delade med andra ord inte en enda pinal med föregångaren utan hämtade istället teknik- och motorkomponenterna direkt från sin ägare. Optiskt försökte man att återgå till ursprungsdesignen fast med en modern twist såklart.  

När bilen presenterades för allmänheten 2001 hade tyska BMW dock redan hunnit sälja det engelska märket till amerikanska Ford Motor Company. Visserligen fortsatte man att leverera motorer samt viktiga komponenter, men man slutade däremot att vidareutveckla aggregaten. 

Därför dröjde det inte mer än två år innan man uppdaterade modellen för första gången. En del tekniska komponenter togs från den nyligen presenterade Land Rover Discovery 3, men den tyska V8-motorn byttes ut mot ett åttacylindrigt aggregat från Jaguar med kompressor som tillval. Den femstegade automatlådan ersattes av en sexstegad och Torsen-spärren i centraldiffen fick ge vika till förmån för en elektroniskt styrd lamellkoppling.

Mellan 2006 och 2010 erbjöds Range Rover även med en åttacylindrig dieselmotor på 3,6 liter och 272 hk samt 640 Nm som härstammade från ett samarbete med PSA-koncernen. I slutet av 2007 tog man beslutet att avveckla sin åttacylindriga sugmotor och hade därmed enbart en TDV8 och bensin-V8:an med kompressor.

ALRIK SÖDERLIND OM RANGE ROVER

”… ja faktiskt helt underbar på de flesta vis.”

Den absolut maffigaste bil jag haft var en Range Rover Sport Supercharged av första generationen. Kompressormatad aluminium-V8 med 390 hk, alldeles underbart mjuk gång och rejält med tryck, och bra drag i bränsletanken. Luftfjädring, läderklädsel, skön att köra, tyst – ja faktiskt helt underbar på de flesta vis.

Den importerades från Italien och dagen innan jag skulle åka och hämta bilen ringde man från bilfirman och berättade att man hade haft en lite olycka på väg till serviceverkstaden … Men det resulterade i en ny kofångare – så mycket bättre för mig.

Att köpa dyra begagnade lyxbilar osett från Italien innebär ett visst spänningsmoment, men bilen gick drömmen, bara ett hjullager måste bytas under de två år som jag hade den.

Jag fick 200 000 för den 2015 och nu ser jag att liknande bilar kostar runt 150 000 – så värdefallet har banne mig avtagit. Dags igen …?

JOAKIM DYREDAND OM RANGE ROVER

”Jag blev helt golvad av designen …”

Sommaren 2002 kom L322, eller Mk III som britterna föredrar. Ett lika omvälvande generationsskifte hade väl sällan skådats. Jag blev helt golvad av designen. De med linjal ritade linjerna (det måste vara en version före facelift, innan strålkastarna började rinna ut ur sina kvadratiska bo) stod i bjärt kontrast till den mjuka komforten.

Som förare gled man snabbt in i rollen av en lord. Interiören var bland det lyxigaste jag sett, med oceaner av skinn och knappar samt reglage från BMW. Ironiskt bara att Ford redan var ägare till märket. Pressbilen var grön (så klart!) med beige skinnklädsel (så klart!). Att den 4,4 liter stora V8-motorn drack som Ozzy Osbourne bekymrade inte Lord Dyredand.

Jag var testredaktör på en annan tidning vid denna tidpunkt och minns att jag matchade Voguebilen mot en imolaröd BMW X5 4,6iS. Habegäret har aldrig riktigt släppt taget, L322 har fortfarande pondus. Det finns bara en sak som hindrat mig – en driftsäkerhet lika osäker som utskickshanteringen hos Postnord.

JOHN ARGELANDER OM RANGE ROVER

”Så underlig att man bara måste älska den.”

Range Rover är ett av få ytterst bilmärken som aldrig har gjort en modell som inte är toppenfin. Det ligger liksom lite i DNA-strängen att bilarna blir oerhört trevliga. Den våg av upphöjt lugn som infinner sig när man sitter bakom ratten i en Range Rover, Range Rover Sport eller Velar är något som jag unnar alla att få uppleva.

Därför är det otroligt svårt att välja en favorit – om det inte vore för att Range Rover har gjort en helt knäpp bil, nämligen Evoque Cabriolet. Minstingen. Med bara två dörrar. Och tygsufflett. En modell som är så underlig att man bara måste älska den.

Eller är den så konstig, egentligen? Lyxiga suvar (oavsett storlek) köps ju för att man vill visa andra människor att man har det gott ställt. Så varför inte köra öppet och även visa vem man är? Jag tycker att idén är helt briljant! De större Range Rover-modellerna är dessutom relativt vanliga i vår huvudstad – Evoque Cabriolet är ett klart mer originellt val om man vill ge jantelagen fingret.

JOHN ERIKSSON OM RANGE ROVER

”Jag har varma minnen av Range Rover Sport.”

Bilar under uppväxtåren har en förmåga att etsa sig fast i sinnet. För mig är en sådan den andra generationen Range Rover. Det handlar framför allt om formgivningen. Jag tycker fortfarande att den har en tilltalande tidlös kombination av enkel elegans och funktion.

Men om jag skulle välja en att leva med blir det nuvarande generation Range Rover Sport. Jag har fortfarande varma minnen från när vi testade den i ams 26/2016. Trots såväl modernare som mer kompetenta och lyxigare konkurrenter, var det utan tvekan den bil jag allra helst ville behålla nyckeln till. RR Sport får mig att må bra på ett sätt som få andra bilar lyckas med. Komforten är kanon, interiören mysigt ombonad och jag får en känsla av att allt är möjligt. Och jag vill ha mitt exemplar i grönt med beige inredning.

FAKTA RANGE ROVER

Den första Land Rovern hade ratten i mitten. Bilen var inspirerad av den amerikanska Jeepen som användes under andra världskriget. För att hålla bilen så enkel och traktorliknande som möjligt satte man ratten i mitten. En trevlig bieffekt var att man slapp bygga två versioner för vänster- och högerstyrda marknader.

Range Roverns fader brukade utveckla jetmotorer. Efter andra världskriget jobbade Charles S. King hos Rolls-Royce och hjälpte till att ta fram märkets första turbinmotorer. Självklart byggde han även en bil runt en jetmotor och satte världens första hastighetsrekord för en bil med raketmotor. 

Land Rover uppfann monstertrucken 30 år innan alla andra. På 50-talet beställde den brittiska skogsstyrelsen personbilar som kunde klara även de djupaste lerpölarna. Land Rover svarade på beställningen med att montera kraftiga axlar från Studebaker och fyra traktorhjul på sin Mk IIA.

Land Rover dominerade världens tuffaste rally i mer än två decennier. Camel Trophy inkluderade extremt utmanande sträckor i bland annat Sibirien, Amazonas, Tierra del Fuego och den australienska outbacken med bilar som nära nog körde i standardutförande.

Den första Range Rovern designades redan på 50-talet. Modellen introducerades dock först 1970, men nästan 20 år tidigare presenterade Land Rover sin Road Rover som byggde på en personbilsplattform och var ungefär 50 år före sin tid.

Designen på ursprungsprototypen fördes över till seriebilen till 100 procent. Nej, det händer aldrig annars, men faktum är att Range Rover Mk I är en exakt kopia av 1966 års prototyp.

Range Rover ställdes ut i Louvren eftersom man ansåg bilen vara ett mästerverk av industriell design.

Namnet på den första Range Roverprototypen var Velar. Namnet är taget från det italienska ordet ”velare” som betyder att gömma undan något. Det är dock inte hela betydelsen. Velar är nämligen även en förkortning för Vee Eight Land Rover, alltså en Land Rover bestyckad med en V8-motor.

Andra Range Rovermodeller

Under de senaste åren har modellutbudet hos Range Rover växt alltmer. Numera finns det inte mindre än fyra olika modeller.

Range Rover – behöver knappast någon förklaring om man har läst texten.

Range Rover Sport – en lyxig suv av mindre proportioner än urmodellen. Den första generationen Range Rover Sport (internt L320) presenterades 2005 och avlöstes av efterföljaren (internt L494) 2013.

Range Rover Evoque – en kompakt crossover som bygger på LRX-prototypen som presenterades 2008. Den första generationen tillverkades mellan 2011 och 2018 varpå den avlöstes av dagens modell.

Range Rover Velar – är modellutbudets senaste tillskott som presenterades så sent som 2017. Bilen är en mellanstor crossover med slankare linjer än syskonen och större fokus på prestanda på vägen.

TIDSLINJE

1966 – Rover påbörjar utvecklingsarbetet på ett terränggående fordon för den amerikanska marknaden. ”Road Rovern” skulle dock bli mer civiliserad och bekväm än märkets mest hårdkokta modell Land Rover för att kunna utmana de amerikanska storsäljarna Jeep Wagoneer, Chevrolet Suburban och International Travelall.

1967 – Den första prototypen byggs och testas. Bilen drivs av en 3,5-liters V8 från Buick.

1969 – De första riktiga prototyperna testas ute på vägarna under namnet Velar.

1970 – Den 17 juni presenterar British Leyland sin nyaste modell Range Rover för pressen. Den erbjuds endast med tre dörrar och en fyrväxlad manuell låda. 

1979 – Land Rover blir ett eget märke under British Leyland.

1980 – Den första femdörrarsmodellen presenteras.

1982 – Den första automatlådan lanseras: en amerikansk Chrysler Torqueflite med tre växlar.

1989–1994 – den åttacylindriga motorn borras upp till 3,9 liter och levererar numera 188 hk. Man introducerar även versioner med 4,0- och 4,2-liters V8 tillsammans med säkerhetsuppgraderingar, tekniska finesser och lyxiga inredningar.

1995 – Efterföljaren presenteras i regi av BMW. Samtidigt byggs urmodellen för sista året efter 25 år av trogen tjänst.

2000 – Ford köper Land Rover från BMW. Samtidigt är utvecklingsarbetet med modellens tredje generation nästan avslutat.

2001 – Efter blott sex års produktion ersätts den andra generationen. Nykomlingen bygger till stor del på delar från BMW.

2005 – Range Rover Sport, en mindre och snabbare version, lanseras.

2006–2007 – Ford ersätter tekniken och motorerna från BMW med komponenter från Ford och Jaguar.

2012 – Den fjärde generationen avtäcks. Bilen präglas av bättre aerodynamik, modern design och en kaross helt i aluminium. Även en hybriddrivlina erbjuds.

2012– Kompaktmodellen Evoque börjar säljas och blir snabbt märkets största globala kassako.

2017 – Range Roverfamiljen utökas ytterligare med en superlyxig, vägfokuserad variant: Velar.