Vi är på väg till mötet med Aston Martin DB11 och nu går det undan. Utmaningen som ligger framför oss är klar. Den Bentley Continental GT Speed som jag har under min högra fot känns inte alls som en bil i behov av att bytas ut. Det mest anmärkningsvärda är inte att den levt så här länge – den är redan inne på sitt fjortonde år – utan att den förbättrats så mycket under denna tid. Den är en bättre bil idag, jämfört med sina konkurrenter, än vad den var vid introduktionen 2003.
Vanligtvis förhåller det sig inte så i bilvärlden.
Och om det verkar konstigt att prata om en gammal Bentley i en provkörning som egentligen ska handla om en helt ny Aston Martin (på vars axlar framtiden vilar för företaget som tillverkar den), ber jag dig ha en smula tålamod på den här punkten. Om du och jag ska förstå vad det här verkligen handlar om måste vi höja blicken över det mest uppenbara – respektive bilars vikt-effekt-förhållande, utseende, skillnad i vikt och ålder.
Vi måste inse att när det gäller stabilitet och integritet har Bentleyn kvaliteter som är lätta att känna i verkligheten men svåra att uttrycka i siffror på ett papper. Det finns människor som värderar en bil mer efter hur den är att leva med än hur den är att köra. Detta synsätt är frestande att tillämpa men om Astonen ska vinna här måste vi komma över detta.
Vår DB11 står på en parkeringsplats vid foten av ett berg och personal tvättar bort vägdammet från karossen. Jag vet att det finns de som har invändningar men jag tycker att det är så här en Aston Martin från 2000-talet ska se ut: modern, dynamisk, med respekt för sin historia men utan att vara uppslukad av den. Den ser liten ut bredvid Bentleyn men i själva verket är den inte det. Den är 70 mm kortare och mindre än 5 mm smalare och har längre axelavstånd. Att det skiljer mer än 12 cm i höjd är den enda signifikanta skillnaden mellan dem sett från utsidan.
”Bentleyns inredning upplevde man som avspänt cool när modellen kom 2003, men nu känns den gammalmodig i sin traditionalism.”
Bägge bilarna har stora turboladdade tolvcylindriga motorer med dubbla överliggande kamaxlar och de skickar kraften till vägbanan via åttastegade automatlådor. Men medan Bentleyn behållit sin märkliga W-motor – lättast att förstå om man ser den som två V6:or, med liten cylindervinkel, som delar vevaxel – och driver på alla fyra hjulen, har Aston en traditionell V12:a som driver bakhjulen. Båda motorerna har en lång historia bakom sig, från 2001 för Bentleyn och från 1999 för Astonen – men båda har gjorts om så kraftigt att man kan betrakta dem som nya.
Continental GT Speed verkar ha det bästa förhållandet mellan storlek och effekt med sina 642 hk ur 6,0 liter och ett imponerande vridmoment på 840 Nm, jämfört med DB11:ans 5,2-litersmotor på 608 hk och 700 Nm. Men tar man hänsyn till Bentleyns ansenliga vikt på 2 320 kg är det den nättare Astonen – om ordet nätt kan användas för en bil som väger nästan två ton (1 910 kg) – som framstår som den mest potenta.
Sätter man sig i Aston direkt efter att kört Bentleyn inser man att trots likheter i fråga om motorstyrka, pris och positionering, representerar dessa två helt olika syn på begreppet brittisk GT-vagn. Skillnaden mellan Continental och DB11 är så stor att du nästan kan tro att det var i en Bentley Bentayga du just hade anlänt.
Bentleyns inredning upplevde man som så avspänt cool när modellen kom 2003 men nu känns den gammalmodig i sin traditionalism. Formerna är lika attraktiva som någonsin men de analoga mätarna och det stenåldersmässiga multimediasystemet är talande bevis för bilens ålder.
Det är frestande att lovprisa inredningen hos DB11 bara för att en människa av medellängd nu kan hitta en komfortabel körställning, att instrumenten nu är läsbara och att navigationssystemet inte längre gör att du vill bruka fysiskt våld på det. Faktum är att det hade varit en skandal om inte DB11 hade förbättrats på dessa punkter, de mest karaktäristiska på DB9.
Men även med dagens standard är detta en bra Aston Martin-interiör. Den ser modern ut utan att vara alltför avantgardistisk och utan att knapparna på instrumentbrädan och infotainmentsystemets display avslöjar märkets koppling till Mercedes för tydligt. Dessutom fungerar allting intuitivt och effektivt.
Jämfört med konkurrenterna Maserati och Ferrari är detta en effektiv lösning men en som sannolikt inte kommer att påverka den i nya Porsche Panamera. Porschens högklassiga layout kommer sannolikt att spela en stor roll för den nya Continental GT som kommer nästa år.
Båda bilarna har baksäten som är i stort sett oanvändbara. Det i Bentley är det bättre och den har dessutom ett större bagageutrymme även om volymerna är begränsade i bägge bilarna. Utrymmet bakom framstolarna ska egentligen ses som extra yta att förvara saker på.
Astonens nya motor är mer högljudd än Bentleyns vid uppstart men betydligt tystare än den i DB9, en egenskap som du kanske inte uppskattar men som dina grannar kommer att älska. Medan Continental bygger upp ett något oregelbundet ljud under huven är DB11:ans röst skarp och omisskännligt den från en V12:a. Den låter dessutom inte alls som en turbomotor.
Det kommer att bli tid för att glida senare, nu måste vi köra hårt. Varför? Jo, därför att detta är den mjukast fjädrade Aston i historien och du vill naturligtvis veta om den, trots sin komfortabla fjädringssättning, fortfarande beter sig som en Aston ska göra. Nu är det hög tid att matcha de bägge bilarna mot varandra.
Tidtagningsutrustningen säger att accelerationen inte skiljer nämnvärt men den visar inte hur mycket av detta som beror på Bentleys motorstyrka eller på Astons hjulspinn. Föraren känner dock detta med en gång. Continental är majestätisk snabb men fullgasacceleration hos Aston framkallar ofrivilliga välljud från de åkande, något man inte hör i Bentleyn. Dessutom kan ljudet från dess udda arrangerade tolvcylindriga motor aldrig mäta sig med de distinkta toner som kommer från Astonens motor. Att DB11 är turbomatad känns bara i form av en något seg gasrespons vid mycket låga varvtal. I övrigt är det en av de bästa turbomotorer jag provat, och då ska märkas att jag även kört Ferrari 488 GTB.
Nästa uppgift blir att bestämma bästa hastigheten för att ta denna tvåtons DB11 (med mig ombord) genom en knepig kurva. Vikten, axelavståndet och fjädersättningen talar alla för en försiktig ingång men självsäkerheten med vilken bilen har hanterat vägen hittills säger något annat. Så du satsar friskt och blir belönad med allt det grepp och all den balans du hade hoppats på – och mer faktiskt än du rimligtvis hade kunnat förvänta dig av en bil som denna.
Tack vare programvaran som reglerar dämparna är bilen mjuk men undgår ändå alltför stor krängning i kurvan, något av det bästa jag provat. Aston Martins chassiingenjörer har gjort vad som skulle varit omöjligt bara för ett par år sedan. Åkkomforten är utmärkt och ändå är bilens uppträdande vid hög fart genom en svår kurva alldeles superbt.
Styrningen är snabb, precis och mer följsam än du kunnat förvänta dig av Astons första elektromekaniska system. Den gör att du har full kontroll över bilen och är den avgörande faktorn, inte bara för hur snabbt du kan köra på en krokig väg, utan också hur roligt du har när du gör det.
Att Bentleyn inte strejkar efter en sådan uppvisning säger allt du behöver veta om hur långt den har utvecklats under åren. Att köra den fort är ett mindre naturligt tillstånd därför att du har en tendens att mentalt dela in vägen i raksträckor och kurvor snarare än att se den som en helhet.
Du står på bra på raksträckorna men saktar in i onödan inför varje kurva därför att bilen är större och inte lika lätthanterlig som Astonen – och den känner detta. Du ska istället använda dess starka sidor, styra in försiktigt men sedan kliva på gasen tidigare för att utnyttja bilens fantastiska väggrepp. På sitt eget lilla sätt är detta också roligt, inte så mycket för vad du gör utan för vad du gör det i. Men Astonen är verkligen förarens bil och detta med tämligen god marginal.
Men kan du glida fram lika bra med den som du kan i Bentleyn? Både ja och nej.
DB11 har den bästa åkkomforten någon bil av den här kategorin kan uppvisa. Att göra en hundramilsresa är en njutning snarare än något man bara står ut med. Bentleyn är förmodligen något tystare och även om dess köregenskaper och komfort har förbättrats jämfört med de tidigare versionerna når den inte upp till Astonens nivå. Men du känner dig oövervinnlig i Bentleyn, en av världens mest välbyggda bilar. Det finns förmodligen inte någon annan där du känner dig lika säker som i Continentalen, och trots alla sina goda sidor kan inte Astonen ge dig detta.
Vår DB11 är från en förserieproduktion och därför måste vi förlåta den vissa missljud från instrumentbrädan och vindljud som följt oss under hela provkörningen. Även med överseende för detta känns det att bilen är tillverkad av komponenter, liksom en vanlig bil, och inte huggen ur ett stycke som Bentleyn.
”Aston Martin är verkligen förarens bil och detta med tämligen god marginal.”
Detta kommer inte att beröva Astonen segern. Sanningen är att ställd mot en bil konstruerad precis efter sekelskiftet, var inget annat än en storseger för DB11 att vänta, och precis så blev det. Detta var dock ingen betydande förlust för Continental GT Speed som står i en klass för sig, trots sin vikt, sitt föråldrade telematiksystem och den besvärande känslan att den billigare V8S är mycket bättre och mer engagerande att köra.
Men Aston Martin kan känna sig lugna för stunden och vara nöjda med att dess viktigaste nyhet på mer än tio år har klarat provet med god marginal. Svårare utmaningar kommer, inte minst den från den helt nya Continental GT baserad på plattformen som gjort sin debut i Porsche Panamera. Låt oss nu fira att DB11 är en bättre bil idag än vad DB9 var 2003 eller DB7 1994 och förmodligen den bästa helt nya GT-bil man producerat sedan DB4 kom 1959.
Vi vet alla att Aston Martin går mot en ny tid full av inte bara traditionella sportbilar och GT-bilar utan av allting från suvar till supersportbilar också. Det är svårt att tänka sig ett bättre lämpat fordon än detta för resan mot horisonten.
MITT VAL
JOHN ARGELANDER, redaktionschef
Det råder inget tvivel om att Bentleyn är en otroligt fin bil – och den är dessutom våldsamt snabb oavsett väderlek. Däremot känns Aston DB11 klart mer kittlande för sinnena. En på alla sätt hyperpotent GT-vagn – men kan jag få den i en mer sober färg?
JOHN ERIKSSON, testredaktör
Jag vill att även en GT-vagn ska vara kul att köra, därför tar jag DB11. Den är ett mycket vassare körverktyg än Bentleyn och låter precis så eggande som en V12 ska göra.
ALTERNATIVEN
Vi saknade inte andra kandidater för denna duell men ingen kom så nära som Bentleyn. En Ferrari California hade varit intressant därför att den, trots att det inte är vår favoritmodell från Maranello, ligger nära i pris och prestanda innan du ger dig in i en diskussion om varumärkets dragningskraft.
Maseratis mest kraftfulla Gran Turismo skulle förmodligen inte kvalat in men ingen kan förneka att bilens utseende skulle förtjäna en finalplats. Audi RS 7 Performance erbjuder fyra dörrar, DB11-prestanda och ett fantastiskt utseende för en bråkdel av pengarna men skulle förmodligen förlora i kördynamik och attraktionskraft, och du kan säga ungefär detsamma om BMW M6.
Den kanske mest intressanta av de potentiella konkurrenterna skulle ha varit den helt nya Porsche Panamera som är snyggare, mer praktisk, mer komfortabel och tystare än sin föregångare. Mest av allt för att den kommer att dela plattform med nästa Continental GT vilket skulle kasta ljus inte bara över vilka utmaningar som DB11 står inför idag utan också vilka som är de mest troliga att den möter under de närmaste åren.
