Urvalet är problemet. För den som söker en så kallad ”premiumkombi” – som dessutom mäter in i ”business class” – har i praktiken inte så många att välja mellan. Vi pratar oftast om tre tyska märken och därutöver främst Volvo.
Hos BMW lanseras just nu femte generationen 5-seriekombi. Faktum är att en sjättedel av alla ”Femmor” byggs i kombiutförande och hittills har BMW levererat runt en miljon exemplar sedan den första rullade av bandet hösten 1991.
Att BMW:s 5-serie är populär råder det knappast något tvivel om. Mellan januari i år och dagens datum har runt 30 000 sedaner med internkoden G30 lämnat fabriken – och nu kommer alltså kombin, kallad G31.
För några veckor sedan kom 520d Touring med 190 dieselhästar och under maj månad lanseras även 530d, 530i samt 540i xDrive.
Som het och ytterst passande konkurrent till den nya BMW 520d Touring har vi valt nästan lika nya Volvo V90, försedd med det fyrcylindriga alternativet D3, alltså 150-hästarsdieseln.
Vår test-BMW kostar 417 900 kr försedd med åttastegad automat (Steptronic). Den som vill växla manuellt i en 520d Touring kan dock få en sexväxlad handjagare istället – för samma pris. I övrigt är det automat som gäller i alla andra varianter.
Likadant hos Volvo – även i ”Hisingekombin” kan de svagaste versionerna D3 och D4 (190 hk) väljas med manuell låda. Vår testvagn har dock automat och till dessa hör alltid fyrhjulsdriften och då är priset 357 900 kr. ”Lågprisvarianten” Volvo V90 D3 med sexväxlad manuell låda i Kinetic-utförande landar istället på 329 000 kr vilket gör prisskillnaden i sig till ett eget köpargument.
Vi sätter oss bakom ratten, rullar iväg och får med oss BMW:s projektledare för nya 5-serien, Johann Kistler, på den första provturen. Han inleder med: ”… lyssna på hur tyst bilen är.” Tydligt uttalat med en viss stolthet i rösten.
Men så har ingenjörerna också lagt mycket energi på ljudisoleringen. Vindrutan, taket och lastutrymmet är därför extra ljudisolerade – för att ljudnivån ska vara lika låg som i sedanmodellen.
Vi rullar ut på motorvägen och det tar inte många sekunder för oss att märka att motorn är praktiskt taget helt tyst under färd. Allt vi hör är vindljud samt de ljud som chassi och däck lämnar ifrån sig, samtliga dock väl dämpade.
Den fyrcylindriga motorn räcker väl till. Under vår autobahnkörning kände vi aldrig att vi behövde en större maskin. Motorn är smidigheten själv och den accelererar kombin högst förtjänstfullt – vi får aldrig någon känsla av att vi kör med nya 5-seriens basmotor.
Bidragande till upplevelsen av bilens smidighet i alla avseenden är naturligtvis också de nya iDrive-funktionerna via en ny, liten manöverratt (på mittkonsolen) tillsammans med en tiotums färgskärm, som även kan manövreras med rörelsekontroll.
5-seriekombin erbjuder också märkbart mer rörelsefrihet för passagerarna än tidigare samt ett förbättrat bagageutrymme – men mer om det senare.
”Styrningen svarar mjukt och ger en god känsla till föraren”
Vår lilla provkonvoj har nämligen svängt av från motorvägen för att istället få rulla på lite slingrande bergsvägar i Alperna. De löper mellan kullar och förbi små sjöar och här är vägbanan mer ojämn, vilket är bra för då kan bilarna få visa upp och understryka sina komfortambitioner, inte minst BMW vars framvagn är uppbyggd kring ett sofistikerat system med dubbla triangellänkar, till skillnad från de flesta konkurrenter (även Volvo V90) som använder enklare McPherson-fjäderben.
Fördelen med dubbla triangellänkar är att styrningen inte störs av sidokrafter under acceleration. Komforten bibehålls och kraften i fjädringsrörelserna läcker inte heller till styrning eller ratt.
Resultat: Styrningen svarar mjukt och ger en god känsla tillbaka till förarens händer samtidigt som fjädringen bekvämt sväljer alla ojämnheter. Dessutom har BMW-kombin fördel av att ha luftfjädring på bakaxeln som standardutrustning.
Nog snackat om BMW. Vi äntrar Volvo V90. Den känns i början lite större, mer skrymmande tills vi vant oss. Den sväljer vägbulor och ojämnheter lika fint men styrningen, som ju är konstruerad för framhjulsdriften, upplevs aningen mindre exakt. Vi noterar även att den fyrcylindriga dieseln känns mer ljudligt närvarande än den i BMW men samarbetet mellan motor och den åtta-stegade automatlådan i vår Volvo V90 är lika harmoniskt som de motsvarande i BMW 5-serien.
Det praktiska handhavandet av den stora pekskärmen i Volvo fungerar bra men har sina små brister. Bortsett från frågor om smak noterar vi att operativsystemet i BMW känns mer intuitivt och lättjobbat. Men vi kan tillägga att alla funktioner i BMW inte heller är så självförklarande.
Fast i kombibilar handlar det i förstone om rymd, variabilitet och nyttolast, något Volvo kanske har lite mer kompetens för. Men i premiumsegmentet finns det konkurrenter som också kan sin sak och skillnader kan mätas.
Lastutrymmet i den nya 5-serien är nu 570 liter i stället för 560 och när det gäller den maximala lastvolymen är skillnaden större, 1 700 i stället för 1 526 liter.
”Nya BMW-kombin är komfortabel, tål att lastas, har gott om plats…”
I båda våra testvagnar svänger bakluckan upp med elektrisk hjälp som standard, skillnaden är att BMW gör det även med hjälp av en viftning med foten under stötfångaren.
En extrapoäng kammar BMW dessutom in på den praktiska öppningen av bakrutan, separat från bakluckan (som nu görs av aluminium, lättad med 4,5 kg!).
Kikar vi på inredningen i bilarna kan ryggstöden i båda vagnarna fällas i tre delar, praktiskt samt med enkla reglage. Båda upplevs som rejäla och rymliga kombibilar, var och en med sin märkeskaraktär. Vad vi noterar hos BMW är att vikten på 520d stannar vid 1 735 kilo, därmed är den runt 70 kilo lättare än sin föregångare. Vilket samtidigt betyder att den också är cirka 100 kilo lättare än Volvo V90 D3.
Det har naturligtvis sin inverkan rent kördynamiskt men styr i viss mån också hur mycket last bilen kan bära. BMW 520d kan lastas med 655 kilo och Volvo V90 får bara lastas ner med 438 kilo, alltså 217 kilo mindre.
Uttryckt på annat sätt: Det är en skillnad på sex stycken Billy standardbokhyllor. Redan föregångaren var en fullträff. Nya BMW-kombin är komfortabel, tål att lastas, har gott om plats för passagerare samt last och den är väldämpad, med mjuk gång. Volvo V90 är en svår konkurrent, men har lite hårdare fjädring, lite mindre kultiverad drivlina samt lastar lite färre kilon. Men Volvo är billigare och har massiv kombierfarenhet, alla detaljer lirar och helhetsintrycket är gott. Mycket utrustning har för övrigt båda kombibilarna.
Mitt val
Tänk efter: Är det en lastbil du söker eller en personbil med lastmöjligheter?
Ibland undrar jag om inte biltillverkarna stirrar sig blinda i jakten på kubikmeter och kilo. Resväskor, kassar – vad mer? Cyklarna står ju på taket. Eller hänger möjligen på kulan baktill.
Nya V90 med bredaste lastutrymmet sväljer trots allt vad som behövs, även om storbumsen orkar mer. Mitt val är nya V90 med snål bensinare (och när jag ska flytta hyr jag en skåpbil …).
