Vad är nytt?
Redan här kommer vi till problemet: Ingenting med VW Golf GTI TCR är nytt. Nästan ingenting i alla fall. Visserligen skiljer sig GTI TCR en hel del från grundmodellen GTI men betraktar man nykomlingen som en andlig efterföljare till Golf GTI Clubsport, då är skillnaderna mycket små.
Nya TCR-modellen ligger närmare marken, närmare bestämt fem millimeter lägre och har lite färre aerodynamiska delar. Här ligger fokus på topphastighet snarare än marktryck.
GTI TCR sprintar hela vägen till 260 km/h med borttagen fartspärr. Bromsskivorna är numera hålborrade och därmed lättare och motorn, den 2,0 TSI-spis som redan tjänstgör i de andra GTI-modellerna, lämnar 290 hk i hardcore-GTI:n. Nej, inte längre som overboost utan konstant.
Vridmomentkurvan toppar ut vid 380 Nm mellan 1.950 och 5.300 r/min. Med så mycket krut under huven (45 hk mer än standard-GTI:n samt 10 Nm över en längre vridtopp) blir ingen förvånad över att GTI TCR är den snabbaste GTI-modellen någonsin. Den klassiska sprinten från stillastående till hundra knyck tar endast 5,6 sekunder, en tid som till och med toppar Golf Clubsport S med 310 hk som fixar sprinten på 5,8 sekunder.
Kraften letar sig via en sjuväxlad DSG-låda ned till framhjulen som får understöd av en BorgWarner diffbroms på framaxeln för att undvika att allt krut går upp i rök.
Att optiskt skilja GTI TCR från en vanlig GTI är svårt, men det finns en del detaljer som är olika modellerna emellan. Bland annat får racederivatet (nåja) speciella 19-tumsfälgar i svart mattlack samtidigt som bilen är utsmyckad med en rad karossdetaljer i blanksvart. Framkjolen har fått en ny läpp (även den i blanksvart) och bakkjolen pryds numera av en aggressivt utformad diffusor.
Ytterbackspegelhusen i kolfiber samt en speciell bikakefoliering (tillval) på sidorna utgör pricken över i:et. På insidan väntar modellspecifika stolar i svart med röd dekor och kontrastsömmar samt en stilsäker klockan tolv-markering på ratten. Alternativt finns läderklädseln Nappa Carbon i svart med röd kontrast.
Hur är den att köra?
Trots sin sportiga och mycket lovande uppsyn, kommer första smällen redan när man startar motorn: Tunt och karaktärslöst är en rätt bra beskrivning av ljudet som strömmar ur avgaspiporna. Här hörs knappt någon skillnad mellan vilken standard-Golf som helst och vår lilla värsting.
Än värre är att skillnaden i ljudbild till den riktiga TCR-Golfen, alltså tävlingsbilen med 350 hk och 420 Nm, är intergalaktisk stor. Kan det vara partikelfiltrens fel? Möjligtvis, men å andra sidan har ju Golfens R-modell inte tappat sin raspiga röst efter behandlingen.
Det bleka ljudet hindrar dock inte GTI TCR från att vara blixtrande kvick på banan, även om den nya, sjuväxlade DSG-lådan ännu inte har begripit att den inte ska växla upp automatiskt vid rödmarkeringen i det manuella läget. Irriterande, när man som förare känner sig en aning åsidosatt.
Dessutom känns de adaptiva dämparna lite väl komfortabla, framför allt i en bil som ska bära på riktiga racinggener. Allt gnäll till trots har dock TCR-modellen många kvaliteter, framför allt de kördynamiska!
Styrningen är följsam och exakt och även om motorn är föga karismatisk levererar den fullt tillräckligt med tryck. Kombinationen av ett fintrimmat chassi och en effektiv diffbroms gör att den 1.410 kg tunga bilen formligen biter sig fast i kurvorna. 19-tumsfälgar skodda med R-däck är standard i Sverige och knyter ihop den kördynamiska säcken.
Det är ytterst tveksamt om bilen hade känts lika vass med standarddäck. Visst, jämfört med tävlingsbilen är TCR-modellen lika respektingivande som en skogsmus, vilket kanske inte är så konstigt: ban-GTI:n väger 200 kg mindre, har 60 pållar till under huven, ett femton centimeter bredare spår och är skodd med 265 mm breda slicks. Trots allt delar modellerna 65 procent av komponenterna.
Vid en direkt jämförelse bleknar dock den gatlegala bilen. Kanske inte så mycket när det gäller acceleration, eftersom tävlingsvagnen endast kapar tiden med 0,4 sekunder, men kördynamiskt ligger det världar mellan de två. Ändå finns det paralleller: båda ger övermotiverade förare understyrning, vilket gör utforskandet av bilens gränsområde säkert och hanterbart.
Nördfakta:
Att Volkswagen mer än gärna piffar upp sin storsäljare då och då vet ju nästan alla. Golf GTI Edition 25, 30 och 35, namngivna efter storsäljarens jubileum, väcker allihop ett extremt starkt habegär. Den senaste specialmodellen föll dock ur ledet och kallades inte Edition 40 utan Clubsport respektive Clubsport S.
Golf GTI TCR tänker inte ens ställa sig i ledet, eftersom den inte tillhör raden av födelsedagsfirare, utan helt enkelt är en specialmodell utan större åthävor.
Borde jag köpa en?
VW Golf GTI TCR är framför allt en sak: En Golf. Vilket innebär att den är rymlig, pragmatisk och utan krusiduller.
Golf är en förnuftig bil som andra tillverkare har svårt att matcha och det är just här problemet ligger: Förnuft. Bilens namn och utseende indikerar något vrålhäftigt, busigt och närmast otämjbart – en tävlingsbil för gatan.
Men sanningen är en annan. Golf GTI TCR är framför allt en bruksbil med krut under huven som inte behöver skämmas på banan. En kompromiss helt enkelt och lite av en besvikelse.
Man hade önskat sig en råare set up, både i chassit och motorn. Mer åt racehållet än ICA-parkeringen. Golfen kan fortfarande allt och det är bilens största bekymmer; den saknar syfte och karisma. Dessutom försvinner än mer vill ha-faktor när man knappt kan skilja värstingens motorljud från en vanlig 150-hästars Golf. Dunder-GTI:n kostar exakt 90 000 kronor mer än en vanlig GTI, nämligen 419 900 kronor.
Hade man själv fått välja hade man lagt ytterligare 15 000 spänn för att lägga vantarna på en Golf R med mer krut och fyra drivande hjul. Å andra sidan håller specialarna sitt andrahandsvärde mycket bättre än vanliga modeller och vem vill inte ha en specialmodell?
