Vi kör nykomlingen för 2,9 miljoner: ”Inget för soffpotatisen”

PREMIUM Porsche håller precis på att uppdatera den klassiska 911-modellen till en ny generation. Men som en sista hälsning till gamla modellen kommer nu specialversionen Speedster. Vi provkör.
Annons

Samtidigt som vägen ändrar karaktär och går genom bergen förvandlas även Sardinien och det eviga solskenet till drama. Palmerna böjer sig krumt för häftiga vindbyar och de nyss ulliga molnen mörknar och muterar sig till hotande formationer.

Cabrioletväder? Ser inte riktigt ut så. Och ändå är den dramatiska kulissen som målad för huvudrollsinnehavaren – 911 Speedster, som är åter till ursprunget, efter att föregångaren glidit ut lite väl långt åt flärdhållet.

Med endast 1.948 exemplar på produktionslistan och den svindlande prislappen på 2.850.000 kr är jubileumsmodellen egentligen en marginell sak, men ändå av stor betydelse. Det menar Andreas Preuninger, chef för Porsches GT-bilar: ”911 är Porsches ikon, och 911-ikonen är Speedster!”

Vi kör nykomlingen för 2,9 miljoner:
964 (i bakgrunden) var den första moderna Speedstern. Den nya är inget annat än en GT3 med ”mössa”. Taket får man packa själv.
Vi kör nykomlingen för 2,9 miljoner:

Speedsterns historia omfattar hittills fem kapitel. Den här bilen är den sjätte, baserad på 991, och den återför linjerna till sina rötter. Den som bidragit med mest prägel är originalet, 356 Speedster, som står för de puristiska grundprinciperna.

Racinglooken kommer från det syndigt dyra Heritage Design-paketet (237 900:–, som en ny Volkswagen Golf!) med startnummer, delvis vit lackering mot i övrigt GT Silver, emblem i guld samt cognacbrun interiör, bland annat.

Porsche 964 har utgjort inspirationskälla nummer två. Det var den första (och enda) i raden modeller som med små detaljer drog paralleller till de sportigaste bilarna. Det har den nya tagit vara på både karaktärsmässigt och substantiellt.

I grunden sätts Speedstern samman av tre modeller. Den förstärkta bredspåriga bakdelen kommer från Carrera 4 Cabriolet. Chassi och drivlina tas i huvudsak från GT3 Touring och frontens karossdelar i kolfiber har 911 R fått släppa till.

Vi kör nykomlingen för 2,9 miljoner:
Skönt i det fria. Känslan av frisk luft och frihet är enastående. Porsche 911 Speedster är 120 kilo lättare än nya 992 Carrera Cabriolet.
Vi kör nykomlingen för 2,9 miljoner:

Allt ovanför midjelinjen, alltså det som gör Speedster till Speedster, är modellens egna. Vindrutan är lägre och sidorutorna mindre än hos vanliga Cabriolet. Täckkåpan bak i kolfiber, som trots sin storlek bara väger 10 kilo, välver sig i två pucklar, vilket en gång etablerades på G-generationen.

Naturligtvis gömmer det sig ett tygtak under pucklarna, som man får kämpa med själv. Upplåsning och låsning sker med en knapptryckning – resten får man gå ur bilen och göra med muskelkraft.

Ner med taket, stäng luckan och så står man där med en öppen bil. Fälla upp? Samma sak igen fast tvärtom, förutom att sufflettens båda ”åsneöron” måste knäppas fast.

Andreas Preuninger avslöjar att man till och med diskuterade att ta bort tygtaket helt. Med hänsyn till användbarheten avstod man. Den spartanska Tonneau-covern från konceptbilen skippade man faktiskt också. Det var dock fegt.

Hur som helst är det här inget för soffpotatisen. Alltså ut i den allt friskare luften och in i den häftiga väderfronten. Den bitska kopplingen kräver lite tillvänjning. Den sexväxlade lådan blir direkt som hand i handske. Lägena klickar i som magneter dragna till varandra. Den automatiska mellangasen (urkopplingsbar) jämnar ut motorbromsen vid nedväxling.

PDK? Finns inte och passar inte. Vare sig i konceptet eller vid körningen som lever av förarens engagemang och som blir bättre ju mer man jobbar med bilen.

Vi kör nykomlingen för 2,9 miljoner:

Speedster är ingen racerbil men påminner om en i vissa avseenden. Cupdäcken är obligatoriska, farthinder är riktiga hinder för bilen (men lyftsystem för framaxel är tillval, 23 600 kr). Infotainmentsystem går bara att få på uttrycklig begäran. Renlärigheten är ständigt närvarande men inte förslavande.

Chassit är huvudet på spiken. Fjädrarna motsvarar exakt de på GT3. Tvåstegsstötdämparna är lite hårdare kryddade. Vid normal färd märks knappast någon skillnad. Det är först när man utsätter fjäderbenen för lite sidokrafter som sportlägets hårdare motstånd märks – positivt i varje bemärkelse.

Vi kör nykomlingen för 2,9 miljoner:

Uppe i bergen kryper temperaturen ner till ensiffriga grader och det droppar från himlen. Alternativen diskuteras kort. Cabba upp eller fly? Det blir det senare alternativet. Snabbt vänder Speedstern och dyker in i serpentinvägarna nerför berget. Till att börja med understyr den lätt men snart har Michelinarna gnidit sig varma och 1.465 kg Speedster biter sig fast i asfalten som tuggummi. 

Framhjulen klipper kurva efter kurva, rätar ut och baken hänger med. Först kör man i en rytm, med ökande fart närmast i raseri men som tur är reagerar sinnena även på yttre intryck. En stund sveper de lugnande dofterna av hav in i kupén. Sedan sniffar du åter in lite motorsportluft eftersom Speedstern precis tagit en snabb höger just rätt i apex. Det bästa av allt.

Vi kör nykomlingen för 2,9 miljoner:
Analoga instrument med grön bakgrundsbelysning.

Man är helt omgiven av körglädje, kan inte komma undan den. Det sätter sig i hårbotten, fotsulorna, i ryggen och framför allt i fingerspetsarna. Eller som en kollega nyligen formulerade det: ”I en 911 måste du känna länkarmarna i ratten!” I den här bilen tycks det stämma, så pass att när du klivit ur bilen och kollar om du har smörjfett på händerna.

Men vägegenskaperna är bara en beståndsdel i bilens intensitet. Den andra står motorn för. Med passionen och släktskapet till Le Mans. En fyraliters sugmotor med titanstakar, torrsump, hårdare ventilfjädrar, 9 000 r/min och med en kraftutveckling som pressar dig bakåt som i ett JAS-plan.

Man känner igen sig, eller tror att man gör det. För även om boxermotorn är en veteran i grunden är den helt ny på många viktiga områden.

Vi kör nykomlingen för 2,9 miljoner:

De skärpta utsläppskraven har tvingat fabriken att bygga in partikelfilter. De prylarna är tunga och kostar i regel effekt. Det hindrade förstås inte Porsche från att höja effekten med 10 hk till 510 hk jämfört med GT3, öka vridmomentet och med extremt tunn plåt göra avgassystemet lättare – med hela 10 kilo!

Med ombord är numera också ett nytt insug med individuella ventiler. Inte för att förbättra gasresponsen. ”Nej, den var vi helt nöjda med”, säger Preuninger. ”Faktiskt är det främst till för att minska utsläppen och det gör de så bra att den här drivlinan är vår plattform för framtiden.”

Passande nog slår den sardinska aftonhimlen över i rosa medan Speedster får löpa fritt de sista rakorna innan vi kommer fram till havet. Vi lyssnar igen och boxersexan varvar högt och låter ilsket hes, igen och igen. Allt stämmer. Allt utom den kitschigt turisttypiska kulissen.

För lite drama helt enkelt.

Vi kör nykomlingen för 2,9 miljoner:
Vi kör nykomlingen för 2,9 miljoner:

Vad handlar Porsche 911 om? Självklart om upplevelse. Att köra en egensinnig bil som verkligen tål att brukas och som tål att ses på. Länge – år efter år.

Men vilken skulle jag välja? Först måste vi välja spår, ska jag ha bilen för att köra på bana eller som daglig transport? I den bästa av världar hade jag givetvis minst två stycken och som leksak på trackdays kan jag inte tänka mig något bättre än en 911 GT3 RS. Fruktansvärt snabb, effektiv men också rå och personlig. PDK-lådan och det hysteriskt varvande turbolösa motorn får mig att rysa bara jag tänker på hur fantastiskt bra de är.

Men vardags-911:n då? En av mitt livs bästa bilupplevelser är veckan då jag körde en 911 Speedster årsmodell 1989, med smal kaross, en vecka i Norrlands inland. Ren bilkörning. Mygg. Oändligt långa ljusa nätter. Snudd på öde vägar.

En sådan i mycket fint skick skulle vara en dröm, inte för snabb och samtidigt mycket underhållande att köra.

Men frågan är om jag inte skulle bli ännu mer nöjd varje dag om det blev en ny 911 Speedster? Fortfarande en turbobefriad motor som har både karaktär och ljudbild intakt, men till skillnad från GT3 kopplad till en manuell växellåda.

Jag gillar verkligen öppna bilar eftersom man hamnar mitt i naturen, men det är få cabrioleter som är riktigt snygga både med och utan tak – men här är nya Speedster ett undantag. Den är inte heller lika bekväm som en 911 Cabriolet, och det gillar jag: en sportbil ska inte vara skön att åka i, den ska förmedla allt som händer på vägen, i luften, i motorn, i styrningen. Snacka högljutt och tydligt.

Så svaret på frågan är nog att jag helst av allt skulle vilja ha en ny och modern 911 Speedster, eftersom jag inte kör på bana tillräckligt ofta för att motivera en GT3 RS.

Men det finne en hake i det här resonemanget och den haken heter nya elbilen Taycan. Det är Porschen som jag helst av allt skulle köra sju dagar i veckan, året runt.

Vilken är din drömbil – och varför?

Annons
Annons
Rulla till toppen