Prov: BMW M8 Competition är snabbast någonsin – men ändå ingen sportbil

Premium Första generationen 8-serie var lite av en besvikelse. Inte för att bilen var dålig, utan snarare för att det inte fanns en riktig M-version av den tolvcylindriga coupén. Efterföljaren har ­visserligen fyra cylindrar mindre men kommer nu i ett tvättäkta M-utförande. Herrejösses, vilken bil!

Prov: BMW M8 Competition är snabbast någonsin – men ändå ingen sportbil

Provkörningen innehåller:

✔ Vad är nytt?
✔ Hur är den att köra?
✔ Borde jag köpa en?


Vad är nytt?

Det här är BMW:s snabbaste serieproducerade bil någonsin. Ändå är M8 Competition ingen sportbil utan snarare en pilsnabb milslukare av rang. Sportbilsambitionerna kvävs snabbt av den planetliknande vikten.

Utvändigt är det svårt att skilja M8 från "vanliga" M850i, låt gå för den svarta grillen och en drös kolfiberdetaljer som dock även kan beställas till den billigare varianten. Annars är det endast kolfibertaket, de något breddade hjulhusen och den svarta diffusorn med fyra utblås som skiljer modellerna åt.

Ljudet däremot är det som får M8 att stå ut bland alla andra GT-bilar. Att få lyssna på den 4,4 liter stora dubbelturbo-V8:an med öppna avgasspjäll i 200 blås är ren och skär njutning.

Sport­ratten har de praktiska M-knapparna som sparar favoritinställningarna.

Lika njutbar är bilens insida, även om den inte skiljer sig nämnvärt från de andra bilarna från München. Interiören är en orgie av högkvalitativt läder, aluminium och kolfiber i en utsökt komposition. M-sportstolar är standard och de är både bekväma och ger fullt tillräckligt sidostöd.

Förarmiljön känns igen från bland annat 5-serien och domineras av två stora skärmar. Bilens head up-display får nog räknas som en av världens främsta.

Hur är den att köra?

Vår första provkörning av nya BMW M8 är speciell. Inte enbart för att det här är den första M8:an över huvud taget utan snarare för att vi inte får testa bilen på vägen.

BMW bjöd motorjournalisterna på en testhelg i södra Portugal, närmare bestämt på Portimão. Den tekniska och snabba banan känns inte direkt som bilens favoritområde, men vi blir kanske överraskade?

Väl bakom ratten letar vi oss snabbt genom körinställningarna till trackmode. Här byter det annars lite väl informationsstinna kombiinstrumentet bakom ratten skepnad och visar enbart det mest nödvändiga: hastighet, varvtal och den aktuella växeln. Samtidigt stängs infotainment-skärmen i mittkonsolen av precis som samtliga assistanssystem.

Den mäktiga V8:an med dubbelturbo från M5 är visserligen gömd under kolfiberkåpor, men allt annat än blyg.

Nu är det allvar! Via setupknappen justerar man motorresponsen, dämparna, styrningen, fyrhjulsdriften samt bromsarna. Inställningsmöjligheterna är näst intill oändliga!

Redan efter några meter känner man fyrhjulsdriftens otroliga grepp. M8:an trycker lätt ut med bakvagnen i kurvorna, men förblir alltid kontrollerbar. Kraftöverskottet (vilket det finns massor av) tyglas av den elektroniskt styrda central- och bakaxeldifferentialen. Är man däremot inte alls rädd om sina däck kan man befalla bilen att skicka samtliga 750 Nm endast till bakhjulen med spektakulära (och riktigt dyra) ställ som följd.

Nästan lika vansinnigt som däckbrännandet är de keramiska bromsarnas förmåga att hejda 1,9-tonnarens framfart. Stå fullt på pedalen, vrid in ratten och bilen följer rattutslaget slaviskt och som på räls. Stäng av DSC och den stora GT-vagnen blir ännu vassare.

Bekväma M-sportstolar med bra sidostöd.

Karosskrängningar lyser med sin frånvaro i BMW M8. Hela golvet i bjässen är uppstagad för ännu bättre balans och stabilitet. Tyngdpunkten är hela 24 millimeter lägre jämfört med M5 och motorfästena är ännu hårdare. Det känns. M8 är klippstabil på vägen utan att för den delen offra alltför mycket komfort.

Den åttastegade automatlådan (ingen dubbelkopplingslåda alltså) är tillräckligt snabb och precis utan att vara ryggradsknäckande. 0–100 km/h går på 3,2 sekunder för den tunga bjässen och med M Drivers Package avstannar ursinnet först vid 305 km/h.

Du tyckte att M5 var sjukt snabb? BMW M8 klår den faktiskt med en tiondel i sprinten och kniper därmed titeln som BMW:s accelerationskung.

Nördfakta

Apropå M5. Ska man vara lite fräck kan man påstå att BMW M8 inte är något annat än en M5 i tjusig coupéskrud och man skulle egentligen inte ens ha fel. M8 är faktiskt just precis det, men sämre utgångspunkt kan man ju ha. Allt M5 gör bra är M8 snäppet vassare på (förutom lastutrymmet kanske).

Faktum är att bilarna är exakt likadana tekniskt sett, förutom M5:ans fyrhjulsstyrning som man har skrotat i M8. "För att bilen ska förbli ärlig och ren", enligt BMW. Nåja, eller för en bättre kostnadskalkyl kanske?

Inte mycket skiljer M8 från de billigare syskonen, endast några nya aero-delar (finns även i kolfiber) avslöjar värstingen.

Borde jag köpa en?

Letar man efter en stor GT-vagn med gott om plats (inte i baksätet alltså), gott om lyxiga detaljer och sanslöst mycket krut under huven bör man nog slå till här. Visst, grundpriset är väldigt högt och de optiska skillnaderna till den billigare M850i är kanske inte lika uppenbara som köparen skulle vilja, men körresurserna den här bilen bjuder på är smått otroliga! 

Helt plötsligt fattar man varför BMW bjöd upp till dans på Portimão: för att vara en bil i den här storleken rör sig BMW M8 otroligt lätt. Även om den absolut största andelen köpare aldrig skulle komma på tanken att piska sin dyrgrip på banan, känns det säkerligen bra att veta att man skulle kunna göra det utan att skämmas.

Nya BMW M8 är den bil vi har önskat oss sedan den första 8-serien såg dagens ljus 1989.