VAD ÄR NYTT?
Superba Superb har för första gången fått oömma ytterkläder i samband med den senaste faceliften. Scoututförandet finns enbart till kombiversionen av Superb och endast med ett motor-alternativ, nämligen den från övriga VW-koncernen välkända 2,0 TDI på 190 hk och 400 Nm som har kombinerats med en sjuväxlad dubbelkopplingslåda (DSG) även i Scout. Självklart med högre markfrigång (+15 mm) och fyra variabelt drivande hjul. Fattas bara annat.
Optiskt skiljer sig Scout från vanliga Superbs eleganta men föga uppseendeväckande yttre med offroadattribut som lovar mer än vad de levererar. Hasplåtar fram och bak i aluminiumoptik bidrar mer till ett tufft yttre än till ett riktigt skydd, men som tur är ingår även ett riktigt om än lite tunt underredesskydd för drivlinan.
Användandet av fusklättmetall fortsätter med ytterbackspeglarna. Dessutom har Scoutversionen passande takräcken och fönsterlister i krom samt en nydesignad grill med krominfattning. Skärmarna och tröskellådorna pryds självklart av tuffa plastpaneler som ska kunna ta de värsta smällarna (om det faktiskt fungerar är en annan sak).
Om någon skulle ha missat att det rör sig om en superb skogsmulle som kör förbi finns dessutom Scoutdekaler på framskärmarna. Dekalerna finns dock inte enbart på utsidan, även de superbekväma alcantarastolarna samt fuskträpanelerna pryds av Scoutdekaler.
Förarmiljön domineras av en digital instrumentering och en centralt placerad infotainmentskärm på åtta tum. Komfortsäten, där förarstolen är elektriskt justerbar, läderklädd ratt med värme och ett Cantonljudsystem ingår i grundpriset precis som elektrisk baklucka, LED-strålkastare och fräsiga 18-tumsfälgar. Även en intelligent avståndshållare finns, som dock inte alltid fungerar tillfredsställande.
HUR ÄR DEN ATT KÖRA?
På låga varv är turbo-dieseln sannerligen inget elasticitetsmonster. Segt går det, trots 400 Nm som finns redan vid 1.900 r/min. När väl tvångsandningen fått upp flåset går det dock undan med besked. Sprinten 0–100 km/h tar hyfsat kvicka åtta sekunder.
Dubbelkopplingslådan gör ett alldeles fantastiskt jobb, den växlar snabbt och utan ryck. Här vill man inte alls växla manuellt längre. Ljudbilden är ytterst dämpad och därmed mycket lämpad för långfärder. Förbrukningen lämnar trots 190 hk inget övrigt att önska: 7,3 liter per 100 km är föredömligt för en fyrhjulsdriven kombi på hela 1.770 kg.
Lika lyckad är åkkomforten. Passagerarna får njuta av tysthet och utrymme i överflöd på väldigt bekväma säten. Även bagagevolymen bjuder på utrymme av sällan skådat slag: 660–1.950 liter är verkligen inte fy skam.
Det adaptiva chassit som inkluderar olika körprogram (inklusive ett offroadläge) för 8.900 kronor fjädrar och dämpar på hög nivå, och tar tvärfogar och riktigt dåliga underlag utan att gnälla. Oavsett vägens beskaffenhet känner man som passagerare absolut ingenting. Inga stötar, inga karosskrängningar, inget. Precis så här ska det vara! Utrustar man dessutom sin Superb Scout med dragkrok får man dra upp till 2,2 ton. Kan det bli mer praktiskt?
NÖRDFAKTA.
Skodas påstående att Superb får en Scoutkostym för första gången är rätt men ändå inte hela sanningen. Förra generationen kunde man också få med plastdetaljer runtom och med högre markfrigång. Skillnaden är dock att den modellen kallades Superb Combi Alldrive. Riktigt ny är alltså inte modellversionen. Bara namnet är nytt.
BORDE JAG KÖPA EN?
En Superb i kombiskrud är alltid ett bra val. Man får otroligt mycket bil för pengarna. Scoutversionen tillför dock egentligen inte mycket funktionalitet, förutom ett tuffare yttre och en del speciella designattribut. Extrakostnaden för fuskaluminium och 15 mm högre markfrigång är inte helt försumbara 28.700 kronor jämfört med en Superb Style med samma drivlina. Det är helt enkelt smaken som får avgöra här.
Oavsett vilken utrustningsnivå man väljer får man en superbekväm och rymlig familjebil som ställer många av konkurrenterna i skamvrån, inte minst prismässigt.