Prov: Ford Kuga laddar om!

Premium Ford Sveriges näst mest sålda modell heter Kuga. Nyligen visades en uppdatering av suven. Kan laddhybriden hjälpa Ford att skicka upp Kuga i försäljningsstatistiken?

Prov: Ford Kuga laddar om!

VAD ÄR NYTT?
Den har fått en design som passar in bättre i resten av Fords modellprogram. Den har fått Aston Martininspirerad grill och slankare linjer. Infotainmentsystemet känner man igen från andra Fordmodeller. Det är inte modernt men det funkar bra. Materialvalen interiört är fina över lag och det är en hyfsat trevlig plats att hålla till på, men jag tycker Ford kan skicka plasten med kolfiberlook som man får i den ST-Lineutrustade Kuga åt fanders. Dessvärre hittar man liknande paneler i en hel del andra bilar så jag gissar att det finns köpare som uppskattar det.

Drivlinan är det som är mest intressant. Nya Kuga blir tillsammans med Explorer Fords, för tillfället, enda laddhybrid. Batteriet är på 14,4 kWh vilket är lite större än snittet i klassen. Räckvidden blir då upp till 56 kilometer i WLTP och en bit över fyra mil är nog ett troligt resultat i verklighetskörcykeln. 

När jag hade fått tag i bilnyckeln och kunde rulla ut från Stallmästaregården i Stockholm hade bilen ungefär 85 procent kapacitet kvar i batteriet. Efter 38,3 kilometer på bara el var det slut på elräckvidden. Mitt i den körningen blev det dock 6 kilometer bensinkörning, totalt 44,3 kilometer. Detta på grund av att Ford är smartare än vad jag är.

Det är nämligen så att om man gasar på i E-mode kommer en fråga i displayen framför föraren om man vill starta bensinmotorn för att få bästa prestanda. En bra lösning, bara det att jag var för snabb och endast hann läsa om maximal prestanda innan jag tryckte på OK. Hur som helst kan jag garantera att man kommer över 40 kilometer på bara el med fulladdat batteri om man inte kör som en tok.

Röda sömmar och avfasad ratt får man i utrustningsnivån ST-line.

En konstig detalj är platsen som finns under bagagerumsgolvet. Det är riktigt stort men väldigt mycket tas upp av frigolit som inte verkar ha någon mer funktion än att vara i vägen och hålla upp tidigare nämnda golv. Ford borde kunnat lösa det på ett finare sätt som dessutom skulle ge mer plats för allt krimskrams man vill ha med sig.

HUR ÄR DEN ATT KÖRA?
Det är en trevlig bil att köra. Chassit är relativt hårt satt vilket ger en stabil och rätt så sportig körupplevelse. Det kränger inte mycket alls trots bilens höjd. Styrningen är lätt och precis. Den är definitivt en av de sportigare i klassen, vilket inte är förvånande med tanke på att det är en Ford.

De 225 hästkrafter som bilen kan trycka ner i backen via framhjulen ger helt okej skjuts men den uppfattas inte som snabb. Tyvärr går alla bensinhästar genom en CVT-låda som ger väldigt mjuk körning men som inte ger den roligaste upplevelsen. Utöver det är den förstås långsammare om man kör med enbart elmotorn som kraftkälla. Då är den faktiskt ganska rejält trög, något som framför allt märks vid påfarter och omkörningar. Det är däremot inget konstigt att det inte går så fort när elmotorn bara har 61 hästkrafter.

Frigoliten som finns runt om borde inte behöva ta upp så mycket plats.

"Den fasta fjädringen påverkar inte komforten nämnvärt. Den jobbar snabbt över ojämnheter utan att bli stötig."

När bilen inte tycker att man får använda fullt elläge längre och man blir tvingad till hybridkörning kommer man ändå köra mycket utan bensinmotorns hjälp. Det beror på att batteriet fortfarande har ungefär en fjärdedels laddning kvar när elräckvidden gått ner på noll. Bra och dåligt, bensinförbrukningen när elen tagit "slut" blir låg men jag hade nog hellre haft ett par extra kilometer helt utan bensinmotorns hjälp.

Räckvidden är ändå lång och någon gång får man ju slut på el. Tur då att skiftet mellan el och bensin funkar smärtfritt. Bromskänslan brukar kunna vara ett problem hos laddhybrider men det är inget som Kuga har några större svårigheter med. Man får stopp på bilen där man tänkt sig utan att det blir ryckigt även om det är en lätt diffus känsla i pedalen.

Den fasta fjädringen påverkar inte komforten nämnvärt. Den jobbar snabbt över ojämnheter utan att bli stötig. Dessutom sitter man rätt så fint i båda rader. Baksätet går att skjuta och ryggstöden går att luta för att tillåta mer bagage, eller en bättre sittposition. Ljudnivån är inget som det går att klaga över, jag skulle nog säga att den är snäppet bättre än konkurrenternas. Det är en låg bullernivå för en bil som inte slåss mot premiumvagnar. 

BORDE JAG KÖPA EN?
Det är en bra bil som ännu inte har några ordentliga konkurrenter. Men snart dyker det upp fler. Bland annat Opels laddbara Grandland X som börjar några tusenlappar under Forden och har lika många systemhästar men hela 47 hästkrafter mer från elmotorn, och ungefär samma elräckvidd. Betalar man 35.000 kronor mer än för Forden får man två elmotorer, en bak och en fram som gör att Opeln blir fyrhjulsdriven, den har minimalt bättre WLTP-räckvidd och 85 systemhästar mer än Forden. Det kommer även ett antal dyrare suvar i laddhybridutförande i denna klass. GLC, X3 och Tiguan som tar upp kampen med XC40.

För priset är Forden ett bra alternativ men är du sugen på en laddhybrids-suv ska du hålla koll på kommande bilar då klassen kommer att överösas med nya alternativ i år. Det enda negativa som känns värt att nämna mer än en gång är den trötta elmotorn.