VAD ÄR NYTT?
Man skulle kunna tro att nya M235i Gran Coupé bygger på samma plattform som underbara M240i, men då har man fel. Den högbyggda M-bilen står nämligen på BMW:s framhjulsdrivna plattform UKL2 som även 1-serien samt X1 och X2 bygger på. Trots att 1-serien och vår testbil delar tekniken och axelavståndet på 2,67 meter finns det dock uppenbara skillnader mellan modellerna.
2-serie GC är 20 cm längre än plattformsbrodern, har en låg coupéliknande taklinje och därmed en alldeles egen vindruta samt dörrar utan synliga B-stolpar. Karossens proportioner jämfört med coupén ur samma serie har flyttats avsevärt på grund av drivlinekonceptet.
GC har en betydligt kortare motorhuv, är smalare och högre samt har fått nydesignade och nedflyttade LED-strålkastare. Bakifrån skulle man nästan kunna ifrågasätta om det verkligen rör sig om samma modellfamilj och här drar GC verkligen det längsta strået med sin betydligt vassare formgivning.
Den läckra utformningen fortsätter såklart interiört på bästa BMW-manér. Här finns absolut ingenting att klaga på. Stolarna är utsökta och ergonomin på topp, inget nytt här alltså.
Centralt ovanför mittkonsolen tronar en 10,25-tums högupplöst infotainmentskärm som, om man har kryssat för ”BMW Live Cockpit Professional”-tillvalet, får understöd av en digital instrumentering. Kombinationen av båda skärmarna är allt man någonsin behöver: informativt, översiktligt och lättmanövrerat.
Man sitter utmärkt på samtliga platser i bilen även om baksätet kanske inte kan rekommenderas för vuxna basketspelare på grund av den sluttade taklinjen. Bagageutrymmet har en klart godkänd volym på 430 liter och ett delbart baksäte (40/20/40) som standard. Så länge man inte har behov av ett mindre fraktfartyg fungerar den här lösningen alldeles utmärkt och i alla lägen.
HUR ÄR DEN ATT KÖRA?
En 2-serie med M-emblem för onekligen tankarna till körglada bakaxeldansare från Münchens skojavdelning. Nya M235i xDrive GC är ju dessutom utrustad med samma kraftfulla, turboladdade radfyra på 306 hk och 450 Nm som lilla M135i. Det kan ju inte gå fel. Jo, det kan det.
Motorn är visserligen ljuvlig och bilen har dessutom xDrivesystemet ombord, men man får inte glömma att plattformskonstruktionen är framhjulsdriven trots allt. I andra prestandavagnar från BMW som exempelvis M5 och M8 är fyrhjulsdriften bakaxelbetonad från första början. Där kan xDrive skicka all kraft till bakhjulen om det skulle krävas och det fungerar alldeles underbart.
I vår testbil skickar Haldexsystemet i vanliga fall merparten av motorkraften till framhjulen, vilket är en stor besvikelse för alla som känner avsky mot bilens bakdäck. Den största boven i dramat stavas dock ARB. Systemet känns igen från elbilen i3 och betyder (enligt BMW) motornära antislirfunktion.
Det låter märkligt men är i grunden antispinnsystemet som flyttar in i motorstyrningen för att korta ned signalvägarna samtidigt som systemet flätas ihop med en girvinkelstyrning som på BMW-språk kallas BMW Performance Control och som bromsar det kurvinre hjulet för att motverka understyrning. Enligt tillverkaren ska systemet kunna reagera tio gånger snabbare än sin konventionella motpart.
På Portugals slingrande landsvägar kommer systemet till sin fulla rätt. För det mesta jobbar ARB-systemet diskret i bakgrunden, men effektivt i riktigt tajta svängar för minimalt hjulspinn och maximal hastighet ut ur kurvan. En ytterst imponerande bedrift, men fascinationen avtar snabbt när man som förare inser att man endast spelar andrafiolen i gränsområdesdansen.
Hur mycket man än försöker, hur hårt man än går in i kurvan ”räddar” antislirsystemet dagen och katapulterar bilen ut ur kurvan som om inget hade hänt. Att man som förare kanske vill leka med sin dyrgrip då och då bryr sig ARB inte ett dugg om. Inte heller kan man stänga av glädjebromsen helt vilket ökar frustrationen.
Turligt nog är Portugals landsvägar så pass våta och därmed hala efter ett plötsligt hällregn att även antislirsystemet når sina gränser och tillåter grandiosa bredsladdar som är ytterst enkla att styra med högerfoten.
Identitetskrisen tar dock inte slut med sportbilens alldeles för överbeskyddande glädjebroms. Förvirringen fortsätter med styrningen. Den har redan i tidigare tester av M135i fått omdömet ”artificiell”. På Portugals landsvägar levererar den dock till fullo: ojämnheter på vägen kommuniceras genom ratten utan filter, förestående greppförlust på framaxeln kontras med mindre servostöd precis som när fronten lättar vid gaspådrag i kurvans apex. Föredömligt på alla sätt, men visst kan styrmjukvaran överdriva sin uppgift många gånger och verkligen kännas oäkta.
Nu kan BMW M235i xDrive Gran Coupé nästan låta som ett dåligt köp, men det är den absolut inte. Motorn är underbar med sin pigga turbo och känns avsevärt starkare än vad de officiella siffrorna antyder. Dessutom har bilen för en gångs skull en sylvass växellåda med en manuell växlingsfunktion.
Chassit? En aning mjukare och bekvämare än i M135i men med stora kraftreserver som inte ens skyr riktigt dåliga underlag. En ytterst kompetent vagn med mindre svagheter med andra ord.
NÖRDFAKTA.
2014 gjorde BMW det otänkbara och man övergav märkets ack så ikoniska bakhjulsdrift i samband med 2-seriens presentation. 2-serie Active Tourer byggde dessutom på samma plattform som Mini Countryman. Ett halvt decennium senare är de framhjulsdrivna bilarna kvar i modellutbudet och har dessutom fått förstärkning i form av X1 och X2. Något måste man har gjort rätt trots allt.
BORDE JAG KÖPA EN?
BMW M235i xDrive Gran Coupé är ett riktigt trevligt instegsalternativ till BMW M-världen. Framför allt när man är ute efter en lite större modell än M135i, men inte vill ruinera sig.
Trots allt kan man inte skaka av sig känslan att GC försöker vara något den egentligen inte är. En kompetent, bekväm och pilsnabb bil är den absolut. Men en riktig M-bil? Det är den nog inte. Först och främst är det drivlinelayouten som sätter käppar i hjulen och även ARB-systemet tar bort en hel del körglädje.
M235i xDrive GC är dock underhållande på sitt eget, överbeskyddande och ytterst familjevänliga sätt. Jämfört med den direkta konkurrensen från hemlandet, Audi S3, är vår testbil på alla sätt och vis det bättre valet: mer kraft, mycket bättre chassi och Haldex-justering och dessutom en trevligare interiör till ett liknande pris.