Prov: Specialized Turbo Levo Comp gör det omöjliga möjligt

Premium Kan det här vara den ultimata frihetsmaskinen? Vi testar en elektrisk mountainbike som tänjer på gränserna för vad man kan tro är möjligt – i alla fall för en vanlig dödlig cyklist.

Prov: Specialized Turbo Levo Comp gör det omöjliga möjligt

Vad är det för något? Turbo betyder i Specializeds värld elektrisk assistans, i det här fallet på en mountainbike. Man måste alltså trampa själv. Elmotorn går bara in och förstärker ens egen kraft, vilket med andra ord innebär hybriddrift. Motorn hjälper till upp till 25 km/h, därefter kopplar den loss.

I vår testcykel sitter Specializeds 2.1-motor, som betyder en maxeffekt på 565 W och 90 Nm, samt en kontinuerlig effekt på som mest 250 W (gränsen för elcykel). Baserat på vad en genomsnittlig person klarar att trampa, gör elassistansen att man blir cirka fyra gånger starkare. Det finns också en svagare och lättare motor (1.1) i andra modeller som ger 240 W och 35 Nm, såväl maximalt som kontinuerligt.

Båda motorerna matar progressivt på med mer kraft beroende på hur hårt man trycker. De har sensorer som dels känner av hur mycket effekt man trampar med och dels vilken kadens (frekvens) man har. En algoritm räknar ut hur mycket hjälp cykeln ska ge. För att få ut max från motorerna måste man själv trampa med 120 W.

Laddkontakten på modellen Levo sitter precis framför vevpartiet. Det är bra bett i de hydrauliska bromsarna tack vare fyrkolvsok och 200 mm stora skivor både fram och bak.

Batteriet i Levo är på 500 eller 700 Wh, beroende på utrustningsnivå. Med den större kapaciteten räcker det enligt tillverkarens egna tester till cirka två till fyra timmars cykling, beroende på vilken nivå av assistans man väljer.

Man kan nämligen välja hur mycket hjälp man vill få i tre nivåer – Eco, Trail och Turbo – eller köra helt utan assistans. I det senare av de tre får man maximal effekt och hjälp från motorn. Cyklingslägena går dessutom att konfigurera efter tycke och smak via mobilen i appen Mission Control.

Vi körde 40 kilometer på 2:20 med en genomsnittsfart på 17,2 km/h och klättrade blygsamma 416 höjdmeter. Detta i huvudsak med mellanläget Trail. Då förbrukade vi någonstans kring 60 procent av batteriets kapacitet på 700 Wh.

Turbo Control Unit. Staplarna visar laddningsgraden på batteriet och cirkeln berättar nivån på elassistansen. On/off-knapp sitter längst bak på enheten.

HUR ÄR DEN ATT CYKLA PÅ? Galet kul! Utan elektrisk hjälp är det som att cykla på vilken – om än ganska tung – mountainbike som helst. Med assistans känns det som att man plötsligt har fått Stålmannenben! Motorn har ett mjukt ingrepp (vilket långt från alla elcyklar har) och eftersom den ökar hjälpen progressivt upplevs det faktiskt förvånansvärt naturligt.

Backarna som verkade omöjliga är nu istället fullt möjliga. Undertecknad cyklade – rakt – uppför en brant skidbacke. Ett gäng småkillar som lekte i sluttningen gapade av förvåning.

Modellen Levo har dämpning med slaglängd på 150 millimeter fram och bak. Det betyder att den kan hantera riktigt stökiga stigar och rejäla utförsbackar utan problem. Cykeln känns tungt solid och stabil. Faktum är att man kan bomba på lite överallt tack vare elassistansen. I milda uppförslut. Över ojämna ängar. Det där ser ut som en kul linje – sväng och testa. Den känns som att köra stridsvagn på två hjul. Och det är löjligt kul!

Får man verkligen någon motion med elassistans? Ja, eftersom man trots allt måste trampa själv får man det. Dessutom uppmuntrar elhjälpen en till att ta i mer, samt köra längre och hårdare.

På vänster sida av styret sitter knappar för att reglera nivån på elassistansen. Knappen under är finessen "Walk Assist", som gör att motorn hjälper till när man leder cykeln i branta backar.

NÖRDFAKTA. Elmotorn väger tre kilo och sitter parallellt med vevaxeln. Kraften förs över med hjälp av en planetväxel (som i en Toyotahybrid), samt en rem eller ett kugghjul i den stora respektive lilla motorn.

BORDE JAG KÖPA EN? Fördelarna med en elektrisk mountainbike är många: Man kan luta sig mot elassistansen på transportsträckorna och istället bränna krutet där man vill – i skogen. Det går att attackera fler och jobbigare uppförsbackar innan man kroknar, samtidigt som man får njuta av fler resor utför.

Att ligga på rätt växel är inte lika viktigt, man kan justera med nivån på elhjälpen också. Avstånd har inte samma betydelse, man kan åka längre och utforska mer. För nybörjare finns det en säkerhetsaspekt i att man kan få hjälp uppför långsamma tekniska partier där man annars kanske inte hade orkat av egen kraft. Om man är otränad eller kanske är begränsad av en skada, är det ett utmärkt verktyg för att komma ut och röra på sig.

Faktum är att det här skulle kunna vara den ultimata frihetsmaskinen. Men Specializedcykeln kostar som en bra begagnad bil (69 999 kr), det gäller därför att man är stadd vid kassa. 


REDAKTIONENS TANKAR

John Eriksson

– Det här är det bästa sedan skivat bröd! Jag har återupptäckt intresset för cykling! Elassistans på en mountainbike gör att skojfaktorn ökar i kvadrat. Jag har utforskat delar av stan jag inte visste fanns och besegrat utmaningar jag aldrig trodde var möjliga. Inbillar mig att det är så här Tony Stark känner sig när han tar på sig Iron Man-kostymen. Hur häftigt är inte det?

Elias Medelberg 

– Elmountainbiken var helt fenomenal. Kör man i tuff terräng blir det många fartsänkningar, i alla fall som nybörjare. Skjutsen från elmotorn gör därför den typen av körning smidigare och mycket roligare. Men jag har svårt att förstå den elassisterade landsvägshojen. En mer konventionell elcykel är minst lika bra då man bara får hjälp upp till 25 km/h.

Mikael Johnsson

– Jag tog en tur på Vado SL 5.0, trots att jag är inbiten bilist och ibland 30-mopedist. Det är en angenäm känsla att få hjälp av elmotorn vid accelerationer och i uppförsbackar! På ett rätt mjukt och förutsägbart sätt jämfört med de elcyklar jag provat tidigare. Snittfarten blir hög och jag kom hem lika fort som på moped utan att bli svettig. Tyvärr har varken sadel eller körställning ens nära till Vespamoppens komfortnivå.

Michael Åhman

Jag testade bara landsvägscykel (okej, gravelracern Turbo Creo SL) med elmotor. Mitt svar: Nej tack. Än orkar jag trampa själv, även om de batteridrivna watten lätt kan fresta en gubbe som mig som ofta klättrar till molnen på sicilianska vägar. Och jag vet andra gubbar med svajigt hjärta som tack vare elhjälp kan hänga med gänget även när det lutar rejält. Däremot är elektriska växlar ett kvantsprång – som att gå från en osynkad manuell låda till DSG med paddlar i bilen. Fast ännu bättre. Grymt plus också för den lättjusterade dämpningen i styrhuvudet. El-assistans passar ändå bäst för pendling eller i skogen.


TRE ANDRA ELCYKLAR FRÅN SPECIALIZED

Alla har samma drivlina med den mindre 1.1-motorn som ger 240 W och ett batteri med kapacitet på 320 Wh. Det går att köpa till en räckviddsförlängare, ett batteri på 160 Wh, som passar i flaskhållaren. Kostnad: 4 299 kr.

Turbo Levo SL

En lättare och mindre kraftfull version av vår testcykel. Här med kolfiberram. Man känner sig inte lika övermänsklig i uppförsbackarna, men å andra sidan är upplevelsen ännu mer naturlig. Mer motion för den som ändå vill ha hjälp.

Utrustningsnivå: Comp Carbon Pris: 82 999 kr

Turbo Creo SL

Landsvägscykel i gravel-konfiguration med 38 mm breda mönstrade däck istället för 28. Ram och hjul i kolfiber. Supersnabba elväxlar, som en dubbelkopplingslåda. Eftersom 25 km/h på en landsvägshoj inte är jättesnabbt upplevs elassistansen här mer onödig. Poängen märks istället på knixiga och kuperade grusvägar.

Utrustningsnivå: Expert Evo Pris: 99 999 kr

Turbo Vado SL

En vardagscykel med sportigt spänstig karaktär som även passar bra till motion. Här känns elassistansen rimlig då många annars inte cyklar så fort som 25 km/h. Går att få med stänkskärmar och pakethållare för 2 000 kr extra.

Utrustningsnivå: 5.0 Pris: 45 999 kr