Prov: Bentley Flying Spur – sporrande lyx

Premium En ny generation Bentley Flying Spur är något helt annat än nya Rolls-Royce Ghost och Mercedes S-klass. Under skalet finns Porscheteknik...

Prov: Bentley Flying Spur – sporrande lyx
På landsväg trivs nya Flying Spur mer än suveränt.

Hur processar hjärnans 85 miljarder nervceller uppdraget "vilken lyxbil ska jag köpa för tre miljoner kronor"? 

Är det glasklart om det blir den vänstra analytiska delen som tar kommandot, eller den mer känslomässigt lagda högra?

Det är många variabler och på något vis måste ekvationen mynna ut i ett beslut. Men vilket? Är det mest din personlighet eller summan av bilens alla egenskaper som avgör? Förnuft eller känsla? För visst finns det förnuftsaspekter att ta hänsyn till även om man har låst målet på en 2,5-tons lyxlimousine med V12-motor!

Nya Bentley Flying Spur som presenterades 2019 och firar märkets 100-årsjubileum är tveklöst den mest intelligenta Bentley vi sett. För ärligt talat har märket inte främst gjort sig känt för att lasta in den allra senaste tekniken och de vassaste infotainmentsystemen i sina bilar. Tekniken har varit underordnad känslan av lyx och komfort.

I grunden är det här en förlängd version av nya Continental GT och sämre bas kan man tänka sig eftersom det betyder att man delar uppväxt och teknik med Porsche Panamera.

Karossen är av aluminium och den bakre sidoplåten är ett gigantiskt stycke som värmts upp till 500 grader och pressats under lufttryck. Bakhjulen styr som konventionen i klassen påbjuder med i hög fart och mot i lägre. Krängningshämmarna aktiveras av ett 48-voltsystem. 

Luftfjädringen har numera tre kammare och 60 procent mer volym. Den gamla momentomvandlarväxellådan har fått utgå till förmån för en åttastegad dubbelkopplingslåda. Fyrhjulsdriften regeleras automatiskt efter körprogram och situation.

Liten och greppvänlig ratt och en alldeles fantastisk inredning med underbara materialval. Modernt infotainmentsystem och massvis med inställningsmöjligheter. Lycka.

Infotainmentsystemet är kraftfullt och späckat med funktioner för media, navigation och komfort. Antalet hjälpsystem och säkerhetshöjare är fler än någonsin. 

Men när din analytiskt lagda hjärnhalva med tillfredsställelse bockat av klassens alla tekniska "hygienkrav"är det dags för den verkligen resan i hjärnbarkens vindlingar, upplevelsen.

Ett avslöjande av vad som får våra hjärnor att uppleva bilars formgivning på olika vis vore värt Nobelpriset.

Men de flesta skulle nog skriva under på att Flying Spur ser både kraftig och elegant ut, en sportig lyxbil. Nya Rolls-Royce Ghost utstrålar mer ultralyx och Mercedes S-klass ser mer, ska vi säga neutral eller alldaglig ut. Som en stor Mercedes.

Vilken dörr ska man välja först, förardörren eller den högra bakdörren? Bentleys kundundersökningar säger att Bentleykunden alltmer värdesätter att köra sin bil själv även om baksätet fortfarande är mycket viktigt. Den tidigare toppversionen Bentley Mulsanne, som har tagits ur produktion, var betydligt mer en bil att bli körd i än Flying Spur – som alltså måste klara av båda disciplinerna med högsta betyg. 

Vi tar givetvis förardörren som stänger sig själv med så kallad soft close. Mmmm. Den stora och bekväma fåtöljen kan justeras i alla upptänkliga riktningar, kylas och värmas och inte minst kan den bjuda på riktigt effektiv massage. 

Grillen glänser men är av plast av krocksäkerhetskäl.

Men det tar en bra stund innan man konstaterar det eftersom interiören pockar på uppmärksamhet. Det formligen osar av exklusivitet och både ögon och fingrar ger sig mer än gärna ut på upptäcksfärd. Ratten är lite mindre och mer kramgod än väntat.

Läderarbetet är givetvis utsökt med snygga sömmar och träbitarna känns som trä, ventilationsreglagen är klassiska med sina metalldragreglage. Men det finns faktiskt kromad plast om man verkligen letar.

Dörrsidorna har ett snyggt tredimensionellt mönster och som topp på det känns alltså all elektronik och instrumentering fullt modern. Vill man inte titta på infotainmentskärmen kan den delen av instrumentbrädan roteras, antingen visas enbart trä eller så ser man tre instrument – temperatur, kompass och tidtagarur – på en snygg träpanel.

Man kan bli sittande väldigt länge om man gillar att utforska finesser, kameravinklar och justera olika funktioner. En omtänksam detalj är att man kan rengöra den exteriöra kameran med en dusch – perfekt i grisigt väder och väldigt mycket premium. Ratten är självklart eluppvärmd och det är också armstöden.

The Flying B – som gör comeback hos Bentley efter mer än 70 års frånvaro tog två år att designa. Den är inte bara snygg utan också belyst och kan givetvis hissas upp och ner i karossen med en knapptryckning, både från förarplats och från baksätet. Extra kul är det att man ser hur B:et rör sig simultant på skärmar både där fram, där bak och i verkligheten.

Försöker någon ta kylarprydnaden försvinner den ner i motorhuven på bästa Spirit of Ecstasy-vis och håller du fingrarna emellan lär du göra illa dig. Vi testade med en blyertspenna som gick av, men Bentleysymbolen är godkänd vid krocktest, fotgängare ska inte skada sig på den.

Känslan i kupén är flera gånger lyxigare än i systerbilen Bentley Bentayga vilket är lite märkligt eftersom prisskillnaden inte är så stor. Det känns som att Bentayga är en finare version av Audi Q7/Porsche Cayenne medan Flying Spur är en helt unik bil med en helt annan och mer kräsen målgrupp. Både B- och C-stolparna är relativt breda och en blick i backspegeln talar om att det är en stor bil – det är långt till bakrutan.

Motorn går igång med den diskretion som man kan förvänta sig. Bentley är numera ensamma i VAG-koncernen med denna W12 som kan ge 635 hk och 900 Nm.  Gången är len, tyst och kraftfull.

Det som förvånar är istället hur smidig bilen känns att ratta i stadsmiljö, trots sina 5,3 meter. Bakhjulsstyrningen gör underverk och DSG-lådan jobbar mycket rappare och mer finkänsligt än vad man är vad vid från övriga VAG-produkter. Här finns inte samma tvekande och ryckande, vilket märks speciellt i låga hastigheter och vid parkeringsmanövrar. Den gamla klassiska automatlådan saknas inte och det säger en hel del att toppfarten på 333 km/h uppnås på växel sex av åtta. 

På landsväg trivs Flying Spur mer än suveränt. Helt avslappnad glider den fram med farthållare och filhållningssystemen inkopplade. Motorn hörs knappt och luftfjädringen suger upp alla stora ojämnheter på ett sövande vis.

Men över skarpa ojämnheter och i låg hastighet kan det stöta lite ovärdigt om man ska vara kritisk. Och det ska man alltid vara. Eller, man ska alltid jämföra och utvärdera. Luftfjädringen bjuder givetvis på höjdinställning, i fyra lägen. Du behöver inte en suv för att ta dig fram på dåliga vägar.

Ljudnivån är också mycket bra, men inte fullt i klass med Rolls-Royce Ghost. På dålig asfalt hörs det lite mer däckbuller än väntat. Men som sagt, nu är vi längst ut på skalan från tyst till ute-i-rymden-ljudlöst.

Dags att prova baksätet, körning på fina raka vägar är ingen utmaning. Att sitta där är inget annat än en ren njutning även om det finns lyxbilar där man kan fälla ner ryggstödet så långt att sätet närmast blir en säng och den främre passagerarstolen blir fotkudde. Riktigt där är vi inte men ett skönt viloläge finns och nackstöden, nej nackkuddarna, är helt ljuvligt bekväma, mjuka som bomull.

Det finns givetvis gardiner till både bakruta, sidorutor och takfönster, som enkelt manövreras med en fin liten löstagbar fjärrkontroll med skärm. Det är med denna som man också kan manövrera kylarprydnaden, bland annat. Sikten framåt i kupén är kanske ännu härligare från baksätet än i framsätet, det är bara att insupa atmosfären och njuta av en ovanligt effektiv massage.

Den som vill kan dessutom köpa till en liten kyl som nås mellan stolarna bak och kan rymma exempelvis två champagneflaskor. Temperaturen kan ställas mellan plus sex och minus sex grader. Ett självklart tillval, eller hur. Handskfacket fram är dessutom tempererat.

Den bil vi kör är för övrigt en extra påkostad så kallad First Edition, som får priset att gå upp från 2 413 000 till 3 070 000 kronor och inkluderar bland annat den belysta B-prydnaden, tredimensionella diamantformade dörrklädslar, mjukare mattor, 22-tumsfälgar, finare sömmar med mera, med mera.

Och det går som sagt att lägga på ännu mer och individualisera snart sagt alla ytor efter egen smak. 17 olika standardfärger på lacken, eller betala extra för någon av de ytterligare 60 kulörerna. Antalet valbara läderfärger är 15 och så vidare...

Mittkonsolen kan roteras så att man antingen ser infotainment, mätare (temp, kompass, tidtagarur) eller enbart trä.

Låter inte det standardmonterade ljudsystemet tillräckligt bra kan man betala extra för antingen Bang & Olufsen, eller ännu mer exklusiva Naim.

Men det här är en Bentley, ingen Rolls-Royce. Dags att flytta fram till förarstolen igen. När vägen börjar svänga är "Sporren" mer än gärna med och vill helst ge mer än vad vägen tål. Gaspedalsresponsen är linjär och växellådan kvick. Fyra körprogram står på menyn: Comfort, Bentley, Sport och Individual.

Upp med varvtalet och motorn vaknar till liv genom att både låta lite arg och ta för sig. Den tolvcylindriga motorsången blir aldrig påträngande – i Sportläget öppnas en ventil för mer och mustigare ljud – och motorn är inte galen efter varv men på prestanda kan man inte klaga. 0–100 km/h går på snabba 3,8 sekunder.

Den som vill ha en motor med mer akustisk närvaro, varvglädje och ska vi säga mer livslust tar med fördel V8:an på fyra liter som ger 550 hk och samtidigt lättar bilen med 100 kg. 0–100 km/h går då på 4,0 sekunder, men det är tveksamt om det kommer att märkas. 

Vid normal körning är bilen bakhjulsdriven, i Bentleyläget kan uppemot 40 procent av kraften skickas framåt medan bilen är mer bakhjulsdriven i Sportläget där även de aktiva krängningshämmarna spänner åt chassit riktigt ordentligt. Och det är nu som bilen verkligen överraskar och imponerar. 

Släpp alla hämningar och bege dig till en bana och du kan köra den här 2,5-tonnaren på kontrollerad sladd. Det gjorde vi givetvis på vår hemmabana Ös We Ring när vi spelade in ett avsnitt av Förnuft & Känsla som kommer längre fram.

Inte bara det, bilen verkar tycka om hårdkörning. Paddlar bakom ratten, bromsar med en ganska lång, känslig och progressiv pedalkänsla, styrning med fin feedback, mer kraft till bakdäcken...

Det märks att det här är en systerbil till Porsche Panamera. Någonstans under all lyx och alla utsökt vackra detaljer finns det en sportbilssjäl som har matchande mekanik.

Viktfördelningen är 54/46 och det är förmodligen perfekt för den här bilen. Bakhjulsstyrningen känns inte heller överdriven som i vissa andra utan hjälper på ett omärkligt vis till att göra Flying Spur lättare att hantera och snabbare i reaktionerna.

Om priset är högt eller inte beror inte på antalet miljoner utan på om den är prisvärd jämfört med konkurrenterna. Positionen mellan ännu dyrare Rolls-Royce Ghost och den billigare Mercedes S-klass känns helt naturlig. Så vi lämnar ekonomin med ett konstaterande att priset är rimligt för klassen och för vad man får. Att förbrukningen lätt överstiger 1,5 liter per mil är inte heller något som avgör ekvationen. Än så länge drar lyxbilar en hel del bränsle, speciellt om man vill njuta av en W12-motor.

Längre fram lär det komma en laddhybridversion men frågan är om den kommer att leverera lika mycket underhållande körglädje – jag är tveksam till det. Ännu lite längre fram skymtar givetvis helelektriska Bentleybilar och man har sagt att alla modeller kommer att vara elektrifierade 2025 – och att framtiden är just elektrisk. Blir det då en sorgens dag för alla som älskar stora fantastiska limousiner med massvis av hästkrafter? Sitter själen i motorn?

Eftersom W12:an inte är det som gör bilen så underbar tror jag att känslan av lyx, komfort samt omedelbar prestanda blir ännu starkare med kraftfullare elmotorer som utan att svettas viskar nästa generations Flying Spur än snabbare framåt.

Koncernbroder Porsche har redan visat vad som går att göra i dag med sin Taycan Turbo S.

Men nu är det 2021 och livet ska levas i nuet. Frågan är alltså vilken lyxlimousine man ska välja. Eller snarare, vilken typ av hjärna slår till på en Bentley, Mercedes  eller Rolls-Royce?

Vi tar det enklaste svaret först. Den som råkar vara begåvad med ett mycket starkt analytiskt sinne, som gärna mäter och räknar sig fram till det rätta valet bör tveklöst välja den senaste generationen S-klass – som utklassar sina brittiska rivaler, må vara att de ägs av tyska företag och är konstruerade med tysk ingenjörskonst – när det gäller ny och spännande teknik. Är säkerhet avgörande tar Mercedes en jordskredsseger. Uppkoppling och digitala instrument – samma sak.

Så återstår två olika typer av huvudsakligen njutningslystna hjärnor. Den ena är mer utåtagerande, äventyrslysten, får sina dopaminpåslag när någonting händer. Den andra njuter förmodligen mer av uppmärksamhet och känslan av att vara "fantastisk" utan att behöva prestera något mer.

Allting är således som det alltid har varit, men kanske ännu tydligare. Mercedes för ingenjören. Rolls-Royce till lyxtillbedjaren och Bentley åt den mer adrenalinsökande.

Tre helt underbara "droger" som kan rekommenderas men knappast klassas som farliga, om än beroendeframkallande.