VAD ÄR NYTT? Tredje generationen Bentley Continental GTC började säljas 2019. Under den vackra karossen hittar vi en hel del teknik från Porsche Panamera – och sämre arvsmassa kan man ha.
40-volts elsystem, aktiva krängningshämmare, trekammars luftfjädring, elektroniska dämpare, vridmomentsstyrning, åttaväxlad dubbelkopplingslåda – och i vår bil den klassiska V8:an på 4 liter som här ger 550 hk. Vill man ha ännu mer extravagans finns en V12 som bjuder på 635 hk. Men skillnaderna i prestanda är marginella.
Infotainmentsystemet är också hämtat från VAG-koncernen i likhet med en lång radda aktiva hjälpsystem, head up-display med mera, med mera.
Jämfört med föregångaren är Continental tekniskt sett fullt modern och Bentley uppger att ljudnivån med tygtaket uppfällt är tre decibel lägre än tidigare, på par med förra generationens coupémodell. Axelavståndet har växt med en decimeter. Tygtaket höjer bilens vikt med cirka 170 kg och priset lika med mycket som vad en småbil kostar. Fällningen kan ske i hastigheter upp till 50 km/h och tar 19 sekunder.
Interiören bjuder på underbart vackert trä och beroende på utförande upp till 2,8 km sömmar med 310 000 nålstick.
HUR ÄR DEN ATT KÖRA? Det är inte riktigt den första frågan man ställer sig när man klivit in och satt sig till rätta i de riktigt bekväma stolarna. Faktum är att man inte ställer några frågor alls, utan bara njuter av atmosfären. Man sitter kanske lägre och mer sportigt än väntat?
Byggkvaliteten är underbar, med fina materialval och utsökt handarbete. Läder, metall, trä och alla sömmar. När man väl vant sig lite och vill utforska mer, och slagit igång motorn, kommer värme inte bara i stol och i ratt utan också i luftutblåset i nacken samt på armstöden på bägge sidor. Det finns dessutom ett flertal olika massageprogram att välja emellan.
Digitalinstrumenten har en klassisk layout som är svår att ogilla och mittsektionen av panelen kan snurra kring sin egen axel likt en Toblerone, för att antingen visa infotainmentskärmen, enbart trä (om man vill ha digital detox) eller tre vackra analoga instrument: termometer, kompass och stoppur.
Den här mysiga detaljen kostar 4 775 euro och möjligheterna att göra bilen personlig och ännu dyrare är närmast oändliga. Lacken ”Dark Cashmere” kostar 4 570 euro, det mörkbruna tygtaket 660 euro, komfortstolar 4 005 euro och så vidare. Vår bil är utrustad för 52 350 euro och slutpriset hamnar till slut på cirka tre miljoner kronor.
V8:an bjuder på all önskvärd värdighet men växelväljaren är lite ”hackig” i navigeringen mellan drive och back. Det kan man leva med och det gör faktiskt bekantskapen lite mer ”äkta” i tider då det mesta i moderna bilar sköts av feedbacklösa kommandon på pekskärmar.
Det finns som vanligt i Bentley flera körprogram att välja emellan, som förändrar bilens karaktär. Vår vagn har dessutom ”Bentley Dynamic Ride”, de aktiva krängningshämmarna för 4 045 euro, vilket absolut rekommenderas.
I sportläget leds maximalt 17 procent av kraften till framdäcken och styrningen blir lite tyngre, gaspedalsresponsen snabbare och maskinens ljud mer närvarande. Det mysiga avgasmullret hörs givetvis mer med taket nere, men det blir aldrig påträngande.
På vinterväg känns ojämnheterna mycket tydligare och bilens system ”drar i rätt spakar” på ett mycket imponerande vis. Den går vigare än väntat dit du pekar med ratten och riktningsstabiliteten är grym. För att väga 2,2 ton är den riktigt sportig, välkontrollerad utan krängning och med tung understyrning – mycket sportigare än den tidigare generationen. Dubbelkopplingsväxellådan jobbar effektivt, även om kraften på 770 Nm inte gör det helt nödvändigt att hela tiden byta utväxling.
Men den krispiga sportbilskänslan, den feedback som engagerar sin förare till ideliga små justeringar, finns inte här. Man åker mer än kör – på gott och ont. Men snabbt går det, och ruskigt bekvämt.
I Comfortläget blir alltmer som man förmodligen förväntar sig av en Continental GTC. Max 38 procent av kraften går till framhjulen och fjädringen ger den fluffiga bolsterkänslan. Lägg handen på A-stolpen och känn efter om karossen vrider sig över ojämnheterna. Svaret är nej, bilen känns väldigt vridstyv för att vara öppen.
Vindilarna som når ner i kabinen stör inte mycket trots att det är minusgrader och med värmen uppskruvad önskar man sig många mil innan man måste kliva ur. Dock, för riktigt skönt nercabbat åkande skulle givetvis ett vindskydd i baksätet om inte pryda så i alla fall försvara sin plats.
Med tygtaket på går det inte att klaga på ljudkomforten, även om känslan säger att den täckta versionen lär vara ännu tystare.
Bentleyläget ska optimera bilen mellan komfort och sport och det finns ingen anledning att välja något annat. Det här är inte en bil man hela tiden kör aktivt samtidigt som man vill att den ska svara upp när man drar på.
Den massiva vikten gör att hela upplevelsen mer handlar om att färdas än om att verkligen köra. Samtidigt levererar bilen mycket mer grepp, kraft och lekfullhet än vad man kanske skulle tro, snudd på lika sportigt som den takförsedda GT.
V8:an låter mysigare, är lättare och uppskattar höga varv mer än V12-alternativet – som man förmodligen mest köper bara för det faktum att man vill ha tolv cylindrar, inte för vad dessa gör.
Baksätet ser inte mycket ut men det går faktiskt att använda även av vuxna, trots att man helst inte sitter där. Bagageutrymmet har plats för 235 liter, oavsett om taket är på eller ej.
NÖRDFAKTA. Generation ett av Bentley Continental GT visades 2003 och var den första Bentleymodellen efter VW:s övertagande av märket 1998. Cabrioletversionen kom 2006.
2007 slog Juha Kankunnen världsrekord på is med en Continental GT Speed: 331 km/h och klarade flygande kilometern med en snitthastighet på 321,6 km/h.
2011 slog Juha Kankunnen återigen rekordet, den gången med en Continental GTC Supersports. Hastigheten på flygande kilometern blev 331 km/h.
Generation två kom 2011 och nummer tre började levereras till kunder 2018.
BORDE JAG KÖPA EN? Det är inte en ”million dollar question” utan snarare en fråga om tre miljoner svenska kronor. Utbudet av lyxiga och samtidigt sportiga öppna bilar är starkt begränsat. En Rolls-Royce Dawn är både dyrare och mer fokuserad på lyx.
Aston Martins modeller är å andra sidan sportigare och mindre praktiska och detsamma gäller även Ferrari Portofino, för att inte tala om alla supersportbilar med avtagbart tak, som inte har en chans när det gäller komfort, lyx och vardagliga sysslor.
Den närmaste konkurrenten av annat märke är förmodligen BMW 8-serie cabriolet. Snabb, fyrhjulsdriven, sportig, men inte alls lika rymlig och osande av ultralyx.
Continental GTC har egentligen bara en riktigt svår utmanare och det är givetvis coupéversionen GT, med riktigt tak. Billigare, med större baksäte och kanske vackrare? Men tycker man om att åka öppet är GTC oslagbar och den som har ekonomin är bara att gratulera till världens bästa öppna vintersportbil!
