PROV: Porsche 911 by Singer

Premium Vad som verkar vara en tidig Porsche är i verkligheten en restaurerad 964 från 1991. Vi visar vad som gömmer sig bakom retrodesignen – bland annat en boxermotor med 390 hk!

PROV: Porsche 911 by Singer

Tyska autobahn A81. Eftermiddagstrafik. Ibland öppnar sig en lucka i den annars så täta trafiken och 911:an får sträcka lite på sig. Mellangas, nedväxling och fullgas. Boxermotorn ylar som en rabiessmittad varg, varvräknarens och hastighetsmätarens nålar rusar uppåt och vi lämnar trafiken bakom oss, åtminstone för ett ögonblick. Släpper gasen och njuter.

Bakifrån närmar sig en 997 Cabriolet och lägger sig bredvid. De två unga grabbarna är så begeistrade att de nästan ramlar ur sin bil. Det tjoas och vinkas, skakas på huvudet och flinas och det tas minst en miljon bilder. Sådant stöter man inte på alltför ofta, inte ens när man faktiskt sitter i en klassisk Porsche.

Vår bil är dock inte bara en gammal luftkyld bil från Zuffenhausen utan snarare en produkt från företaget Singer Vehicle Design i Kalifornien, och den bygger på en Porsche 964 från 1991. 

Läderfärgen heter Oxblood, tygmönstret är inspirerat av Porschedekor från 60- och 70-talet. Det är egentligen bara klimatanläggningens reglage som skvallrar om bilens egentliga härkomst.

En så kallad backdatemodell som har renoverats och modifierats för att likna en tidigare generation. I Porschekretsar verkar just dessa konverteringar vara senaste mode. Mellan 1988 och 1994 byggdes inte mindre än 60 000 exemplar av 964-generationen. Det finns alltså gott om grundmaterial.

Singer, som härstammar från Los Angeles, är sedan 2009 pionjärer när det gäller backdatekonverteringar även om allt fler aktörer har poppat upp de senaste åren.

Inbitna fans känner kanske igen just denna bil som Monacomodellen. Traditionellt benämner Singer nämligen varje 911 med beställarens hemort. Monaco byggdes 2015 och har sedan dess köpts tillbaka av Singer för att agera utställningsbil för den europeiska marknaden. Sedan restaureringen har Monaco körts inte mindre än 2 000 mil men ser fortfarande splitterny ut.

"Ja, du vet ju hur en 964 fungerar", och så får man nycklarna i handen till en bil som kostar sisådär 7,5 miljoner kronor.

Det måste erkännas att den inte alls påminner om den 964 den en gång har varit. Singers specialister lämnar inte en pinal åt slumpen och ersätter karosspaneler som huvar, tak och sidoskärmar med kolfiberdito. Samtidigt passar man på att bredda bilen ordentligt.

Instrumentrundlarna med grön grafik påminner lika mycket om 60-talet som damasken som täcker spaken från 993-serien.

Interiört har man ändrat det mesta, men Porschekännaren kan urskilja 964-plattformen med hjälp av klimatanläggningens vred och skjutreglage. Samtliga instrument påminner däremot om 60-talet med lysande grön färgsättning. Stolarna, dörrsidorna och instrumentpanelen har draperats i flätade skinnremsor. Färgen kallas Oxblood på Singerspråk.

Om du undrar varför varvräknaren går hela vägen till 11 000 r/min trots att rödmarkeringen börjar redan vid drygt 7 000 kan vi förklara att det handlar om det engelska begreppet "to wind up to eleven". 

Till en början, när vi kör upp på nästa del av motorvägen, är vi fortfarande långt ifrån elvan. Oljetemperaturens visare slickar fortfarande det lägsta strecket på skalan. Jag antar att det tar ett tag att värma upp 11,5 liter olja innan denna cirkulerar optimalt runt motorn, torrsumptanken och kylsystemet.

Precis som hos alla andra luftkylda sportbilar från Porsche tillägnar man inte mindre än tre rundlar i förarmiljön åt oljehushållet: volym, temperatur och tryck. Precis som det ska vara.

"En Singer är som en dyr flaska vin eller som exklusiv konst: ju mer du analyserar den desto mer förstår och uppskattar du den."

Vi rör oss söderut. Böljande berg badar i senhöstens första solstrålar, mellan träden förångas den sista dimman. Nu får boxerhjärtat slå högre och högre, hela vägen till 7 200 r/min. De 390 hästarna har endast 1 240 kg att släpa runt på så det finns effekt i mängder och i alla lägen, men kraftutvecklingen är linjär och lätt doserbar. Pedalvägen är dessutom ovanligt lång och boxersexan på fyra liter reagerar omedelbart på varje millimeters skillnad. 

Från och med 5 000 r/min kommer ännu en liten extraknuff. Motorns hamrande resonerar nu i kupéutrymmet och bilen stormar framåt med en så vansinnig fart att man knappt hinner med styrnings- och växlingsarbetet. 964-seriens standardmonterade femväxlade manuella låda har bytts ut mot sexväxlad från 993-serien, med lång sjätte växel. 

Hastighetsmätarens utlovade 280 km/h borde Monacobilen klara utan större problem. Enligt Singer behöver den bara 3,3 sekunder för sprinten från stillastående till 60 mph (96 km/h) och det kan vi mer än gärna skriva under på. 993:ans manuella låda är inte lika knivskarp som 964:ans men å andra sidan exceptionellt lättarbetad.

Även bagageutrymmet har draperats i oxbloodfärgat läder. I mitten tronar tanklocket. Vid sidorna kan man skymta justerskruvarna för fjäderbensstagen.

Momo Prototiporatten ligger fint i händerna, styrningens centrumsläge är lite mindre avslappnat än i en vanlig 964 men man vänjer sig snabbt. Bilen känns helgjuten, bygger mängder med grepp i tajta kurvor och förblir mestadels neutral vid laglig körning, dock alltid med samma lätta understyrningstendens som påminner dig om att du sitter i en gammal Porsche.

Dåligt underlag är dessvärre standard här i området, men Monacobilen visar sig vara förlåtande. Trots ett fullt ställbart Öhlinschassi som visserligen är hårt men knappast av benknäckarkaraktär visar sig komfortnivån vara absolut vardagsduglig.

Det är ju lite av grundtanken bakom företagets mastermind Rob Dickinsons filosofi, att helt enkelt bygga trevliga bilar med stilen och charmen från en klassisk 911 men med modern teknik, säkerhet och prestanda.

"Reimagined" kallas det på Singerspråk och är så mycket mer än bara en modelluppfräschning. En Singer är alltid en produkt av gränslös fantasi, kreativitet och tekniska och hantverksmässiga färdigheter utöver det vanliga. Nörderi skulle man kunna kalla det, men det är just det som krävs för att frambringa en bil av denna magnitud och yppersta klass.

"Porsche 911 är mitt livs viktigaste bil, ända sedan 1970 då jag bara var fem år gammal."

Sugen på en egen Singer? En Singer Västerås eller Arvika kanske? Då får du lägga undan betydligt mer än fem miljoner kronor och dessutom hitta en duglig donator. Väntelistan är lång och det tar cirka två år innan den färdiga bilen lämnar fabriken. 

Som tur är finns det alternativ från Porsche för att klara sig under tiden. Eller vad sägs om en äkta 964 RS från 1991 för 2,5 miljoner? En original Carrera RS 2.7 från 1973 betingar dessvärre det dubbla. Fortfarande billigt jämfört med en Singer. 

Under tiden vrålar vår Monaco längs A81:an. Märkligt, den här gamlingen luktar påfallande mycket som en ny bil. Själv hade man förväntat sig en mer autentisk doft av varm olja som i gamla Porschar och Folkvagnar. Men man kan helt enkelt inte få allt här i livet.


California dreaming

Sedan 2009 räknas Singer och Rob Dickinson till grundarna och pionjärerna för det aktuella backdatemodet.

Egentligen var britten Rob Dickinson rockmusiker, han sjöng och spelade gitarr med sitt band Catherine Wheel, reste jorden runt och hade till och med några mindre hits.

Någon gång i början av 2000-talet fastnade han dock i Los Angeles och körde en 911 E från 1969 som han hade byggt om till hot rod. Folk började fråga honom om han kunde bygga något åt dem. Dickinson hade alltså knappast något val, han var nästan tvungen att grunda Singer Vehicle Design.

Namnet valde han eftersom det påminde honom om hans förra jobb och det var dessutom en hommage till Porsches legendariska ingenjör Norbert Singer. Efter inledande försök med G-modellen valde man istället 964-serien som den ultimata donatorn. Cirka 130 exemplar har det blivit hittills.

Dickinson är mycket noga med att man inte bygger bilar utan snarare restaurerar dem, och är inte sen med att uttrycka en djup respekt för utvecklings- och designavdelningarna i Zuffenhausen.