PATRIK LUNDIN, webbredaktör

Sällan har väl luften gått ur en redaktion på samma sätt som när Toyota Sverige i slutet av förra året meddelade att man pausar all utlåning av pressbilar med anledning av Covid 19-situationen. Vi fick hålla oss till tåls. Snön lade sig tung över Stockholm och flera av redaktionsmedlemmarna (inklusive jag) blev nog "svaga i köttet" av tanken på att få ställa ut GR Yaris i en bred sladd på en mörklagd skogsväg. Nu blev det inte så, till slut. Innan vi fick tag i bilen hann snön smälta bort, och GR Yaris körglädje med den, eller? 

Inte alls! Senast jag var så här upprymd över att köra en bil var när vi hade BMW M2 Competition på test. Det är också den som är min jämförelsebil, som jag kommer att återkomma till.

Det jag skriver nu är så platt att jag rodnar, men det är något speciellt med att växla på egen hand. Inte enbart för att man blir ett med bilen på ett ytterligare plan, utan också för att det är lättare att göra misstag. Som förare måste man vara mer skärpt helt enkelt.

Första intrycket av GR Yaris interiör är att den är barskrapad, plastig och trist. Bra! Fokus på rätt saker: körning. Nästa grej jag reagerar på är att infotainmentskärmen och backspegeln är väldigt nära varandra, och de skymmer faktiskt ganska mycket av sikten. Inte så bra. Jag åker ut ur garaget och ler så där som man gör, när man väntat på något gott.

 

Bilen har ju en varvmatchningsfunktion vid nedväxling, som jag sturskt klickar ur, eftersom jag vill låtsas vara Ari Vatanen. I samband med detta upptäcker jag också det som är det enda jag riktigt ogillar med GR Yaris – pedalernas placering. Kalla mig gammaldags (eller vad denna åsikt nu tyder på för läggning), men jag tycker att alla bilar med sportiga ambitioner, och dit hör ju i allra högsta grad denna kärra, ska ha en gaspedal som är fäst i golvet. I det avseendet är M2:an klart bättre. 

Men sedan – gosse vad effektiv Toyotan är! Jag står på hårt på en av de fina, ondulerade, kurviga vägarna som finns utanför Stockholm och känner mig faktiskt för en stund som Ari Vatanen.

För mig är GR Yaris stora styrka att den är så hjälpsam mot sin förare. Den är helt enkelt helt otroligt lätt att köra fort med, till skillnad mot M2 Competition. Visst, BMW:n har mycket mer effekt och driver bara på bakhjulen. Men om man jämför arbetsinsatserna som krävs av dig som förare för att köra dessa bilar fort … Man kan väl uttrycka det så att du kommer ha större svettfläckar under armarna när du brottats klart med bråkstaken från Bayern.

Jag minns när jag först körde BMW:n hem från kontoret på regnvåt väg och det var nästan läskigt så lite grepp den hade. På torr asfalt är den lättare att hantera, men jag vågar garantera att M2-ägare har skyhöga däcknotor.

Den är alltså en sladdmaskin av stora mått, och om man inbillar sig att GR Yaris är lekfull på samma sätt får man tänka om. Visst, har man den i körläge "Sport" då 70 procent av effekten går till bakhjulen går det att få den att överstyra rejält. Men den gör detta med samma entusiasm som en förälder som gungar på sitt barn i lekparken medan regnet öser ned. För att vara snäll. För att ställa upp.

Jag tror säkert att någon av mina kollegor kommer tycka att den lilla Yarisen är för steril och själlös och på gränsen till tråkig. Men jag älskar den. Jag älskar körupplevelsen, jag älskar det analoga instrumentklustret med fysiska nålar. Framför allt älskar jag att den är finansiellt tillgänglig för kreti och pleti och inte bara för företagsledare och fotbollsproffs.