MIKAEL JOHNSSON, testchef

Jag älskar homologeringsbilar! Har kommit ut som homolgeringsfreak för länge sedan och den som läst denna tidning en tid minns kanske mina två egna exemplar.

Peugeot 106 Rallye -97 byggdes för att klassa in 106:an i lämpliga rallyklasser och den blev en fantastiskt rolig vinterbil för mig. Inte minst på sjöis med vinterrallydäck.

Sommarbilen var då en BMW 318is Class II -94. Namnet kommer av att det speciella, ställbara vingpaket som togs fram till det som då hette FIA Class 2 (BTCC med flera serier). 2 500 gatbilar behövdes för att BMW skulle få tävla (och börja vinna igen under 1994) med dessa spoilers och det är faktiskt min gamla goding i svart som fortfarande kommer upp först när man bildgooglar!

Problemet med homologeringsbilar är att det helt överordnade målet är att de ska bereda vägen för att tävlingsbilen ska bli så snabb och bra som möjligt. Gatbilen kan därför, om än aldrig så tuff, ibland bli en ganska effektsvag sak. Helt beroende på hur reglementet ser ut.

Överst: Peugeot med eftermonterade stänklappar från Sparco för att förhöja rallykänslan. Superkul!
Mitten: BMW 318is Class II med R-däck på originalfälgar. Superbalans i kurvorna. Acceleration? Not so much.
Nederst: BMW 335i. God för 284+ km/h...

Följaktligen stod jag över den mycket, mycket speciella homologeringsbilen BMW 320si -06 (skräddarsydd för Super 2000-reglementet i dåvarande WTCC, STCC med flera) när jag var sugen på en 3-serie E90. Det fick bli en 335i -08. Men givetvis letade jag upp en vit sedan för att åtminstone hålla en utseendemässig koppling (jo, man är väl lite knäpp).

Som ni förstår ligger GR Yaris på plus i mitt hjärta redan från start. Men är jag beredd att byta bort BMW:n som jag kör bana med ibland?

Redan på en påfart och i körläge Normal viftade GR Yaris till med rumpan för första gången. På nordiska friktionsdäck är leklynnet ständigt närvarande. I läge Sport på den dammiga, kurviga, landsväg jag letade upp senare blev det ännu roligare, alltså bredare. Det är ovanligt på asfalt.

Då förlåter jag att styrkänslan i sig inte kan mäta sig med min gamla 106:a – eller med 335:an. Elservo har den effekten. Men busigheten påminner mig om humöret i 106:an och slår 335:an. För de flesta ärenden är GR Yaris roligast! Vilken bomb!

Nackdelar finns också. Den igengrodda bakrutan tyckte jag bara var "rallytuff" – tills jag väldigt sent såg att bilen på väg upp bakom var en polis! Åkte direkt till en mack och tvättade av. Det fick räcka med det som det sluttande taket ändå döljer av bakomvarande. Att motorns lilla svängmassa lätt ger tjuvstopp kan jag nog köpa för bättre varvvillighet.

Fjädringens hårdhet liknar i bekvämlighet mer den inställning jag har på BMW:n för bana än för väg. Komfortfördel BMW således, även ljudmässigt. Men den lille japanen är inte 911-bullrig på något vis! På tal om ljud hör man ibland en del mekaniska sådana från fyrhjulsdriften – fränt.

Jag noterar en viss spårkänslighet också hos GR Yaris, så där påminner de om varandra. Då är det hög tid att förklara att varken hjulvinklar, stötdämpare eller fjädrar längre är original på min bil. Utöver detta märker man av en sämre högfartsstabilitet i småbilen, vilket inte är direkt överraskande.

Jag avvaktar nog med bilbyte. Men det beror mest på att 335:an är så allround och att den passar in i mitt liv. Summerat hamnar GR Yaris direkt på en topp fem-lista över nya bilar jag skulle kunna tänka mig idag!