Vad är lycka? En tom almanacka och ett välfyllt konto?
Vi på auto motor & sport föredrar en sprängfylld almanacka där vi får köra bilar som den här, en splitterny Lamborghini Sián runt Gardasjön.
En knappt fem meter lång bilskulptur som mäter drygt två meter på bredden och drygt en meter i höjdled. Redan stillastående ser den ut som om den rör sig med ljusets hastighet.
Sián betyder blixt på italienska, ett passande namn för Lamborghinis senaste och radikalt formgivna alster. Men det är också märkets första försiktiga steg mot elektrifiering. I Sant’Agata är man föga intresserad av små förbränningsmotorer och blytunga batterier som ett sätt att rädda världen, man går sin egen väg.
Allt annat vore ju nästan lika troligt som om Sant’Agata-medarbetarna skulle gå till Pizzahut under lunchrasten, iklädda Ferraritröjor. Hos Lamborghini är man varken bakåtsträvande eller försiktiga. Här räknas framåtanda och mod.
Teknikchefen Maurizio Reggiani berättar att man ser sig själv som en lagbrytare och provokatör som alltid letar efter egna lösningar. Man fokuserar främst på dynamik, känslor och tradition vilket leder oss till dagens testbil, tillika den starkaste gatbilen någonsin från Sant’Agata, med en tolvcylindrig sugmotor med sammanlagt 819 cavalli i stallet.
Grundaren Ferruccio var en passionerad ingenjör, affärsman och vinmakare som lämnade företaget redan 1972 och han hade varit stolt. Stolt över märkets senaste skapelse, men framför allt stolt över sina anställda när de träffas i den coronasäkrade matsalen, sitter tillsammans och pratar högljutt, glada och fulla av livslust.
Här har lastbilschauffören slagit sig ner bredvid designchefen för att äta pasta, montören pratar med pressfolket och testförarna. Ingen hierarki, lågt produktionstempo med maximal rörlighet. Dessutom riktiga diskussioner och samtal i stället för evigt långa mejlkedjor.
Så här löser Lamborghini klimatproblemet på sitt eget vis.
Istället för en mikroskopisk förbränningsmotor med ätstörning parad med en elmotor och ett överviktigt batteripaket satsar Lambo på en 785 hk stark 6,5-liters V12 i kombination med en 25 kW stark elmotor (48V) som är integrerad i växellådan och matas av en superkondensator som har placerats tyngdpunktneutralt i skiljeväggen mellan kupén och motorn. Kompakt, lätt och framför allt snabbt.
Enligt Reggiani är vikten dynamikens fiende. Det har man tagit på största allvar. Hela elmagin väger blott 34 kg trots att superkondensatorn är tre gånger så effektiv som ett batteri i samma storlek.
Hybriddriften uppkom genom ett samarbete med Universitetet i Massachusetts och inkluderar till och med ett eget patent. Komprimerad elkraft som avges lika snabbt som den återvinns – smart på landsvägen eller banan där man växlar ofta och snabbt mellan gas och broms.
Kraften finns där strax efter att man tryckt in startknappen, lyssnat på startmotorns karakteristiska surrande och gett kolvarna samt titanventilerna tid att värma upp.
En amerikansk biltidning skrev ”lycka är en uppvärmd Lamborghini” och det kan vi skriva under på. Lyckan infinner sig således när oljetemperaturen har klättrat till 60 grader.
Tack vare kombinationen av fossilmotor och 48V-hybridsystem känns Sián smidigare från start än sina fossila syskon, är mer lättrodd i trånga städer och bryggar växlingspauserna med elkraft.
En kul detalj: Vi sitter i bil nummer 0, alltså exakt samma bil i den löjligt läckra kulören Verde Gea som firade sin premiär på IAA-mässan 2019. En sagolikt vacker bil med en fantastisk interiör. Greppigt anilinläder i färgen Terra di Sant’Agata Bolognese, alcantara och mängder av kolfiberförstärkt plast.
Höghastighetsestetiken avnjuter man bäst i skalstolar med enormt sidostöd, omgiven av stämningsfull läderdoft och de informativa, digitala instrumenten bakom ratten och den något försummade centralskärmen. Här fumlas inte, här tar man tag i saker!
Exempel? Den runda ratten har inga knapp- och pekytor som hade stulit förarens uppmärksamhet. Ett ryck i de gigantiska växelpaddlarna i kolfiber och ISR-lådan (Independent Shift Rods) petar i nästa kugge, vid långsam körning i Stradaläget ger det här en hör- och kännbar process som nästan känns analog även utan klassiska rundlar.
Varenda en av de sedan länge 63 utsålda exemplar som ska byggas av Sián är olika. ”Ad personam” kallas möjligheten att individualisera sin bil efter eget tycke och egen smak, ett alltmer populärt erbjudande.
Kanske är det inte särskilt förvånande med tanke på Siáns grundpris på 2,3 miljoner euro, men för omväxlings skull får kunden valuta för sina slantar, inte minst tack vare den ljuvliga, mekaniska ljudkulissen som följer med på köpet.
Där andra tillverkare satsar miljoner för att släta över resonanser, vibrationer och avgasljud tar man i Sant`Agata till vara på missljudet och komponerar om det till ljuv skönsång av allra högsta klass. Varje växling, varje acceleration är en mekanisk symfoni av våta motordrömmar.
En fritt andande V12 passar helt enkelt inte ihop med en dubbelkopplingslåda eller, gud förbjude, en momentomvandlarautomat. Lamborghinis egna, kompakta ISR-låda med enkelkoppling är både lättare och snabbare än dessa. Beroende på hastighet och vald körprofil byter lådan karakteristik från lugn och avslappnad till hårt piskande på under 50 millisekunder – som när man har bråttom i Sport- eller Corsalägena.
Visst kan man känna viss tidspress ibland. När polisen stannade grundaren Ferruccio Lamborghini för fortkörning i en Miura, räckte han över nycklarna till poliserna med orden: ”Försök själva att hålla fartgränsen i den här bilen.” Det gillades av ordningsmakten och han fick fortsätta sin färd.
”Ett avbrott i den konstant närvarande känslan av lycka vill man undvika till varje pris. Sián handlar trots allt om lycka och körteknisk magi. Siánsalabim!”
Nej, vi sitter knappast på samma hyperkultiga ikonstatus som grundaren och håller oss snällt till hastighetsbegränsningen på sträckan mellan Malcesine och Limone – men försök att stoppa oss från att ladda fullt i tunneln!
Sportläge, full gas på tvåan, ett ryck i kolfiberpaddeln följt av en kort fullgassalva på trean. Släpp upp gasen och njut av grumlandet, spottandet och det dova gurglande som ekar ut till en flerstämmig skönsång (från helvetets mörkaste djup). Det här är anledningen till att folk köper en Lamborghini med en tolvcylindrig sugmotor.
Du måste inte tvunget vara förtrogen med Formel 1 från 70-talet för att få gåshud och spruta glädjetårar, men det underlättar.
Så fort den med titanventiler uppdaterade tolvcylindern närmar sig 9 000-gränsen överlastas dina trumhinnor och hela din akustiska värld förvrängs på grund av den hamrande orkanen som ekar från tunnelväggarna.
En sak är säker: hade flimmerhår kunnat, hade de hållit händerna framför öronen och lagt sig platt i hörselgången. Men det kan de inte och därför hamrar motorns tolv cylindrar märken i trumhinnorna samtidigt som maskinen suger i sig så mycket luft den bara kan, komprimerar, tänder och spottar ur sig i rasande takt.
En hybrid var det visst? Just det, det hade man nästan glömt. Elmotorn stöttar endast fossilspisens framåtanda upp till 130 km/h. Annars hade man behövt en extralåda, vilket var till synes helt omöjligt. Du vet, vikten är fienden.
Om man ens känner av elmotorns 34 hästkrafter i helvetesstormen som tänds av bensinmotorns alla 785 frustande cavalli får var man/kvinna bestämma själv. Deras stöd känns främst under motorns svagare ögonblick och håller sig annars ur vägen för den bensininducerade kraftexplosionen ur 6,5 liters motorvolym.
Tvärdynamisk är nykomlingen naturligtvis också, inte minst på grund av bilens styva kolfiberchassi med pushrods, klistriga däck samt fyrhjulsstyrning och fyrhjulsdrift. Den måttliga vikten och den underbara styrningen krymper Siáns gigantiska yttermått till ett serpentinvänligt format.
Bromsarnas fasta pedalkänsla och styrningens höga precision förmedlar en känsla av säkerhet och förtroende som gör att man gärna tar sig an bilens fulla potential under det vaksamma ögat från legioner av kameror och sensorer. Det är väl trots allt ingen som vill kleta sitt senaste 2,3-miljoners euroköp, draperat i vingar, utsmyckat med en diffusor och bakljus i hexagondesign, in i närmaste tegelvägg.
Ett avbrott i den konstant närvarande känslan av lycka vill man undvika till varje pris. Sián handlar trots allt om lycka och körteknisk magi. Siánsalabim!
