VAD ÄR NYTT? Vi kan börja med att säga att de inte alls uppfattas som billiga bilar. I den lägsta utrustningsnivån får man nu tygklädsel och kring mittkonsolen och på instrumentbrädan finner man plastpaneler med struktur, det låter kanske inte speciellt fint men det känns faktiskt inte alls dumt.
Polestar har döpt om ”orginal”-2:an till Long range Dual motor och lagt till två billigare alternativ, Long range Single motor och Standard range Single motor, vilka är de två bilar vi kör idag. Som ni hör på namnet är det bara en elmotor som gäller för de två nykomlingarna.
Tyvärr innebär CMA-plattformen vissa begränsningar och därmed fick det bli den bakre motorn som fick stryka på foten. Trots att den är borta har inte Polestar lyckats få fram fler bagagelitrar.
Bilen är alltså framhjulsdriven. Precis som hos Tesla innebär Standard range hos Polestar att batteriet har färre celler och därmed lägre användbar kapacitet, 61 kWh jämfört med Long range som har 75. Laddeffekten har också sänkts från 155 kW till 116.
Den fyrhjulsdrivna P2:an har som bekant 408 hästar medan Long range har 231 och Standard range får nöja sig med 224. Vridet har halverats från 660 Nm till 330, på den punkten är de båda framhjulsdrivna bilarna lika.
Tvåhjulsdriften ska främja förbrukningen. WLTP-räckvidden för Long range Single motor är 510–542 km, vilket är längre än den fyrhjulsdrivnas 455–482. Standard range ska klara 415–444 km.
Nu kan man använda sin mobil som nyckel till sin Polestar. Tolv stycken blåtandsmoduler avgör var du står och därmed vilken dörr som ska låsas upp. Systemet vet vem som sätter sig var och väljer förarprofil efter det.
HUR ÄR DEN ATT KÖRA? Till vardags är körupplevelsen inte alls olik den i Polestar 2 Long range Dual motor. Det är först vid något kraftigare acceleration som skillnaderna verkligen uppdagas. Då märks givetvis det faktum att bilarna saknar kraft mot storebror men man upptäcker dessutom att dragkrafter i ratten förekommer i ett mycket tidigare skede än med fyrhjulsdrift.
Jag tror dock inte det enbart är avsaknaden av den bakre elmotorn som gör att den nya duon känns slöare, gasresponsen är inte lika vass som jag minns den och jag skulle tro att kraften fördelas en smula försiktigare för att stävja kraftreaktionerna i ratten.
Under en pratstund vi fick med diverse folk från Polestar benämndes P2:an som förarens elbil. Och tidigare har vi tyckt att den är en rätt skoj filur. Men vi har aldrig funnit styrningen i 2:an superbra, den är precis men vägkänslan halvdan. Chassit är spänstigt och bilen är med på noterna men det är inte någon sportbil det gäller.
När man bjuds på mer drivkrafter i ratten, mer understyrning och inte längre kan utnyttja den bakre motorn för att rotera bilen blir körglädjen helt klart negativt påverkad. Och den där snabba accelerationen saknas. Duon hamnar i kategorin där det går fort, det ser man på hastighetsmätaren, men i och med att det är knäpptyst och inga växlingar behövs uppfattas det rätt avslaget.
Efter en sväng på runt 130 kilometer bytte jag Long range Single motor mot Standard range. Förbrukning låg då på 20,2 kWh/100 km efter en mix av motorväg och halvrask landsvägskörning. Det är en respektabel siffra.
Turen i den andra bilen blev kortare på 8,5 mil och gav en förbrukning på 17,0 kWh/100 km men då med en del långsam stadskörning på vägen tillbaka till Polestar Space Stockholm. En teoretisk räckvidd skulle då vara runt 360 km. Den siffran gör mig en aning fundersam, hur funkar den på längre resor?
36 mil med snäll körning sommartid är inte jättemycket och den har som sagt även nedgraderad laddeffekt. Den saknade dock värmepump vilket tillkommer först med Pluspaketet för 45 000 kronor och ska kunna ge runt tio till 15 procent lägre förbrukning. Båda bilarna hade AC:n ställd på låga 18 grader i och med att utetemperaturen var hög, runt 25 till 30 grader.
Jag hann med ett oorganiserat laddtest också men bara på en Standard range, Long range hade för många procent kvar när den anlände till laddaren.
Från cirka tio procent upp till 70 procent tog det 25 minuter. Från tio till 30 procent låg laddningen hela tiden kring specifikationens 116 kW, när vi nått 44 procent låg effekten på skapliga 96 kW. Tolv procent senare hade den sjunkit till 71 kW. Vid 70 procent och 58 kW var det dags att dra vidare. Förutom lägre maxeffekt liknar siffrorna det vi sett i test av Long range Dual motor.
Komforten är precis som den alltid varit. Fjädringen är rätt fast men gör ett okej jobb. Det är tyvärr både lite vick, nick och småsnack men inget alltför jobbigt. Sätena är toppen även utan utdragbart lårstöd som ingår i Pluspaketet. Däremot är lädersätena snäppet mjukare och stolarna klädda i WeaveTech kändes en aning svettiga. Tyg eller läder skulle vara mitt val.
NÖRDFAKTA. Jämfört med den fyrhjulsdrivna P2 har viktfördelningen försämrats. Tidigare var det 51 procent fram och 49 bak som gällde. Den siffran är nu 55/45. Dessutom har toppfarten sänkts och de två provkörda bilarna slutar accelerera vid 160 km/h istället för vid 205.
Vid provkörningen hade Polestar inte några specifika problem med bristen på halvledare. Tydligen arbetar man inom gruppen (främst på Volvo) för att optimera tillgången. Men en del Volvofabriker har redan haft produktionsstopp på grund av detta, så man kan undra hur fördelningen har gått till.
BORDE JAG KÖPA EN? Polestar 2 känns mest klassiskt premium i klassen, med bra materialval och trevlig känsla i knappar och vred. Men den upplevs kanske inte lika futuristisk som vissa andra och är inte så där minimalistisk som alla verkar vilja vara nu för tiden.
Long range Single motor borde kunna bli en favorit för många. Räckvidden är hyfsat lång och det är en trevlig bil att leva med. Standard range får det lite jobbigare då den kanske inte riktigt lyckas bli billig nog för att kompensera uppoffringarna som den innebär. Exempelvis är en ID.3 med stora batteriet på 77 kWh runt 20 000 kronor billigare, men då får man inte P2:ans lyxigare interiör. Ioniq 5 med 72,6 kWh och en maximal laddeffekt på 220 kW är endast 10 000 kronor dyrare.
Kortfattat: Med framhjulsdrift förlorar Polestar 2 ganska mycket av körglädjen men inte vardagsdugligheten. Standard range är perfekt om man inte gör många långresor. Då får man en fin bil för lågt pris. Åker man ofta långt är det kanske bäst att lägga fåfängan åt sidan och sikta på något annat. Eller punga ut 50 000 kronor till för en Polestar 2 Long range.
