PROV: Volvo P1800 Cyan – Svensk restomod

Premium Så här skulle Volvo P1800 ha sett ut redan när den kom 1961: vassare utseende, vassare drivlina och en helt ofiltrerad körupplevelse. Sextio år senare står vi äntligen här på en regnvåt Nürburgring, med drömmarnas sportcoupé: 990 kg, 419 hk, bakhjulsdrift, manuell låda och ingen ABS. Vad kan gå fel?

PROV: Volvo P1800 Cyan – Svensk restomod

Den fempetade manuella lådan från Holinger rasslar rebelliskt med kugghjulen medan BorgWarner-turbon med keramiska kullager visslar dramatiskt i bakgrunden.

Jag tyckte att Cyan Racing-teknikerna sade att den här enhörningen hade servostyrning men det är förvånansvärt ansträngande för underarmsmuskulaturen att styra. Skärpning, nu gäller full koncentration.

Det handlar ju trots allt om att lämna kurva 2 på Nürburgrings GP-bana med äran i behåll. Att vår moderna P1800 skulle överstyra mer än något annat hade vi räknat med.

Yttertermometern håller sig runt fem plusgrader, asfalten är fuktig och fälgarna är skodda med Pirelli P Zero – på en "gammal" Volvo.

Originalbilen lämnade fabriken med motorer som inte hade mer än ynka 124 hästar och nog känns det konstigt att titta på den välkända siluetten och föreställa sig att den en gång var så tam.

För tam är Cyan Racings skapelse verkligen inte! Prototypen är inte heller särskilt prisvärd med en monstruös prislapp på sju miljoner kronor och med tanke på att du inte har något ABS-system till ditt förfogande är dagens uppgift nästan ångestframkallande.

Det finns dock en anledning till priset. Ingenting på bilen är original, inget har lämnats orört.

Dessutom är det inget hemmabygge vi pratar om utan en fulländad skapelse av fullblodsproffsen hos Cyan Racing som för tillfället dominerar WTCR med sin Lynk & Co. 

Andas. Fokusera. Var var jag? Just det, kurva 2. Att styra emot fungerar till slut ändå även om den egenkonstruerade differentialspärren bitvis kommer med släggan. Det spelar dock ingen större roll, här i den spartanskt inredda kommandocentralen sitter vi fastsurrade med fyrpunktsbälten i djupa skalstolar och kan koncentrera oss på det som räknas: att agera och reagera. 

Inbromsning inför kurva 3, justera styrvinkeln. Ratten blir plötsligt fjäderlätt och bilen fortsätter att storma framåt i en rak linje. Just det, ingen ABS! Att 18-tummarna låser är ju självklart. Släpp bromsen och fortsätt.

Bilen studsar över curbsen, men chassit med sina ställbara kränghämmare håller karossen stabil. Väderleksförhållandena blir nog inte mycket bättre än så här, dock faller ingen snö och dimman är inte alltför tät.

Överstyrning? Inga problem!

BorgWarner-turbon har gömts djupt ned i motorrummet för att motorn ska se ut som en sugmotor, precis som i originalbilen.

Accelererar ut ur kurvan på tvåans växel förbi Mercedestribunen. Volvons fyrcylindriga tvålitersmotor levererar ett giftigt bett. Vid 5 000 r/min förvandlas motorn till en rabiessmittad pitbull och fortsätter att varva hejdlöst långt förbi 7 000 r/min.

Efter 7 500 är det dags för nästa kugge, växelväljaren bekräftar valet med ett ljudligt klonk. Man ville bevara känslan av 60-talet när det gäller växellådan och fick leta sig hela vägen till Australien för att hitta en låda som kunde klara motorns 455 Nm.

Jante må säga att känslan snarare påminner om en Ford Transit från 90-talet och man skulle inte ligga helt fel där heller. Åtminstone är kopplingspedalen något så när lättstampad, alltid något.

Lådan är dock inte det enda som är retro här. Ta exempelvis de underbara instrumentrundlarna med sin ljuvliga, traditionella grafik. Titta noga och du upptäcker att Cyan Racings galenpannor har skalat upp graderingen: varvräknaren slutar vid 9 000 r/min och hastighetsmätaren vid 270 knyck. Grymt!

Cyan Racing

Cyan Racing har sina rötter i företaget Flash Engineering som grundades 1996. Känns det bekant? Klart, vem skulle kunna glömma STCC-bilarna Volvo 850 och sedan S40 som utvecklades tillsammans med Volvo? Företaget köptes 2005 av medarbetaren Christian Dahl och döptes om till Polestar Racing. Polestar utvecklade först en C30 och senare en S60 för tävlingar världen över och de blev framgångsrika. Parallellt visade man även hur man kunde vässa gatbilarna på ett finurligt sätt.

Volvo köpte Polestar Racing 2015 samt rättigheterna till Polestar som senare omvandlades till ett elbilsmärke som alla vet. Sedan dess jobbar teamet runt Christian Dahl under namnet Cyan Racing och de vann senast touringbilarnas världsmästerskap WTCR med en Lynk & Co 03 som rattades av Yann Ehrlacher.

Ta dig tid och du upptäcker fler kompromisslösa lösningar.

Skalet är gjutet i kolfiber, chassit har dubbla triangellänkar runtom, fälgarna har centrumbultar och motorn härstammar från tävlingsbilarna. Fram- och bakaxeln har flyttats framåt respektive bakåt med 30 millimeter för att ge motorn en mer central placering.

Någonstans bland alla moderniteter finns även originalkupén kvar med mer än bara chassinumret och några plåtbitar. Därför kan man registrera Cyan Racings P1800 som veteranbil. Racingstallet planerar nämligen att tillverka 25 exemplar med en prislapp på minst fem miljoner kronor.

Under tiden sprintar prototypen mot Dunlopkurvan, och låter som om du hade tvättat dina snickarbyxor med samtliga verktyg kvarglömda i fickorna.

Volvo P1800 är en vacker bil, både i det stora och i det lilla.

Över lag bleknar karossens italienska elegans som designern Pelle Petterson fick lära sig hos Frua i en hårresande körupplevelse. Att köra den här analoga skapelsen är som att jonglera med cirkelsågar som vill ta livet av dig.

Den här bilen kräver helt enkelt mod, kraft och framför allt finkänsla, men belönar ägaren med sin alldeles individuella anarki långt bort från all hysteri kring Porsche 911-restomods.

Vidare mot Schumacher-S:en. Tvålitersmotorn vrålar, påeldad av 1,7 bars övertryck och hamnar i ett sorts aggressiv trans, den skriker, trumpetar och käkar varvtal som du och jag äter jordnötter.

Visst, responsen är inte den bästa från stillastående, men ändå rapp nog och framför allt homogen genom varvregistret. Tretusen, fyratusen, femtusen varv, först tryck sedan kommer attacken. Det maximala vridet infinner sig först vid 6 000 r/min. 

Instrument-rundlarna ser autentiska ut, men notera graderingen!

I den snabba vänster-höger-svängen förblir Volvon förvånansvärt stabil, sakta men säkert börjar vi lita på varandra. Men den upplevda hastigheten är nog antagligen eoner ifrån verkligheten.

Man kan nästan höra hastighetsmätaren skratta, men det är ju just det hela bilen handlar om: en intensiv körupplevelse som kräver och belönar sin förare. Väl fastspänd i skalstolen vill man känna sig som en STCC-proffsförare från förr, i en maskin så avskalad det kan bli, men som har överösts med kärlek.

Återigen inbromsning. Framaxelns fyrkolvsok biter hårt över de tallrikstora 362 mm-skivorna, hjulen fortsätter att snurra, styr in med stark hand och bakdelen följer slutligen efter. Accelerera ut och var på din vakt.

Summan sju miljoner kronor surrar oavbrutet i tankarna, även om Cyan Racing-folket försäkrar att man har mer än tillräckligt med reservdelar på plats.

Bakom 18-tummarna med centrumbultar gömmer sig fyrkolvsok med feta 362 mm-skivor.

Full attack, fjärde växeln, snabbt till femman när vi flyger fram mot chikanen. Ned till trean, ger hjälplig mellangas, bakaxeln får gärna stanna i spåret den här gången. Modigt skuttar vi över curbsen, framrutan immar igen på passagerarsidan, bilens kupéblås kämpar emot men motorns intensiva värme lämnar dem chanslösa.

Störande men samtidigt charmigt, och framför allt väldigt passande till bilens ofiltrerade, råbarkade och vilda natur. Volvo P1800 från Cyan Racing är en särling bland boutique-sportsemlorna och vill inte heller vara något annat.

Här och nu finns bara jag och maskinen, vi mot banan. Det här är en vansinneskörmaskin som är genomtänkt i varenda detalj och som aldrig blir tråkig. Ännu ett varv, ännu ett glädjerus, ännu en panikattack. Himlen är på jorden idag.