PROV: Range Rover – nya kungen i stan

Premium För femte gången någonsin har det kommit en helt ny Range Rover. Den nya bilen är lyxigare än någonsin, men den måste leverera mer än så för att vara sina principer trogen. Vi provkör i Danmark, både på och vid sidan av vägen.

PROV: Range Rover – nya kungen i stan
Nya Range Rover är inte bara en lyxkryssare. Den klarar sig utmärkt över stock och sten för den som vågar.

Det är inte ofta det lanseras en ny Range Rover.

På över 50 år har vi bara sett fyra generationer komma och gå, och under tiden har modellen omvandlats från en rustik terrängbil med vinylsäten som man kunde spola av med vattenslang till att bli en statussymbol för filmstjärnor, Champions League-spelare och brittiska drottningar.

Land Rover kallar den för en referenspunkt i branschen och hävdar att det inte finns någon annan bil i världen som kan matcha dess kombination av lyx, terrängförmåga och elegans.

Efter att ha kört den nya, femte generationen Range Rover kan jag konstatera att den fortfarande är en allkonstnär av rang. Det är en bil som är lika otrolig som sin tjänstevikt – och prislapp.

"Modern lyx". Det är så Land Rover beskriver vad bjässen ska representera. Och visst ser den modern ut där den står parkerad på det danska gods dit journalister bjudits in för att köra bilen.

Jämfört med sin föregångare har den en mycket mer avskalad formgivning. Längs sidorna är det inte mycket som pågår i form av linjer och karossveck, men det är ändå omisskännligt en Range Rover. Det här är en av de där bilarna som man kan rita med tre streck på ett papper – man känner ändå igen den.

Gälarna på dörrarna är kvar, men har blivit mer diskreta än tidigare. Dörrhandtagen är infällda när de inte används, och glasrutorna på sidorna är nu helt jämna med taklinjen.

Avskalat och lyxigt, som sig bör i en Range Rover.

I framänden har strålkastarna blivit smalare och de är en teknikhistoria i sig (var och en av dem har 1,2 miljoner små speglar som kan kontrollera ljusbilden med precisionen hos en HD-projektor). Den största visuella skillnaden har skett i aktern, där alla ljuselement nu sitter i en svart list som går i en båge över hela bakpartiet och är osynliga när de inte används. Det hela är väldigt elegant utfört.

Less is more-filosofin är uppfriskande i en tid då man inte längre skäms för att montera fejkade avgasrör i plast på bilar för att signalera någon slags "sportighet". Range Rover har inga synliga avgasrör alls. Varför skulle den ha det?

Interiören går i samma anda. Den är avskalad, enkel, ren – men de exklusiva materialen är absolut inte något man tvättar med vattenslang. Det mesta styrs från den lätt böjda 13,1-tumsdisplayen på instrumentbrädan, men de smarta multifunktionsvreden för klimatanläggningen finns kvar, liksom knapparna för lågväxeln och Terrain Response-systemet. Mer om det senare. 

Den som beställer sin bil med lång hjulbas kan få den med sju sittplatser, vilket är en nyhet för stora Range Rover (Om du behöver fräscha upp minnet: Bilen som bara heter Range Rover är störst och dyrast. Range Rover Sport är lite mindre. Övriga derivat räknas inte i det här sammanhanget).

För fullvuxna är det dock inte särskilt bekvämt att sitta längst bak. Faktum är att jag, med mina dryga 190 centimeter, inte ens får plats med huvudet i det vanliga baksätet med sätesryggen i en normal, upprätt position.

Bilens panoramatak äter upp utrymmet, och jag får luta tillbaka sätet för att få plats med huvudet. Det blir det minuspoäng för. Jag är visserligen ovanligt lång, men det är den här bilen också. Så det är ingen ursäkt.

Range Rover med förlängd hjulbas finns med sju sittplatser. Men för fullvuxna är det trångt längst bak.

Med det testet avklarat flyttar jag till förarplatsen och styr ut bilen på den danska landsvägen. Bakom den stora ratten sitter man verkligen som en kung, eller ja, drottning.

Från tronen högt över vägbanan lutar man gärna vänsterarmen på den för ändamålet perfekt positionerade fönsterkarmen och blickar först ut över en gigantisk, fyrkantig motorhuv, och sedan ned på alla de andra trafikanterna som inte har råd med en Range Rover.

Personligen skulle jag knappt ha råd att ens tanka det här monstret. Eller betala malusskatten för den. Bilen jag kör har den starkaste bensinmotorn, en 4,4 liter stor V8 med dubbelturbo hämtad från BMW. Den levererar 530 hästkrafter, 750 Nm och verkar dra betydligt mer än de dryga 1,1 liter per mil som föreslås av WLTP-siffrorna. Det känns inte särskilt modernt, om det nu var det som var ambitionen.

Inte för att det här med förbrukning och energieffektivitet verkar bekymra kunderna särskilt mycket – enligt Land Rover är 60 procent av de 173 bilar de hittills sålt i Sverige utrustade med den törstigaste V8-motorn. Det härligt mullrande motorljudet och den för biltypen sanslösa accelerationen lockar uppenbarligen många.

Det finns givetvis andra motoralternativ, bland annat en egenutvecklad rak, sexcylindrig dieselmotor med 350 hästkrafter. Den är mycket mer återhållsam med drickandet, har massor med kraft och är så fri från ljud och vibrationer att man ibland faktiskt glömmer att den existerar.

Versionen vi var mest spända på att köra, den nya laddhybriden med sexcylindrig motor, jättestort batteri och en elektrisk räckvidd på över tio mil, finns däremot inte på plats här i dag. Men den kommer, inom kort, och går redan att beställa.

Bakljusen sitter bakom den svarta listen. När de är släckta är de helt osynliga.

2024 lanseras också en helt eldriven version – kanske är det då som nya Range Rover blir modern på riktigt, tänker jag, medan bilen susar vidare längs den danska landsvägen.

Här är den på sin mammas gata. Att modellen är sprungen ur ett rudimentärt terrängfordon är svårt att föreställa sig – nya Range Rover är otroligt förfinad. Luftfjädringen äter gupp och ojämnheter i vägen, och trots att bilen rullar på enorma 23-tumshjul är det nästan helt tyst i kupén.

Det beror på omsorgsfull ljudisolering, men också på att exemplaret vi kör är utrustat med aktiv brusreducering. Det ingår i värstingstereon Meridian Sound System, som dessutom bjuder på en förstklassig musikupplevelse.

Nya, elektriska krängningshämmare gör att bilen hänger med förvånansvärt bra även när vägen svänger, trots att den väger mer än 2,5 ton. Här hjälper fyrhjulsstyrningen till – den får Range Rover att kännas mindre än vad den är och ger samma vändcirkel som en VW Golf, fast den är 505 centimeter lång. Jo, faktiskt.

Vi svänger av landsvägen och styr ut mot vad som verkar vara ett gammalt grustag. Självklart kan man inte presentera en ny Range Rover utan att visa upp vad den går för utanför vägen.

Terrängegenskaperna är alltjämt ett kärnvärde för modellen, trots att de ytterst sällan kommer till nytta i praktiken. Därför finns fortfarande permanent fyrhulsdrift med lågväxel, låsbar bakdiff, klassledande markfrigång och ett sonarsystem som mäter vattendjupet. Den klarar maximalt 90 centimeter, för den som undrar.

Innan vi kunde påbörja vårt test låste sig Terrain Response-systemet, och vi var tvungna att starta om bilen. Med det gjort, och med rätt läge valt, rullade den utan protester uppför branta backar, över stenrösen, djupa diken och genom djup sand.

Det var en bisarr känsla – som att köra ett lyxigt hotellrum genom en skog. Vadningsdjupet fick vi tyvärr inte testa, men det är ändå uppenbart att bilen är kolossalt överkvalificerad i den här typen av miljö, till och med med 23-tumsfälgar. Precis som det ska vara, alltså.

Nya Range Rover är väldigt imponerande. Den är inte bara en lyxkryssare, trots att det vid första anblicken kan verka så, och även om den är en av de bästa lyxbilar jag kört. Den som vågar kan också köra den över stock, över sten, genom vatten och över sanddyner – utan att den kommer att protestera. Den är gjord för det. Med en maximal dragvikt på 3,5 ton kommer den vara ett fenomenalt verktyg för den som behöver frakta något tungt långa sträckor.

Priserna börjar på 1,75 miljoner och sträcker sig långt över två miljoner med lite utrustning. Det är mer än dubbelt så mycket som för en Audi Q7. Å andra sidan är det halva priset jämfört med en Rolls-Royce Cullinan, trots att den sistnämnda egentligen inte är bättre på någonting.

Kanske är det i det perspektivet man ska bedöma Land Rovers nya flaggskepp. Fullständigt orimlig för de allra flesta, men ett riktigt kap för den som annars skulle köpa en suv från Rolls-Royce eller Bentley.

I det sällskapet är Range Rover svårslagen – och känns konstigt nog som ett återhållsamt och klokt köp. Det är en märklig värld vi lever i, eller hur?