Matteo är nöjd. ”Fin körning!” Antagligen säger han så till alla som tar plats till vänster om honom i nya Lamborghini Urus Performante och avverkar den korta rallybanan mer eller mindre kompetent under hans ledning.
Den kuperade banan befinner sig i samma område som Autodromo Vallelunga-banan norr om Rom och nås till fots via 2 000 år gamla kullerstensgator.
Här möter vi nykomlingen för första gången. Performante står i Urus fall för en till synes knappt märkbar effekthöjning som ökar standardmodellens effektuttag från 650 till diaboliska 666 hk, en 20 mm lägre kaross med ett 16 mm bredare spår och en viktminskning på 47 kg.
Det ska ge den runt 2,2 ton tunga prestandasuven vassare köregenskaper och mer körglädje som enligt tillverkaren även kan avnjutas på löst underlag. För att dessa egenskaper inte enbart ska vara förbehållna fullblodsproffs som Matteo Milani har man utökat Tamburo-vredets repertoar med ännu ett körläge: Rally!
Klart att vi väljer den nya inställningen och sekunden senare sprintar Urus för fullt mot den första 180-graders-svängen.
”Bromsa, styr in och fullt på gasen igen”, lyder kommandot från passagerarsidan. Bakdelen vrider utåt men foten sitter fastklistrad på gaspedalen och med en elegant svängning driftar Urus runt kurvan, gräver sig med alla fyra hjul genom det lösa underlaget och sprintar bekymmerslöst uppför den branta stigningen som om det inte fanns en morgondag. Med ett vikt/effekt-förhållande på 3,2 kg per hästkraft är det dock inget mirakel.
Det går lika lekande lätt som det låter, med aktiverad ESP och en lång lina med utmärkt återkoppling från styrningen och chassit. Det är dock bara en av körglädjesaspekterna i Urus Performante. Naturligtvis vet man i Sant’Agata mycket väl att knappt någon Urus-kund kommer att köra sin Performante på grusvägar, men Matteo försäkrar att rallyläget även fungerar alldeles utmärkt på landsvägen.
Dessvärre har vi ingen tid idag att ställa hans påstående på prov, dagens nästa stopp är nämligen Vallelunga-banan. I depån står ännu ett exemplar av nykomlingen som dock står på speciellt för Performante utvecklade Pirelli P Zero Trofeo R. Däcket ska fungera under ett bredare temperaturspektrum och inte heller skämma ut sig på våt asfalt.
”Rally”-inställningen fungerar naturligtvis inte på en racingbana och därför klickar vi vidare till ”Corsa”-läget. Innan det är dags för avfärd finns dock lite tid att titta sig omkring i den nya prestandasuven. Interiören har draperats i finaste Alcantara och sätena bär det klassiska hexagon-mönstret som introducerades för första gången i Lamborghini Marzal 1967.
Infotainmentsystemet och klimatstyrningen kommer i oförändrad form från Audi men även designen av diverse styrdon och typsnitt på skärmen påminner om att Lamborghini ägs av Audi.
Även Torsen-mittdiffen kommer från Ingolstadt och jämnar ut mindre varvtalsskillnader mellan fram- och bakaxeln. Vid större skillnader spärrar differentialen istället. I Urus får diffen dessutom understöd av en aktiv bakaxeldifferential med torque vectoring och en modifierad fyrhjulsstyrning. Det bästa med det hela? Under körningen känner man absolut inget av tekniken.
Efter en kort tillvänjningsfas sprintar Performante som en skållad råtta över banan, förblir stabil i snabba svängar och greppar hårt med framhjulen. Understyrning? Inte alls, trots att 58 procent av vikten belastar framhjulen.
Under hårda inbromsningar är det likadant, här rycker inget när de främre, 440-millimeters kolfiber-keramiska skivor nyps hårt av de massiva tiokolvs-monoblock-oken. Fading? Pyttsan! Även efter en mängd varv är pedalkänslan lika fast som förut.
”Vid en första blick kan man tycka att vi enbart har förbättrat accelerationen och kurvdynamiken i Performante, men prestanda handlar lika mycket om körglädje”, berättade teknikchefen Rouven Mohr innan testet.
Med Urus ska Lamborghini enligt egna uppgifter ha uppfunnit ett nytt segment, nämligen det av supersport-suvar och Performante toppar det hela ytterligare.
Ett modigt påstående, men på något sätt träffar det huvudet på spiken: efter några snabba varv på Autodromo Piero Taruffi (efter en före detta fabriksförare hos Ferrari) imponeras vi av bilens spontana styrrespons och utmärkta precision, den nästan obefintliga krängningsbenägenheten, de extremt reaktionssnabba styr- och assistanssystemen och det överdådiga vikt/effekt-förhållandet som får den stora, tunga suven att dansa lika lätt över banan som en betydligt lättare sportbil.
Dessutom har Urus Performante samma nyttovärde i vardagen som ”standardmodellen”, även om fjädringen inte är lika mjuk och förlåtande som i vanliga, luftfjädrade Urus.
Ratten kräver dessutom ganska mycket kraft i snabba svängar, men ett visst mått av påklistrad maskulinitet hör helt enkelt till Lamborghinis märkesimage. Önskar man lite mer komfort får man leta bland koncernsyskonen från Ingolstadt och Zuffenhausen.
Performante är mer heavy metal än rockballader, vilket visas inte minst i designen även om skillnaderna från standardmodellen kräver ett tränat öga. Designchefen Mitja Borkert ville ha en Urus som ser ut som om den hade varit på gymmet och kommit hem med lite mer muskler.
Det har han fått: karossen känns mer spänd, med vassare konturer. En trevlig bieffekt av designarbetet är den förbättrade aerodynamiken, men för de flesta kunderna spelar det ingen roll överhuvudtaget.
Det viktigaste är att hjulhusens kolfiberaccenter och den nya bakkjolen ser häftig ut, precis som en av många iögonfallande karosskulörer. Vårt förslag? Testbilens Giallo Inti eller varför inte giftgröna Verde Viper?
Innan vanliga Urus faceliftas till Urus S är Performante en värdig avskedsgåva för den första utgåvan av tillverkarens supersport-suv: extremt stabil, massvis med grepp och ytterst säkra köregenskaper på asfalt och grus gör ingen besviken. Då störs man inte heller av avsaknaden av luftfjädringen, även om komforten blir lidande.
