Ineos Grenadier provkörd: Det våras för bakåtsträvarna!

Ineos Grenadier är bilen som under stort jubel från sina fans slår in vidöppna dörrar för att sedan köra ut på bakgården och stanna till vid skamvrån en kort stund, för att fundera på livets mening.

Rambyggda terrängbilar som kan tankas med dieselolja är kanske snart passé i bilvärlden. 

Klassiska Land Rover Defender har ersatts av en ny sorts namne som inte bara vill leka i lera utan trivs mycket bättre med cityshopping eller skidsemestrar. ”Modern luxury”.

Tuffa bilar som Mitsubishi Pajero, Nissan Patrol och Toyota Landcruiser hittar vi inte längre i Sverige. Mercedes G-klass har blivit en lyxbil som snart är eldriven och Jeep Wrangler har utrustats med ett laddhybridbatteri, som väldigt få bergsbeklättrare har efterfrågat. Jeep siktar på att vara helelektriskt i Europa 2027.

Samtidigt smids det på flera håll trendriktiga planer där äkta startupföretag har insett attraktionen i kombinationen av miljövänlig eldrift och kompromisslös äventyrlighet. 

Munro MK 1 är ett exempel på ett eldrivet rambygge med tydliga Land Rover Defender-vibbar. Audi har visat flera koncept på temat, VW återupplivar Scoutvarumärket och amerikanska Rivian charmar den ”moderna” urtidsmänniskan med sin lyxiga campingbil med inbyggt kök. 

Till och med Hummer har återuppväckts från sin PK-omöjliga bränsleslukarimage och säljer numera terrängbilar med 200 kWh:s batteripaket.

Åter till Ineos Grenadier. Var kommer företaget från? Vem äger det? Var byggs bilen? Vad är det för namn? Varför ser den ut som gamla tiders Land Rover Defender? Vem har utvecklat den?

Finns det en marknad? Är den lika obekväm som den ser ut eller är det ännu en smyglyxoffroadbil för de trendiga? 

Vill man ha den? Varför är den inte eldriven, hatar man elbilar? Och kanske de viktigaste frågorna; vad kommer den att kosta och kommer den till Sverige?

Vi tar de sista frågorna först, som öppnar upp väldigt många tankar. Ja, beställ din bil nu så får du betala runt 76 000 euro när du får den levererad någon gång efter sommaren. Hedin Bil bygger till att börja med tre anläggningar: i Göteborg, Malmö och Stockholm. Prislappen betyder att den inte blir mycket dyrare än låt säga en Tesla Model Y Performance eller varför inte en lagom utrustad Volvo XC60 Recharge.

Företaget Ineos är en brittisk kemigigant med 25 000 anställda i 31 länder, med 39 verksamhetsområden, med 183 fabriker som omsätter runt 65 miljarder dollar. 

Mest handlar det om olika kemi-, plast-, färg- och oljeprodukter. Men man äger också en tredjedel av Mercedes F1-team, flera stora fotbollslag och ett rugbylag. Man har ett stort cykelstall, kappseglar jorden runt och har ett klädföretag vid namn Belstaff och hygienprodukter som exempelvis handsprit.

En av ägarna, Sir Jim Radcliff, är en av Englands rikaste personer och enligt historieskrivningen satt han för drygt åtta år sedan på en pub i London vid namn Grenadier. Där beklagade han sig med sina vänner över att den äkta engelska äventyrsbilen Land Rover Defender var dödsdömd.

Något borde göras! På en fempundssedel skissade man på designen, och denna fempundssedel lär numera sitta i taket på puben, tillsammans med en massa andra sedlar. Pubens sägen säger att en ung man vid namn Grenadier drog på sig en skuld när han falskspelade om pengar – och fick plikta med sitt liv för det. Sedlarna i taket är ett märkligt försök att betala av skulden, flera hundra år för sent…

Bilen fick alltså namn efter en fuskspelare – och företaget Land Rover tycker nog att det är ett väldigt lämpligt namn. Efter de första skisserna försökte Radcliff helt sonika att köpa rättigheterna till Defender, för att dra igång produktionen. Men Land Rover nobbade med resultatet att man sedan stämde Ineos på flera punkter; för varumärkessnyltande och designintrång med mera.

Men domar har förkunnats och Ineos har vunnit, man får bygga sin Grenadier så som den ser ut, så mycket man vill.

Ineos har inte kopierat Land Rovers uråldriga teknik utan tagit fram en modern bil enligt den kanske enklaste och smartaste startup-metoden. Ta in bästa möjliga hjälp och shoppa runt bland världens bästa underleverantörer. Man kontrakterade Magna (som både bygger och har varit med och utvecklat Mercedes G-klass) för att konstruera bilen.

Från BMW köper man sexcylindriga diesel- och bensinmotorer. Växellådorna kommer från ZF, bromsarna från Brembo, massvis med elektronik från Bosch, axlar från Carrera (som normalt sysslar med traktorer), stolar från Recaro – och så vidare.

Fabriken köpte man från Mercedes, som inte längre ville ha kvar sin Hambach-anläggning på gränsen mellan Frankrike och Tyskland, där man framför allt byggt Smartbilar. På så vis fick Ineos en stor och modern bilfabrik med över 1 000 anställda och med en kapacitet på över 50 000 bilar om året. Man bygger faktiskt fortfarande Smart For Two åt Mercedes i den – en extern kund är nog inte så dumt i startfasen.

Det allra viktigaste var att Grenadier skulle vara en ”äkta analog bil”. Så lite elektronik som möjligt, så mycket manuellt arbete åt föraren som tänkas kan. Inga appar, självkörningssystem, stora skärmar, ambientbelysningar, massagefunktioner och parfymerade doftspridare.

En bra och ärlig bil som ska vara bäst i världen på äventyr utanför vägnätet. Det betyder en grov ram, stela axlar bak och fram, en manuellt inkopplingsbar och spärrbar hög- och lågdifferential i mitten. På de mer terränginriktade versionerna finns spärrbara diffar (med knapp) både fram och bak.

Vikten är 2,7 ton, dragvikten 3,5 ton. Vinschkraft 5,5 ton. Taket klarar av 400 kg. Maxlasten ligger runt 600–800 kg. Tanken rymmer 90 liter. Markfrigång 286 millimeter.

Det hela låter som himmelriket för alla ”elbilsallergiker” som vill tanka diesel och bara dra iväg med något tungt i släptåg.

Insteget är högt och man sitter ganska nära dörren, på klassiskt terrängbilsmanér. Men det är inte trångt och den breda dörrsidan fungerar som ett bekvämt armstöd. 

Den breda mittkonsolen och reglageuppsättningen i taket imponerar. Det andas seriös bil, och flygplanscockpit. Skärmen högst uppe i mitten är rätt liten men innehåller en massa information om bland annat offroadkörning och är föredömligt lättnavigerad.

Mitt framför föraren finns bara en liten skärm som kan visa varningslampor, detta för att ett instrumenthus inte ska skymma sikten från terrängkörning. Det blir lite Tesla-style på hastighetsmätare men där slutar alla likheter. Bilen andas användarglädje och känns välbyggd, om än inte lika premium i alla detaljer som en Mercedes G-Klass.

BMW-bensinaren på tre liter går igång på ett ovanligt rått vis, och Ineos har också låtit modifiera drivpaketet för bilen. På vanliga landsvägar räcker kraften definitivt till men det ”brusar” och låter mer än vad det går.

Överraskning nummer ett är styrningen som är av snäckväxeltyp i stället för kuggstång. Detta för att bilen verkligen ska klara tuff terrängkörning och slag mot däcken. Det är givetvis bra, men i vardagstrafik är nackdelarna flera. För det första är den okänslig i raktframläget och det är hela 3,5 rattvarv mellan fulla hjulutslag. Man upptäcker lätt att man ”sågar” med ratten för att ”hitta” styrningen, men det ska man ge tusan i, låt bara bilen göra sitt så går det bättre.

Vägkänslan är därtill distanserad och de ganska mjuka terrängdäcken bidrar ytterligare till ett luddigt intryck och styrningen löper lätt. Efter en skarp sväng måste man dessutom vara snabb på att ratta tillbaka, annars fortsätter bilen att svänga mer än vad man förmodligen vill, raktframåtergången är nästan obefintlig.

Överraskning nummer två är fjädringskomforten. Rambyggda bilar brukar rulla avskärmat och tyst och Grenadier är inget undantag därvidlag. Men att fjädringen är så följsam, och inte alls struttig som på många pickuper eller terrängbilar som tål mycket last, imponerar. Tillsammans med de mycket bekväma framstolarna och faktiskt rätt hyfsade ljudnivån betyder det att man åker riktigt komfortabelt. I hastigheter över 100 km/h hörs lite vindljud, men det är också väldigt väntat.

Baksätet är även det både bekvämt och rymligt för fullvuxna, med extra pluspoäng för att man sitter högt med god sikt. I framsätet ger Safarifönstren i taket – extrautrustning – en härlig luftighet. Beställ gärna dessa.

Bagageutrymmet är stort, på över 1 000 liter och det finns ett stuvutrymme under baksätets dyna.

I terrängen gör Grenadier absolut inte bort sig, tvärtom. Den känns mycket stabil och tack vare alla diffar tar den verkligen sig fram över oländig terräng. Markfrigången känns absolut tillräcklig där vi kör och hade den varit högre skulle förmodligen vägegenskaperna lida av det. 

Ett byte till BMW-dieselversionen med 249 jämfört med 286 hästkrafter ger ingen dramatisk skillnad. Men visst känns det mer slitvarg med dieselknattret och vridmomentet är högre på låga varv, 550 Nm från 1 250 varv mot 450 Nm vid 1 750 varv. 

För framtiden experimenterar Ineos med en vätgasdriven version av Grenadier med bränslecell och elmotorer, man tillverkar för övrigt även vätgas på flera av sina anläggningar.

Någon eldriven version tror man inte på eftersom man tycker att den skulle bli för tung och inte riktigt stämma med vildmarksimagen.

Men elbilshatare är Ineos inte, även om man ser en öppning för förbränningsmotorbilar av denna kaliber över hela världen många år framöver. Däremot utvecklas just nu en lite mindre eldriven Ineos offroadbil som ska vara mer stadsbil än Grenadier. Det är ännu oklart vilket pubnamn den ska få. Men vad sägs om dessa förslag från namn på riktiga pubar? 

The Smog Cutter.
Wish you were Beer.
Otto’s Shrunken Head.
Grumpy’s Goat Shack.
The Drunk Duck.
The Moon Under Water – och så vidare.

Så länge är Grenadier en riktigt robust och lockande familjebil för alla som inte vill ha eldrift, men däremot något annorlunda och riktigt tåligt som kan gå långt på diesel. För priset är inte dumt.