PROV: Tesla Model S Plaid Track Package – bäst på allt!

Vad är nytt? Just under denna bankörning är det Track Package som är huvudnumret. Keramiska bromsar, lättare fälgar, klistrigare däck och något förgylld mjukvara ska ta den cirka 2 200 kilo tunga elraketen till en ny nivå. 

Om vi kikar närmare på själva bilen, som vi har provkört tidigare, är nyheterna lite fler. I det stora hela uppfattas det mer som en facelift än en ordentligt ny bil men varenda panel förutom dörrarna är nya, batteriet har fått celler med högre energidensitet och motorerna har även de fått sig en omgång. 

De många och inte särskilt stora förändringar av Model S som skett genom åren har verkligen gjort bilen gott. Dagens Model S har klart trevligare interiör, är snyggare att titta på (och nu faktiskt riktigt stilig, eller hur?) och bjuder på högre komfort än någonsin tidigare. Sittpositionen är bra och ljudnivån är låg, delvis tack vare mikrofoner i sätena och vibrationssensorer monterad på fjädringen som används för Active Noise Cancelling-teknik i kupén. I baksätet finns det gott om plats och förutom en för låg dyna är det mycket trivsamt även där. 

Packning kan man slänga i bagaget eller i frunken. Totalt sväljer den snudd på 800 SAE-liter (något snällare än VDA-standarden) med baksätet uppfällda. Det kan jämföras med kombivarianterna av Audi A6, BMW 5-serie och Mercedes E-klass som drar i sig 565 liter respektive 560 och 540. Med fällda säten är det jämnt skägg mellan de fyra bilarna. Tyvärr har Teslan halvkombilucka, aningen mindre praktiskt men snyggare.  

Hur som helst, nu går vi på det intressanta. Prestanda och körupplevelse. Plaids dubbla elmotorer på bakaxeln ska ge otroliga möjligheter när kraften ska portioneras ut på bästa sätt och de 1 020 hästkrafterna slungar iväg den knäpptysta besten från noll till 100 km/h på otroliga 2,1 sekunder (med de första 0,3 metrarna borträknade och med Drag Strip Mode aktiverat). Toppfarten ligger på 322 kilometer i timmen med det banpaket som vi får ta med oss ut på legendariska racerbanan Paul Ricard på den franska sydkusten.

Hur är den att köra? Efter att ha fått ett mentalt sammanbrott över att växelväljaren har integrerats i skärmen och i en liten pekkänslig panel på mittkonsolen rullar vi ut ur depån för ett par rekognoseringsvarv. 

Omedelbart kommer den första negativa överraskningen. Styrningen saknar en del vägkänsla och uppfattas aningen elig och artificiell. Chassit lider av samma kommunikationsproblem och, hur larvigt det än låter, blir man inte omedelbart ett med bilen. En uppsida är dock att styrningen är lagom snabb och precisionen är fin. Bilarna vi körde hade dessutom den runda ratten och inte flygplansvarianten, bra.

Blinkersspaken är ersatt med pekkänsliga knappar på ratten i vilket fall som helst. Korkat. På bana är det dock inga bekymmer, mer än att man råkar komma åt dem då och då. 

Vi tog en kort paus och när det bar ut igen hade Tesla dragit fram ett par ess ur rockärmen. För det första var bilen nu ställd i Track Mode, under de inledande varven tyckte Teslafolket på plats att vi skulle köra i det vanliga körläget. Men det som framför allt har ändrats är däck och fälg.

Vi startade på de standardmonterade Michelin Pilot Sport 4S på ”Arachnid” 21-tumsfälgar, under pausen har banpaketets smidda aluminiumfälgar på 20 tum monterats tillsammans med de nya och aningen bredare (20 mm fram, 10 mm bak) Goodyear Eagle F1 Supercar 3R-däcken. Nu kommer det riktiga eldprovet.

Track Mode gör vad det ska. Chassit styvar upp sig och börjar nu föra vidare mer information till föraren. Styrningen blir tyngre och vägkänslan uppfattas som något bättre men det finns fortsatt ett visst filter mellan förare och bil. Styrningskonnässörerna (undertecknad inkluderad) är härmed varnade. Alla andra kan gå vidare. 

Prestandan är enorm. Accelerationen är otrolig, förstås, men det som sticker ut är inte den där omtalade noll till 100-tiden (snabbast av alla produktionsbilar) utan hur den fortsätter efter det. Längs med den 1,8 kilometer långa Mistralrakan visade Model S på sanslösa fartresurser. 300 km/h passerades busenkelt. I en bekväm och rymlig familjebil. 

I kurvorna är där akilleshälen verkligen borde framträda, men icke. 2 200 kilo ska inte vara så här lättkontrollerade, det samma gäller de över 1 000 hästkrafterna som utan bekymmer går att utnyttja för att rotera bilen eller skicka ut baken i en fin sladd. Plaid är förvånansvärt vänlig vid greppgränsen och kurvhastigheterna blir höga. Det har vi mycket att tacka de duktiga programmerarna för som har gjort ett föredömligt jobb med kraftutsöndringen från de dubbla motorerna på bakaxeln och ESP-systemet. 

Track Mode går att anpassa mycket noggrant. Bland annat är antisladd och effektfördelningen ställbara i 20 respektive 40 steg. Med det sistnämnda i standardläget går en klar majoritet av effekten till bakhjulen, den ensamma motorn vid framhjulen producerar ungefär hälften så många hästar som de två som sitter på bakaxeln. Så redan med mätaren i mitten är bilen tydligt överstyrd, om man vill.

Chassit bjuder på en mindre övertygande balans och det är möjligt att i vissa omständigheter märka av understyrning. Med de breda och klistriga däcken, som behöver ha en del värme i sig innan de presterar på topp, krävs det dock otroligt mycket fart innan greppet ger efter. Standarduppsättningen presterade väl de också. 

En detalj som man gärna sett skulle ingå i Track Package är en sportigare stol, den som sitter i nu klarar inte av att hålla fast förare eller passagerare med de kurvhastigheter som är möjliga. Att behöva kämpa emot g-krafter på egen hand är inte särskilt trevligt.

Den för europeiska kunder intressantaste Track Package-detaljen är bromsarna i och med att däcken inte får användas på allmän väg, och även om de var lagliga tillåter inte svenskt klimat den typen av däck om man vill vara trafiksäker. 

De keramiska bromsarna har fantastisk stoppkraft och visade inga tendenser till mattning under vår körning. Pedalkänslan och doserbarheten är även de riktigt bra. Dessutom funkade allt fint under den kortare landsvägstur vi hann med. Längs med samma sträcka blottade sig dock en kompromiss till. 

Fjädringen klarar inte av att filtrera bort de minsta ojämnheterna och även på rätt fina vägar infann sig ett konstant tjatter från underlaget. Över större ojämnheter och skarvar rådde det ingen tvekan om att Tesla inte lyckats få till ett lika bra steg från sport till komfort som en del andra tillverkare, däribland Porsche med både Taycan och Panamera.

Även på banan var inställningsmöjligheterna något begränsande, som sagt hade kommunikationen till föraren gärna fått vara bättre från både chassi och styrning. Detta är områden där Tesla ännu inte bemästrat tekniken, men de har blivit bättre. 

Till vardags beter sig Plaid som vilken Tesla som helst, effekten portioneras ut smidigt och det gäller även för återvinningen vid gasuppsläpp. Här bjuds man på enpedalskörning när den är som bäst. 

Nördfakta. De smidda 20 tum stora aluminiumfälgarna väger totalt 10 kg mindre än 21-tumsfälgarna. Dock förlorar man runt tre procent räckvidd med dem monterade. Det beror främst på sämre aerodynamik.

Fjädringsgeometrin i framvagnen är uppdaterad från tidigare, men grunden är densamma. Hjulupphängningen i baken är dock helt omgjord i och med senaste uppdateringen.

Borde jag köpa den? Klart du ska punga ut med en och en halv miljon! Lägg till de fantastiska keramiska bromsarna (154 390 kr) och köp de smidda aluminiumfälgarna (61 810 kr) bara för utseendets skull men kräng på ett par mer vardagsvänliga däck. Totalt landar du på runt 1 700 000 kronor. Tänk på att du sparar 10 330 kronor om du köper hela banpaketet på en gång istället för att köpa de två delarna separat och att man får behålla standarduppsättningen av däck och fälg så det går att köra lagligt till banan. Allt går dessutom att montera i efterhand, så om du redan beställt en Model S Plaid behöver du inte oroa dig. 

Målet när man utvecklat nya Model S var att göra en bil som är bäst i alla scenarion och för alla kunder. Ambitionsnivån är naiv. Resultatet är enastående.

Tesla var inne på det för flera år sedan med Model S P100D och Ludicrous Mode. Ludicrous, alltså löjlig, är precis rätt ord för den bilen. Och Tesla har rätt även nu, Plaid är bortom Ludicrous. 

Model S Plaid med eller utan Track Package är för snabb för att köras ordentligt på allmän väg men är en över två ton tung elbil som hela familjen får plats i, så någon banbil är det förstås inte heller. Den är varken eller. Ingen fulländad sportbil eller klockren familjebil. Och i det gränsland som finns där emellan har många bilar stupat.

Men spelar det någon roll när det kommer till Model S Plaid med banpaket? Vi snackar om en bekväm familjebil med stort bagage och en dragvikt på 1 600 kilo som har tre motorer, över 1 000 hästkrafter, som lätt knäcker 300 km/h, gör noll till 100 km/h på 2,1 sekunder, tar sig runt Nürburgring på runt sju och en halv minut och gör allt det med en klart lägre klimatpåverkan än jämförbara förbränningsmotorbilar. Det är löjligt coolt.

Tesla Model S Plaid med Track Package är inte bäst på allt men riktigt bra på det mesta. Köp!