PROV: Omotion 2 – elracern från Lund

Omotions grundare Ola Svensson tar emot på en anonym bondgård; det är ingen idé att skylta upp eftersom de snart ska flytta till en större anläggning i Stångby någon mil härifrån.

Kopplingen till den skånska myllan är stark, med reglerteknik som utvecklats på Lunds Tekniska Högskola, kaross av ABS-plast som formgjuts i Malmö, instrumentbrädan och det mesta metallarbetet görs i krokarna. Stålramen, batterierna och elmotorn kommer från Kina, men sådan är ju fordonsindustrin idag.

Jämförelsen med Skånes stolthet Koenigsegg tio mil härifrån känns först uppenbar, men redan en snabb blick på bilen visar att referenserna är helt andra; detta är minimalism. Olas förebild är snarast Lotus lättviktsbyggen, eller motorcykeln fast med mer av markkontakt. 

Med begränsad grace ålar jag mig ner i OMotion; här finns inga sidodörrar, men karossen är låg. Innan start justerar vi pedalstället och förarstolen, jag har mycket skjutmån kvar och hade kunnat vara riktigt lång utan att ha det trångt.

Jag sitter mer upprätt än jag hade önskat, ryggstödet går inte att vinkla bakåt, vilket också gör min bröstkorg till ett stort vindfång i fart. Jämfört med första prototypen har sittbrunnen i O-Motion breddats till 105 cm, vilket gör att man inte måste sitta ”offset” för att få plats utan att gnugga axlar med varann. 

Inredningen är minimalistisk, det mesta av chassiet syns och skruvar och bultar är fullt synliga – en skön kontrast till över-ombonade moderna bilar. Att ens kalla det ”instrumentpanel” vore överdrivet; det är bara en liten digital display bakom ratten som visar hastighet och återstående batterikapacitet, men inte t.ex. aktuell förbrukning eller återstående räckvidd.

Displayen kompletteras med en snygg app där man kan övervaka laddningen, konfigurera körlägena och läsa av hur batteriet mår – imponerande för detta lilla företag!

OMotion 2 väger under 400 kilo, inklusive 92 kilo batterier över bakhjulen. Med så låg egen vikt, gör de åkandes vikt mycket för köregenskaperna; två vuxna av normal storlek ger den perfekta viktfördelningen 53-47.

Tyngdpunkten är låg, någon risk att OMotion välter som gamla tiders trehjulingar finns inte.

Elmotorn med 24 kW maxeffekt sitter i hjulnavet vilket gör att det inte behövs någon transmission och därmed minskar både vikten och behovet av underhåll. Det ensamma 270-bakhjulet får ner effekten i backen utan problem, utom på grusväg då det hamnar mittemellan hjulspåren.

De fyra körlägena eco, halka, normal och sport ger tydlig men inte enorm skillnad. I snabbaste läget axar OMotion bra upp till ungefär sextio, tacklar sen av lite och når 80 km/h efter sju sekunder, medan vi med två personer i sittbrunnen inte kommer upp i angivna toppfarten 110 km/h. Det gör inget för det är inte på motorvägar man trivs med O-Motion utan på slingriga smala landsvägar. 

Totallängden på 280 cm – en hel skollinjal kortare än ursprungliga Mini – och axelavståndet på 170 gör kurvtagningen underbart go-kartlik, med nästan direkt styrning – mindre än ett rattvarv mellan fulla hjulutslag och ingen servo.

Fjädringen är hårt satt, som sig bör, men den låga vikten gör att det inte blir stötigt. Den låga ofjädrade vikten med blott fjortontumsfälgar gör sitt till. Dessutom har de som bokstavligt talat skruvat ihop den gjort ett bra jobb; ingenting rister eller skramlar. 

Eftersom OMotion är trehjulig får den framföras både med A- och B-körkort, men man måste ha hjälm – dock inte om du kör den i Tyskland. Men i farter över femtio är det skönt med hjälm, för vindbruset blir kraftigt.

Med visiret nere är du också skyddad mot flugor och insekter som annars kan kännas som små projektiler. Det skänker också lite trygghet när jag har huvudet i höjd med SUV:arnas stötfångare.

Behöver man absolut prata med varann under färden kan man skaffa hjälmar med kom-radio, annars får man njuta av vägens alla ljud. En minimal vindruta går snart att köpa till, välkommet för att minska bruset även om det förtar lite av den härliga minimalistkänslan.

Sidorutor, tak eller kupéskydd finns inte och kommer knappast; det får bli en senare modell hälsar Ola. 

Bromskraftsåterföringen är mild och samverkar bättre med de fysiska bromsarna än i många elbilar från etablerade märken. Bromsarna är låsningsfria och längre fram kompletteras de förmodligen med antisladd- och antispinnsystem.

På is och snö kan bilen spåra rejält, men OMotion är verkligen ingen vinterbil; det finns inga rutor, inget tak, ingen fläkt och ingen värme. Även långfärd i sommarnatten är tveksamt, eftersom det inte finns något bagageutrymme och inte ens handskfack eller förvaringsnät i kupén.

Kanske kommer en lösning, säger grundaren Ola Svensson som överlag är mycket lyhörd för alla förbättringsförslag man kan komma med.

Batteriet är av litiumjon-karaktär, på 11 kWh. Med standardladdaren tar laddning 6-7 timmar, med tillvalet 32 ampere enfasladdare på 6,6 kW tar det en och en halv timme att ladda nästan fullt – de sista procenten går långsammare.

Någon snabbladdning finns inte; det skulle addera komplexitet, vikt och kostnad utan att tillföra så mycket eftersom batteriet ändå är så litet.

OMotion har gått igenom all formalia som krävs för typgodkännande. Kraven på krocksäkerhet underlättas av mc-klassningen, medan eldriften förstås gör att avgaskraven är uppfyllda.

Godkännandet gör också att det finns en officiell räckvidd: 15 mil enligt EU:s äldre körcykel 134/2014. Den kan förlängas något genom att köra i eco-läget eller kortas genom att busköra, men hur mycket de i bilen väger har nog störst betydelse.

OMotion uttalas ”oh motion”, inte ”Zero Motion”. Det är rimligt, för man får massor av rörelse för pengarna. Prislappen börjar på 159 000 kronor. Lägg till 5 000 för vindruta och 10 000 kronor för den snabbare laddaren och det är fortfarande rena småbilspengar.

Hittills har bara en handfull OMotion levererats till kunder i Sverige och Tyskland, nu ska kapaciteten i ett slag höjas till 300 bilar om året och fler marknader ska tillkomma. Jag tror det blir bråda dagar i Stångby; så här kul för en så rimlig prislapp är svårt att slå.