PROV: Kia Sportage – Sveriges smartaste laddis?

VAD ÄR NYTT?

Nyheterna är få denna gång. Kia Sportage laddhybrid dök upp i Sverige i början av förra året. Sedan dess har den skördat stora framgångar i Sverige. Vi tar tempen på den försäljningsmässigt heta bilen. Är det ett kärt återseende?

HUR ÄR DEN ATT KÖRA?

Körupplevelsen är nog inte den främsta anledningen till modellens framgångar. Trots det är Sportage en trevlig bekantskap. Laddhybridsystemet är visserligen inte det mest välkalibrerade. Det finns stunder då samarbetet inte blir klockrent men för det mesta sker bytena mellan bensinmotorn och elmotorerna hur bra som helst.

Det finns bara två körlägen att välja på, Eko eller Sport. Det förstnämnda gör skäl för både sitt namn och det lilla lövet som syns bredvid. Vill man dra på ordentligt, vid en omkörning eller liknande, så väntar bilen ett (lite väl långt) tag för att säkerställa att man verkligen vill utnyttja de extra droppar miljöskadlig vätska som kommer att krävas för den tänkta aktionen.

Styrningen är lagom tung med bra känsla och fullt godkänd vägkontakt. Utväxlingen är varken hysterisk eller långsam och passar bra för biltypen. 

Kvalitetskänslan är fin. Dörrarna är klädda i alcantaraliknande tyg och mjukt konstläder. Det är dock exklusivt för den högsta utrustningsnivån GT Line som har ett grundpris 61 700 kronor över det billigaste alternativet Action. Då ingår dock adaptiva stötdämpare, ventilerade framstolar och eluppvärmd ratt i läder utöver elinställbara framstolar, matrix-strålkastare, Harman Kardon-högtalare, 360-graders parkeringskamera och nyckelfritt låssystem som redan ingår i mittemellanalternativet Advance som kostar 37 400 kronor mer än Action.

Däremot är nog de allra flesta nöjda med bara standardutrustningen. Exempelvis elinfällbara och uppvärmda ytterbackspeglar, Highway Driving Assist och sätesvärme i fram- och baksäte. Det är väl kanske vissa som inte nöjer sig med parkeringssensorer fram och bak utan kräver backkamera. Klarar man sig utan den extra linsen på bakluckan är grundnivån gott nog. 

Testbilen var dock av dyraste typ, GT Line, och hade därmed de adaptiva dämparna. De gör ett bra jobb över de allra flesta ojämnheter men kan uppfattas något hårdare än vad som borde behövas över vissa skarvar. Den rör sig fint över bulor och svackor även om det inte är något riktigt mjukt lyxbilsartat gung. Karosskontrollen är bra. 

Bullernivån är också behaglig utan något som sticker ut. Framstolarna med de många inställningsmöjligheter som ingår i de två dyrare utrustningsnivåerna sitter man bekvämt i. Komfort var aldrig något problem på den över 250 mil långa resa som bilen fick ta sig an (resereportage och mer om livet med taktält kan ni läsa om på sidan 46). 

Baksätet är fällbart 40/20/40 och ryggstödet är lutningsbart och kan ställas i 90-gradersvinkel för att ge extra plats längst bak. Smidigt. Något som också underlättar vardagslivet är fällning av baksätet från bakluckan. Sportage är praktisk. Den kan ta släp på upp till 1 350 kilo och utrymmet längst bak sväljer 540 till 1 715 VDA-liter. En god volym för klassen. Den siffran slår till och med laddhybridernas konung här i Sverige, Volvo XC60, på fingrarna. Den är dessutom i storleksklassen ovanför Sportage.  

Vi kunde mäta upp en elräckvidd på 62,4 kilometer innan bensinmotorn blev tvungen att kliva in för att säkerställa fortsatt framfart. Likt en del andra laddhybrider från Kia finns ingen elektrisk värmare till kupén som klarar av att hålla interiörklimatet i schack på vintern. Istället blir bensinmotorn tvungen gå igång för att ta det jobbet. 

Och efter resan på 250 mil, utan laddat batteri, landade förbrukningen på 7,5 l/100 km. Största delen av körningen gjordes på motorvägar och i kring 80 kilometer i timmen på landsvägar med klart varierande lutning, Norge har en hel del berg. En förhållandevis låg förbrukning för en fyrhjulsdriven laddhybrid med ett taktält på runt 60 kilo och två människor med två veckors packning att dra runt på.

Laddning av högspänningsbatteriet sker med växelström och upp till 7,4 kW över en fas. För att nå sådana höjder krävs en säkring på väldigt rejäla 32 ampere. Det är det få som har.

BORDE JAG KÖPA DEN?

Grundpriset är 68 300 kronor lägre än för Toyota RAV4 laddhybrid AWD som enligt registreringsstatistiken är den närmaste konkurrenten i storleksklassen. Lynk & Co 01, Ford Kuga och den nära släktingen Hyundai Tucson kostar mer eller mindre lika mycket. Bortsett från Hyundaien (som är mer eller mindre samma bil i annan kostym) känns Sportage som den mest attraktiva. Varken Forden eller Lynk & Co har fyrhjulsdrift.

Komfort, praktikalitet och en bra räckvidd på el innebär att Kia Sportage Plug-In Hybrid innehar sin plats i registreringsstatistiken på fina meriter och inte enbart som en rent ekonomisk affär. Glöm bara inte bort elbilarna. De blir sett över hela bilägandet ofta billigare att äga, även om den initiala kostnaden är högre.