Jag har varit bilnörd i större delen av mitt liv. Min första bil var en röd Honda Civic 1,5DL. Jag är noga med att skriva 1,5DL för att det fanns en 1,6L också, jag hade snikvarianten. Däremot satt det en enorm stereo i den. En bilradiofirma hade haft den som demobil så stereon var värd mer än bilen.
Jag tror det präglade mig. Sen dess har jag alltid vid de tillfällen jag har behövt välja, valt utrustning och komfort framför stor motor. Det kanske låter konstigt från en som har haft Ferraris, Lamborghinis, Bentleys osv, men jag skrev de gånger jag har behövt välja, det har jag inte alltid behövt.
Men jag har alltid gillat lyxlimpor. En av mina bästa bilsomrar var den när jag åkte runt i en Rolls-Royce Phantom. Jag älskade den, både utseendet och den brutala komforten. Den hade sina nackdelar den också. Rätt svårparkerad eftersom den är långtradarlång, och den var lite, lite för mjuk i fjädringen för lite aktivare körning. Men i övrigt var den kanon.