auto motor & sport-läsaren Pontus Forsman bor i USA och har precis fått sin Tesla Model 3 levererad – elbilen som alla pratar om. Det finns mycket han berömmer men Pontus bjuder också på en del intressanta detaljer som drar ned betyget.
Det här är en premiumartikel som är exklusiv för våra prenumeranter. Tack för att du gjort ett bra val och stöttar journalistiken på auto motor & sport och Recharge!
Jaha, då sitter jag här som svensk i min alldeles egna Tesla Model 3. Bilen jag anmälde intresse för redan den 1 april 2016 genom att låna ut 10.000 kronor till Tesla – jag och en halv miljon andra människor.
Jag hade en Tesla Model S 85D från 2015 när Elon Musk började ta emot intresseanmälningar för Model 3. Eftersom det gick att få tillbaka pengarna när som helst kändes det som en given anmälan att göra för en nybliven elbilsfantast.
Men prognoserna ändrades under hela resan. Under hösten 2017 var leveransdatumet ”sent 2018”, men då flyttade jag till USA. Tesla lyckades ändra min köplats till en amerikansk och vips blev leveransdatumet mellan december 2017 och februari 2018. Jag tvivlade, men i slutet av januari fick jag välja bil och lägga ordern.
Tidiga beställningar ger dock inte mycket utrymme till val: lack, fälgar, Autopilot och möjlighet att bilen senare kan köra helt autonomt var de tillval som fanns. Det större ”Long Range”-batteriet och ”Premiuminteriör” var tillval som måste väljas för att få tidigast möjliga leverans.
Bilen hämtade jag ut den 15 mars. Exteriört ser den verkligen ut som en Tesla med infällda dörrhandtag och laddlucka vid vänster bakljus. Det här är en enklare bil än de större Model S och Model X.
Rymligt bagageutrymme men billiga handtag
Bakluckan på Tesla Model 3 är som på en vanlig sedan med en relativt liten öppning, och den sköts manuellt. Alla dörrar är karmlösa och rutorna åker ned en bit när du öppnar dem. För att öppna dörrarna trycker du med tummen på ena änden av handtaget och greppar den andra som kommer ut. Handtagen känns inte speciellt solida – nästan som att pressa en gammal blyertspenna hårt mot ett papper, och man vet aldrig om den ska gå av eller inte. Det här är en lösning som inte känns ”premium”, och den är lite svår att vänja sig vid.
Paradnumret är dock trådlös uppdatering av mjukvaran. Idag fick jag dessutom min första uppdatering som bland annat innehöll värme i baksätet. Trevligt!
Det har varit en del snack om tvivelaktig kvalitet på de första bilarna som kom ut, men min är felfri. Gliporna mellan karossdelarna är det inget fel på, de är enligt mig i klass med en ny Golf. Taket består av två stora glasskivor som sträcker sig från vindrutan till bagageluckan. Det gör att bilen känns modern och lite mer exklusiv än vad den faktiskt är. Model 3 har även ett lastutrymme under fronthuven, men det är mycket mindre än på de andra Teslamodellerna. En stor kabinväska får dock plats.
Bilen kommer inte med någon vanlig nyckel. Ett kort i kreditkortsstorlek måste hållas mot en specifik yta på dörrstolpen för att öppna bilen. Krångligt. Som tur är går det att använda mobiltelefonen som nyckel via blåtand. Det fungerar väldigt bra: bilen öppnar sig när man närmar sig den och sedan är det bara att hoppa in, välja Drive och köra iväg.
Men när telefonupplåsningen ibland inte fungerar måste man slå på och sedan av telefonens flygplansläge för att tvinga den att ta ny kontakt. Min Samsung kräver det i tre eller fyra fall av tio medan min frus Iphone aldrig har krånglat.
Minimalisten gillar inredningen
Väl inne i bilen finns ingen vanlig instrumentering framför ratten och inga knappar. Det enda som finns är två rullhjul/knappar på ratten, en spak på vardera sida om ratten och knappar i dörrarna för fönsterhissar och dörröppning. Den 15 tum stora pekskärmen dominerar förarplatsen. Det känns kanske inte som i ett rymdskepp som Elon lovade, men annorlunda är det. Gillar man minimalistisk stil är det perfekt.
Det går väldigt fort att vänja sig vid förarplatsen, förutom när det är mörkt ute – då känns det som om instrumentpanelen framför ratten är trasig. Något är fel, var min första känsla innan jag kom på att det finns ju inget där som ska lysa.
Bilens mittkonsol bra stuvutrymmen och en lagom vinklad platta med plats för två telefoner, samt en laddkontakt. Senare ska det även komma en platta med trådlös laddning för telefoner. Fack i dörrsidorna finns också. På insidan känns Tesla Model 3 solid med bra kvalitet. Inte riktigt i nivå med fintyskarna i samma storlek, men ändå riktigt bra. Kvalitetsintrycket är lite bättre än i min Model S och det finns absolut inget som knirrar eller knarrar.
För mig är stolarna en bra blandning mellan det som kallas ”Next generation-stolar” (sportstolar) och standardstolarna i Model S, sett till hur skålade de är. Jag skulle dock vilja ha lite bättre justeringsmöjligheter för lårstödet.
Märklig sittställning i baksätet
Baksätet är relativt rymligt och känns luftigt tack vare glastaket. Sittställningen är lite märklig med låg sittdyna vilket resulterar i en skarp knävinkel. Jag har inte åkt någon längre resa i baksätet men jag misstänker att det finns risk för att det kan bli obekvämt om man sitter där länge. Det finns två USB-uttag bak vilket är bra om man har telefoner eller läsplattor.
Foten på bromsen och i med Drive, sedan är det bara att flytta foten från bromsen till gasen. Bilen känns väldigt bra ihopskruvad, styrningen är tajt och gasresponsen väldigt direkt som den ska vara i en elbil. Jämför man med en Model S är Model 3 märkbart långsammare från 0 till 30 km/h, men mer än tillräckligt snabb så länge man inte ska utmana någon riktig sportbil vid rödljuset. I kurvorna känns den också väldigt stabil med sin låga tyngdpunkt. Fjädringen är hårdare än i en vanlig amerikansk bil, men inte lika fast som i en BMW 235Ci (som är det enda vettiga jag kört här).
Model 3 känns lättare, mindre och rappare än en Model S, och totalt sett är den skojigare att köra. Vad gäller förbrukningen är min erfarenhet att man kommer ner i de angivna 1,55 kWh/mil utan större ansträngning med 18-tumshjul.
Om man har ett eluttag hemma är det lätt att leva med den här bilen. Den är alltid fulladdad på morgonen, det finns ingen nyckel att trycka på, det är bara att gå fram och koppla ur sladden, hoppa in och köra. Innan man gör det kan man titta på skärmen och se när dagens första möte börjar också, detta visas om du har telefonen synkad till bilen.
På motorväg är Model 3 minst lika tyst som Model S. Vindbruset är dämpat och det mesta bullret kommer från hjulen. Men däckljudet är inte värre än i exempelvis BMW 3-serie.
Farthållaren styrdes till en början via skärmen. Bökigt. Men Tesla har ju möjligheten att lyssna på sina kunder och ändra i mjukvaran för att sedan skicka ut den till alla kunder trådlöst. Det gjordes i förrgår och nu kan farthållaren styras med det högra kontrollhjulet på ratten. Mycket bättre! Autopilotsystemet fungerar bra och har inte överraskat mig på något sätt.
”Summon”-funktionen (som innebär att bilen själv kan köra fram ur exempelvis garaget) kommer först till sommaren, enligt Tesla. Den ser jag fram emot!
Snabbladdning vid Teslas Superchargers är fortfarande möjligt med Model 3 med det kostar pengar. Har du anslutit ditt betalkort till ditt Teslakonto behöver du dock inte krångla med betalningen på något vis. Det är bara att koppla in sladden och ladda.
”Bättre än Model S i förhållande till priset”
Slutsatsen är att Model 3 är en mindre och lättare bil än Model S. Kvaliteten upplevs som bättre än i min gamla Model S 85D, men finesserna är färre. I förhållande till priset måste jag säga att Model 3 är väldigt mycket bättre.
Kommer Tesla Model 3 med dragkrok och om den får ett svenskt pris på under 400.000 kronor (inklusive elbilspremien) blir detta en svårslagen bil för den lilla familjen. Det återstår att se vilka konkurrenter som finns på den europeiska marknaden om ett år.
En motsvarande BMW 330i kostar cirka 48.500 dollar här i USA och min Model 3 kostade exakt lika mycket efter skattereduktionen på 7.500 dollar. BMW:n har bättre kvalitetskänsla. Teslan är dock klart mer modern. Som en Tesla ska vara.
Tesla Model 3: Specifikationer
| Standard | Long Range | |
| Pris i USA | 35.000 dollar | 44.000 dollar |
| Räckvidd* | 354 kilometer | 499 kilometer |
| 0–96 km/h | 5,6 sekunder | 5,1 sekunder |
| Toppfart | 209 km/h | 225 km/h |
| Supercharger | 209 km på 30 minuter | 270 km på 30 minuter |
| Vikt | 1.610 kilo | 1.730 kilo |
*) Enligt amerikanska EPA-körcykeln
Några av alla funktioner som styrs med pekskärmen
• Klimatanläggningen, inklusive att rikta vart luften ska blåsa. Lite omständligt, men jag justerar inte detta ens en gång i månaden.
• Stolsvärmen.
• Musiken är lätt att komma åt men det finns mer att önska av just den amerikanska versionen av spelaren, den saknar Spotify.
• Förarprofiler. Här finns en redan namngiven profil som heter Easy Entry som sedan kan kopplas till de andra profilerna. Det är precis vad det låter som: en inställning av stol och ratt som gör det enklare att kliva i och ur bilen.
• Navigatorn givetvis, den är lika enkel att använda som Google Maps på datorn. Att hitta en Supercharger är hur lätt som helst.
Skärmen är väldigt mycket skarpare och tydligare än i de övriga Teslamodellerna, och har nu processorkraft så att den reagerar precis så snabbt som man vill att den ska göra. Det som saknas jämfört med Model S och X är förbrukningsgraferna och de mer informativa sidorna om energiförbrukningen både momentant och för den aktuella resan. Webbläsare finns inte heller.
