Vi får råd hela tiden, från medier, vänner och mammor. Många råd är bra och passar de flesta. Rör på dig, drick mindre vin, sov ordentligt, stressa inte över småsaker. Andra är bra för vissa men dåliga för andra: skaffa timprisavtal, sätt stökiga barn i Engelska skolan, bind räntan, ät mera fisk.
Problemet med råden är just att de utfärdas som allmänna rekommendationer, men vi människor är i många avseenden olika. Jag vet själv inte om jag vill bo i stan eller i hus i en förort. Just nu bor jag i ett hus, framåt hösten brukar jag vilja bo i lägenhet i stan, på våren i hus igen. Jag vill aldrig bo på landet och tröttnar på sommarstugor efter en dag eller två.
Det fina är att många inte alls tycker som jag, tack vare det bor det människor lite överallt och trivs. Trots höga kommunalskatter och begränsad service bor många på landet – trots trängsel, fler parkeringsskador och tidskrävande resor bor många i stan.
Problemen är flockbeteende och dövöra. När vi köpte vårt första hus blev vi bjudna till en granne på mingel, jag sa att jag saknar stan och räknade upp alla fördelar jag kunde komma på. Utfall? Alla höll med om det är så bra att bo i hus, de var så övertygade att de inte lyssnade, de ville inte höra något annat.
En del är så kära i sitt boende att de inte ser det nyktert. Min mamma till exempel, det vilar alltid en särskild välsignelse över vädret där hon bor, alltid några grader varmare och när min bror som bor ett stenkast därifrån har storm har mamma vindstilla och uppehåll. Inte ens pappa som bor i samma hus har lika fint väder, låt vara att väder är en subjektiv upplevelse men inte oinskränkt, temperatur, vindstyrka och nederbörd går att mäta.
Flockbeteende är inte bra – varken för din egen utveckling eller för demokratin i samhället. Vi måste tänka själva och göra det vi gillar. Lyssna lite på råden och bestämma mycket själva!
En del gillar gasbilar, andra elbilar, dieselbilar, pluginhybrider, suvar, sportchassin, M-paket eller ballongdäck. En del tycker soltak är onödigt, det kan läcka och höjer tyngdpunkten, andra har svårt att klara sig utan.
Några gillar BMW, andra Ford och några Volvo, en liten grupp gillar Alfa Romeo Stelvio eller 75. Eller Mazda 3. En del gillar Coldplay, andra Elton John eller ABBA. Tänk om man utfärdat rekommendation om musiksmak, likt i en diktatur.
Det sker faktiskt just för bilar. Inte minst tjänstebilar – Passat GTE, Kia Sorrento, Tesla Y, listan över tjänstebilar som människor flockats till är lång. Bästa tjänstebilsvalet just nu – men kanske inte för dig.
I min ungdom kollade pappa och jag ny bil till familjen, Volvo 850. Säljaren fimpar cigarretten, lutar sig fram mot pappa och viskar: 2,0, det är för pensionärer, GLT för glidarna, de flesta köper 2,5. Pappa också, han ville inte men följde flocken.
Det gjorde inte jag. 2011 var det dags för ännu en V70, jag ville såklart ha en T6 med 304 hk, en otroligt fin om än föga omtalad motor som just fått en liten uppgradering, men både kompisar och säljare sa: köp en D5 istället, 205 hk men massor av vridmoment, ingen vill köpa en törstig bensinare om tre år. Och den är ju jättedyr – men AWD och Summum-paket ingick i T6:an, i slutändan skilde bara en 10 000-lapp.
Hemnet-surfandet under en semestervecka i Turkiet resulterade i ett husköp, svångremmen drogs åt och valet stod nu mellan D3 163 hk och T4 180 hk. Alla sa: köp dieseln, ingen vill ha en törstig bensinare om tre år. Jag köpte – tvärtemot råden – T4:an, som var exakt 50 000 billigare i offerten, den var snål, tyst och bekväm. Slö? Ja, verkligen, men det var D3:an också.
När jag sålde bilen tre år och 7 000 mil senare frågade jag Skobes hur mycket mer en D3 hade varit värd. 10–15 tusen. Jag hade både sluppit dieselknattret och sparat en massa sköna tusenlappar.
Det är en sak att köpa något man gillar och betala mer – eller något man inte gillar och betala mindre. Båda är OK, så gör vi ju hela tiden, flyger med ett lågprisbolag, äter nudlar till lunch eller dricker kranvatten till middagen. För att det är billigare, fast vi vill nåt annat.
Eller så kostar vi på oss, en extranatt på en trevlig semester, en extra bra plats på konserten, 98 oktan vid macken eller 1-klass på tåget. Men när råden pekar åt ett annat håll än vår vilja bör vi tänka på risken att rådet är fel, det kan bli en dubbelsmäll: du har köpt något du inte vill ha och det blir dyrare i slutändan. Som om jag följt rådet med D3:an. Snålare, visst, men dyrare service, högre försäkringspremie, mer däckslitage och högre vägskatt.
I slutändan hade jag fått betala mer för något jag inte ville ha. För att jag följt någon annans råd, som inte passade mig.