Oavsett om det är på vägen eller på planeten Mars: Där Elon Musk sätter sin fot, ligger han i täten. Ingen annan satsar lika helhjärtat på utvecklingen av elbilar eller forskningen kring rymden som Teslachefen. Nu, när det amerikanska elbilsmärket står inför lanseringen av sin kanske viktigaste modell, måste dock visionären finna sig i att för första gången inte vara först.
Hittills har nämligen samtliga modeller från Tesla varit just det och dessutom varit ledande i teknikutvecklingen. Model Y startar däremot senare än konkurrenterna – åtminstone i Europa. Medan de första exemplaren hann byggas i USA strax före coronakrisen med följande lockdown, ska samtliga europeiska modeller tillverkas i märkets nya Gigafactory i Berlin.
Den här texten är hämtad från Edition Recharge – en helt ny tidning, bara om elbilar. Du som är premiummedlem kan läsa den direkt här på sajten. Den går också att köpa som enskild utgåva.
Problemet är bara att man inte ens har hunnit gjuta grunden till sitt senaste skrytbygge och därmed borde vi inte får se några nya Model Y på europeiska vägar innan sommaren 2021. I bästa fall.
Då har konkurrenter som VW ID.4, Skoda Enyaq och Skoda El Born redan hittat sin väg till bilhallarna, precis som Audi Q4 e-tron och BMW iX4. Inte att det gör så mycket för den delen, eftersom alla dessa modeller siktar in sig på ett segment som präglas av en näst intill ostoppbar tillväxt. Folk formligen kastar sig över allt som heter suv och då framför allt över de kompakta modellerna.
Knappt någon vet det bättre än Stefan Möller som med sitt hyrbilsföretag Nextmove piskar fram den elektriska revolutionen. Entreprenören är en slags missionär för alternativa drivmedel och vill med hjälp av sin ansenliga flotta av miljöanpassade hyrbilar få så många som helst att välja elbil nästa gång det är dags att köpa nytt, inte minst med hjälp av sociala medier.
Den tyska youtubern har som enda person fått tillgång till en Model Y i Europa och bjudit in oss till en gemensam testrunda innan bilen försvinner till konkurrenternas utvecklingsavdelningar.
Nykomlingen upplevs som främmande men likväl som en gammal bekant. Tekniken delar den till största del med storsäljaren Model 3 och för det utlovade prispåslaget på blott 15 000 kronor får man en crossover som nästan känns bräcklig jämfört med konkurrenterna.
Formen påminner plagiataktigt om Model 3, men Tesla har skickligt stretchat bilens former. Crossovern är därmed sju centimeter bredare, sex centimeter längre och framför allt 18 centimeter högre än systerbilen.
Det skapar såklart mer plats för passagerarna, underlättar in- och ursteget och förbättrar sikten, dock på bekostnad av ökad vikt samt lägre toppfart och kortare räckvidd.
Där en Model 3 har en räckvidd på 560 km enligt WLTP-cykeln, klarar suven bara 505 km. Och istället för treans topphastighet på 261 km/h (i alla fall för Performancemodellen) är Model Y 20 km/h långsammare, vilket dock inte innebär att vi pratar om en snigel till bil.
Nykomlingen är nämligen fortfarande bra mycket snabbare än alla konkurrenter, då endast ett fåtal av dessa klarar 180 km/h. Över 200 km/h-vallen lyckas ingen annan att ta sig än just Tesla.
Dynamiken är sannerligen inget tomt löfte. Visserligen kostar varje sprint flera kilometers räckvidd, men känslan att kunna lämna de flesta bakom sig vid rödljusen är mäktig och det är nästan värt räckviddsförlusten. Med en sprinttid från 0–100 km/h på blott 3,7 sekunder är det inte många som hänger på lillsuven. Man får leta i supersportsegmentet om man ska hitta en värdig utmanare. Dessutom känns bilens prestanda genomarbetade och mer kompetenta än alla prototyper på VW-koncernens MEB-plattform.
Visst, Model Y kan knappast undanhålla sin vikt eller ens sin högre tyngdpunkt jämfört med systermodellen. Men i jämförelse med Model X som känns som en elefant på is så fort vägen svänger är lillbrorsan betydligt lättare att tygla. Här är det nämligen körglädjen som ökar förarpulsen och inte kampen för att återta kontrollen över bilen.
På utsidan är Model Y optiskt mindre påträngande än konkurrenterna och behöver inte heller den påklistrade, stentuffa suvattityden för att profilera sig. Den 4,75 meter långa bilen ska dessutom vara rymligare och mer praktisk än alla andra i segmentet.
Som den enda bland eldrivna, mellanstora crossovermodeller erbjuder Model Y en tredje sätesrad mot en extrakostnad, åtminstone i teorin. För även om bagageutrymmet äntligen är av adekvat storlek och sväljer maximalt 1 900 liter förstår man inte hur det ska gå till att klämma in två extrasäten där.
Det ”vanliga” baksätet (andra raden alltså) är däremot förvånansvärt bekvämt, särskilt med tanke på att man äntligen kan justera ryggstödens lutning. Hade det inte varit för det massiva tvärstaget bakom panoramataket hade man till och med haft tillräckligt mycket utrymme i höjdled.
Många nyheter alltså, i alla fall bakom framsätena, men sitter man just där känns nykomlingen som en gammal bekant. Precis som i Model 3 har man nämligen rationaliserat bort samtliga analoga knappar och vred, bortsett från de elektriska fönsterhissarna och knappen för varningsblinkers. Istället styr man bilens samtliga funktioner (och då menar vi verkligen samtliga) med hjälp av den centrala pekskärmen i A4-format som ”svävar” (egentligen inte, men det känns så) mellan framstolarna.
Hastighetsmätare och Co? Icke, de finns enbart på skärmen. Man kan nog påstå att ingen annan tillverkare tar ”knapparnas krig” på lika stort allvar som amerikanska Tesla och kanske är det därför man antingen älskar eller hatar dessa bilar.
Vissa gillar den svala och avskalade designen, medan andra helt enkelt förlorar intresset för elbilism när man även måste justera ytterbackspeglarnas position med hjälp av pekskärmen.
Kvalitetsintrycket är såklart typiskt Tesla. Även om man har höjt ribban en hel del under de gångna åren motiveras bilarnas väl tilltagna priser knappast av exklusiva materialval eller en föredömlig byggkvalitet à la Audi. Gliporna mellan kaross- och inredningspanelerna känns ibland lite sisådär och inte heller lacken är av särskilt hög kvalitet. Men å andra sidan kommer testbilen från fabriken i Fremont där man fortfarande filar på kvalitetsaspekten.
Vi lyckliga européer får visserligen vänta åtminstone ett år på våra eldrivna crossoversuvar men när de väl kommer är de ”Made in Germany”, en viktig detalj som utlovar betydligt bättre passform och kvalitet. Det hoppas vi på i alla fall.
Som vanligt när det gäller Tesla är informationen om nya modeller knapphändig och så länge det inte finns en officiell fordonsregistrering förblir även längden och effekten en hemlighet. Detsamma gäller vikten och batterikapaciteten, men vi vore inte auto motor & sport om vi inte hade kunnat luska fram det, eller hur?
Vi börjar med toppmodellerna ”Long Range” och ”Performance” som drivs av två elmotorer och som kan reserveras mot en kostnad på 15 000 kronor. Den förstnämnda går på åtminstone 719 900 kronor och har en räckvidd på 505 km. 0–100 km/h tar raska 5,1 sekunder och topphastigheten ligger på 217 km/h, vilket redan är snabbare än alla andra konkurrenter.
Performancemodellen klarar av sprinten betydligt snabbare, nämligen på 3,7 sekunder, sprintar hela vägen till 241 km/h men har en något kortare räckvidd som anges till 480 km. Elraketens pris startar på 769 900 kronor. Ett år senare förväntas även grundmodellens intåg på marknaden med en räckvidd på cirka 400 km och en prislapp söder om halvmiljonen.
Och vad får man för sina surt förvärvade slantar? En elbil som är elegantare och rymligare än konkurrenterna med en något snällare prislapp. Lite dyrare men ack så mycket mer praktisk än en Model 3 men med samma finesser. Egentligen borde Model Y sopa banan med konkurrenterna, men de är starkare än någonsin förr. Dessutom kommer de att hinna före, i alla fall i Europa.
Men om Teslachefen menar vad han säger, borde han knappast bry sig. Hans hjärtefråga (i alla fall enligt honom själv) är nämligen inte att tjäna så mycket som möjligt utan snarare att elektrifiera världen för miljöns skull.
Det verkar som om mr Musk återigen har lyckats skapa en värdig vinnare som kommer att lyckas med att minska fossilbilsåkandet ytterligare.
ALRIK SÖDERLIND:
Teknikförsprånget är fortfarande stort!
Barnfamiljeteslan låter vänta på sig ett år till och vid det laget finns det äntligen en drös med elbilar som inte ligger i miljonklassen, men trots det är tillräckligt rymliga för de flesta.
Men Tesla kommer att ha det tekniska försprånget, med snabbaste laddningen och bästa laddnätverket – med största sannolikhet kommer man dessutom fortfarande vara överlägsna när det gäller självkörning, uppkoppling, uppdateringar online, appfunktioner och energieffektivitet.
Jag misstänker också att Model Y är den mest lättfotade bilen i klassen, med de snabbaste reaktionerna och mest körglädje.
Att bilen byggs i Tyskland betyder dessutom att man slipper betala importtull – vilket man måste göra för dagens Teslor som tillverkas i USA.
Men de etablerade tillverkarna har trogna kunder, ett stort handlar- och verkstadsnätverk och i vissa fall dessutom en mer gedigen kvalitetskänsla och högre byggkvalitet. Vissa kunder vill kanske inte heller ha en Tesla, bara för att det är ”en Tesla”. För att bilarna känns lite för annorlunda.
Eftersom utvecklingen av elbilsförsäljningen ser ut att ta fart just nu, inte minst i Tyskland och Frankrike, lär det finnas kunder för de flesta elbilar som byggs. Fighten lär inte stå mellan de olika elbilarna utan mellan elbilar och förbränningsmotorbilar.
Vilken skulle jag då välja? Okört är det svårt at svara på frågan. Men en Polestar har fömodligen en mer mogen känsla och de billigaste versionerna av Ford Mustang Mach-E blir säkert prisvärda – från 46 000 euro när de kommer 2021.
Men en helt vanlig Tesla Model 3 är fortfarande väldigt lockande: Jämfört med Model Y är 3:an billigare, har längre räckvidd och med all sannolikhet är den skojigare att köra, helt enkelt ett bättre köp – om man nu inte behöver ett rejält bagage!