SECC 2020 delades upp i två deltävlingar: Ystad–Haparanda och Haparanda–Ystad med en övernattning i Haparanda däremellan. Fyra bilar körde båda deltävlingarna, fyra andra ”bara” den ena. De tävlande skulle följa hastighetsbegränsningarna och antingen ha co-drivers med sig eller pausa tidtagningen och stanna och sova om de kände sig alldeles för utmattade. Upphovsman och organisatör för årets tävling var Jens Lindqvist.
En bil med förbränningsmotor kan åka de 163 milen mellan Ystad och Haparanda på drygt 17 timmar om den åker utan stopp och följer hastighetsreglerna. Elbilar måste stanna då och då längs vägen för att ladda. Hur lång tid skulle det ta? Kan man åka långt med elbil? Är det någon skillnad mellan olika modeller? Det skulle tävlingen ta reda på.
Till vardags laddar man sin elbil hemma över natten. På långresa brukar man stanna vid de snabbladdare som finns på rastplatser och bensinmackar längs vägen och ladda batterierna på runt en halvtimme innan man fortsätter sin resa. Det finns idag cirka 170 olika snabbladdare att välja på längs vägen mellan Ystad och Haparanda. Vilka av dem de tävlande skulle stanna och ladda vid krävde taktik och planering.
De flesta snabbladdare i Sverige har 50 kW laddeffekt. Det har dock även börjat dyka upp så kallade HPC-laddare med mångdubbelt högre effekt. De finns än så länge nästan uteslutande i den södra halvan av landet. Biltillverkaren Tesla har byggt ett separat, helt eget, rikstäckande nätverk av Superchargers för sina kunder.
Deltävling ett startade lördagen den 1 augusti klockan 11.22 i Ystad. Den kunde följas live på Tesla Club Swedens hemsida. Folk hejade också på längs vägen när de tävlande körde förbi eller stannade för att ladda. Fyra Teslor startade från Ystad tillsammans med två koreanska katter bland hermelinerna: en Kia e-Niro och en Hyundai Ioniq Electric.
Redan det första vägvalet ut från Ystad mot motorvägen E4 visade sig vara viktigt. Per Bengtson med sin Kia e-Niro bestämde sig för att köra via Kristianstad och tog därmed ledningen. De andra tävlande som valde en geografiskt rakare men långsammare väg mot E4:an halkade efter.
Per lyckades sedan behålla ledningen under hela första halvan av tävlingen vilket chockade många: En Kia som ledde en Tesla Club-tävling!
Både han och Tomas Bergström med sin Hyundai Ioniq Electric siktade in sig på de publika HPC-snabbladdarna för maximal laddhastighet. En bra om än ganska dyr strategi. De flesta HPC-laddare i Sverige drivs av laddoperatören Ionity som vill ha 8,70 kronor per kWh – att jämföra med övriga operatörer som tar runt fyra–fem kronor på sina långsammare 50 kW-laddare.
Ytterst få snabbladdare accepterar kreditkort, man måste skaffa särskilda laddkort eller appar för att kunna betala laddningen. Teslas egna Superchargers är på 150 kW och kostar 2,56 kronor per kWh – även om de flesta tävlande hade gratis Superchargerladdning för sina Teslor. Ända fram till nyligen ingick det i bilarnas nypris.
Först i Söderhamn kunde Teslorna ta sig förbi Pers Kia e-Niro. Norr om Stockholm tog HPC-laddarna slut så de koreanska bilarna var tvungna att börja ladda på långsammare 50 kW-laddare. Då kunde Teslorna köra om dem en efter en.
De som satt i en Tesla kunde åka från Supercharger till Supercharger även i den norra halvan av landet och ladda snabbt, bekvämt och gratis.
Tomas och Per i Hyundai och Kia råkade däremot ut för problem efter problem. Snabbladdare som inte fungerade eller var upptagna. I Skellefteå var till exempel tre av stadens fyra snabbladdare trasiga. Per hade svårigheter med E.ON:s snabbladdare som plötsligt vägrade ladda hans bil – han hade glömt att deras laddkort måste fyllas på med pengar i förväg.
Laddstrulen kostade Per Bengtson segern, hans Kia e-Niro började halka efter Teslorna alltmer. Första deltävlingen vanns därför av Jens Lindqvist med sin Tesla Model S 90D på 20 timmar och 33 minuter. Kian kom i mål först två timmar senare.
En annan med vinstchans var Basse Engh med sin Tesla Model 3.
Han åkte egentligen till Ystad bara för att se starten live på plats. Men när han märkte att det inte fanns någon Model 3 representerad i startfältet tänkte han ”äsch, vaddå” och ringde hem för att berätta att han skulle bli lite sen…
Hans dotter packade en ryggsäck åt honom som han svängde förbi och hämtade under tävlingen. Det tog honom bara tio minuter – men gjorde att han kom på andra plats, endast två minuter efter vinnaren! Han var så utmattad efter den första deltävlingen upp till Haparanda att han inte ställde upp i deltävlingen tillbaka till Ystad, utan tog sig hem på egen hand.
Förutom färre riktigt snabba snabbladdare skiljer sig även själva vägen i norra Sverige. Det är långa sträckor av 2+1-väg med vajerräcke. Man kan inte hålla skyltad fart när man fastnar bakom en timmerbil och tvingas vänta i flera kilometer innan man äntligen kan köra om.
En av de tävlande hamnade till och med bakom en långtradare som transporterade modulhus – den var så bred att bilarna knappt kunde köra om på de dubbelfiliga vägavsnitten!
Tomas Bergströms Hyundai Ioniq Electric kom sist i tävlingen, två och en halv timme efter vinnaren, men stod ändå för en imponerande bedrift. Hyundai Ioniq Electric har ett batteripack på endast 28 kWh, en tredjedel så stort som de i Teslorna han tävlade mot. Ändå var han i slutänden endast 13 procent långsammare än den vinnande Teslan.
Det visade att man inte måste ha gigantiska batterier och hundratals kW laddeffekt för att kunna åka långt med en elbil. Hyundaiens ”hemliga vapen” var dess extremt låga elförbrukning: Endast 1,4 kWh per mil! Då behöver man inte ladda så mycket el för att komma fram.
Efter en natts mycket välbehövlig sömn samlades deltagarna för deltävling två: från Haparanda till Ystad. Starten gick måndag morgon klockan 10.00, nu skulle fyra av de tävlande köra även hela vägen tillbaka till Ystad. De fick sällskap av två nya ekipage: Mikael Robertsson med sin Tesla Model S 100D, och Frank Rizo som anslöt med en äldre Tesla Model S från 2014 när de tävlande passerade Luleå.
Deltävling två dominerades totalt av Mikael Robertssons Tesla Model S 100D: han var först iväg från startlinjen och först även i mål, 19 timmar och 58 minuter senare.
Därmed satte han ett nytt svenskt rekord för elbilar på sträckan Haparanda–Ystad! Men i och med att han inte körde båda deltävlingarna gick den totala vinsten ändå till Jens Lindqvist och hans Tesla Model S 90D som åkte Ystad–Haparanda–Ystad på sammanlagt 42 timmar och 2 minuter.
Även för Per Bengtson och hans Kia e-Niro gick det bättre på tillbakavägen. Han hade lärt sig vilka laddstationer som skulle undvikas och han strulade inte lika mycket med sina laddkort. Visserligen kom han på femte plats i deltävling två men hans totaltid blev ändå inte mer än åtta minuter från pallplats. Om han bara hade strulat lite mindre på vägen upp…
Att behöva stanna och ladda sin elbil ungefär varannan timme är inte enbart en nackdel. På långresor får man då automatiskt de vilopauser Trafikverket faktiskt rekommenderar. De tävlande som förut hade kört liknande sträckor i bilar med förbränningsmotorer vittnade om att de var mycket mer utvilade när de kom fram med elbilen – just på grund av laddpauserna.
Förarna hade många insikter att dela med sig av efter tävlingen. Som att visst går det att åka långt med elbilar. Det behöver inte ens vara en Tesla, fast det är mycket mer strul att använda andra snabbladdare än Teslas Superchargers.
Många olika laddbolag, olika laddkort, olika betalmetoder är bara början på problemen – vissa laddare var dessutom trasiga eller upptagna. Laddning vid Superchargers fungerade alltid och det var ingen kö vid dem.
Åkturen som var lång men faktiskt ganska händelselös i en Tesla blev mycket mer av ett äventyr i de övriga elbilarna.
Tomas Bergström, Hyundai Ioniq Electric – 28 kWh batterier, upp till 70 kW snabbladdning
Tomas fick ladda oftare än de andra tävlande då hans Hyundai Ioniq Electric bara har 28 kWh-batteri, endast en tredjedel så stort som i Teslorna. Men tack vare Ioniqs extremt låga förbrukning och snabba laddhastighet kunde han ändå hålla någorlunda jämna steg.
Mikael Robertsson, Tesla Model S 100D – 100 kWh batterier, upp till 145 kW snabbladdning
Mikael laddade enbart på Teslas egna Superchargers. Hans Model S är från 2017 och har därmed gratis Supercharging. Han körde fel en gång, hamnade i kö en gång och laddade lite för lite i Sundsvall så han fick hålla lägre hastighet för att nå fram till Gävle. Därför tror han att rekordtiden 19 timmar och 58 minuter går att putsa med 20–30 minuter.
19 timmar och 58 minuter.
Per Bengtson, Kia e-Niro – 64 kWh batterier, upp till 77 kW snabbladdning
Per valde några genvägar för att korta ner körsträckan. Han laddade på Ionitys väldigt snabba men väldigt dyra laddare i södra Sverige. Hade mycket strul med laddningen på övriga laddare på väg upp till Haparanda men kunde köra utan större problem på tillbakavägen. Hade det funnits snabbare laddare i norra Sverige kunde det ha slutat med medalj!
