Drömmen om en flygande bil har tagit ytterligare några steg mot att bli verklighet. I slutet av augusti kunde japanska SkyDrive stolt visa upp en fungerande prototyp och man har samtidigt tagit in motsvarande 350 miljoner kronor från ett antal namnkunniga investerare, bland dem Toyota, NEC och Development Bank of Japan.
– Det är fortfarande en bit kvar, men nu har vi visat världen att vår farkost verkligen fungerar och klarar av att transportera människor i luften, sade en stolt Tomohiro Fukuzawa, vd för SkyDrive, efter det att SD-03 visats upp på testbanan utanför Toyota City.
Medier och investerare var på plats för den länge emotsedda första offentliga testflygningen inte långt ifrån Toyotas monteringsanläggningar. På grund av den trettiofemgradiga hettan valde SkyDrive att genomföra jungfruresan sent på eftermiddagen.
Det gick ett sus genom publiken när testpiloten drog igång farkostens motorer. Trots att SkyDrive-teamet lagt ned tusentals arbetstimmar och planerat varje sekund av flygningen fanns det, som i utprovandet av all ny teknik, en oro för att något oförutsett skulle inträffa.
Men den här gången gick allt enligt plan. Piloten drog försiktigt lyftspaken mot sig och SD-03 steg till väders. Först höll han farkosten stilla i luften för att sedan långsamt och behärskat flyga längs sidorna på den tusen kvadratmeter stora testbanan som för alla eventualiteters skull kapslats in med tio meter höga nät längs sidorna och även ett tak av hönsnät.
För säkerhets skull hade man kopplat in ett back up-system som gjorde att det gick att fjärrstyra SD-03 från kontrollcentret på marken om piloten skulle tappa herraväldet.
Farkosten är i princip en stor drönare med propellrar i de fyra hörnen. Planen är att den år 2023 ska finnas i en kommersiell version med plats för en, eller möjligen två, personer. Toppfarten blir 100 km/h och marchhöjden är tänkt att vara 500 meter, det vill säga långt under den höjd där kommersiell flygtrafik befinner sig, förutom vid start och landning.
Med nuvarande prestanda räcker SD-03:s batterier för 20–30 minuters flygtid vilket innebär 30 till 50 kilometers räckvidd – tillräckligt för att ta sig från de flesta av världens storflygplatser och in till de närliggande citykärnorna.
Konkurrens finns i form av kommersiell helikoptertrafik, men personerna bakom SD-03 menar att deras lösning vinner när det kommer till både pris och tillgänglighet. Eftersom farkosten kan flygas på autopilot under hela resan (tänk självkörande bilar) behövs ingen professionell pilot bakom spakarna. Inte heller måste ett stort område spärras av för att skydda mot högljudda och livsfarliga rotorblad. En vanlig gata eller ett någorlunda platt tak fungerar alldeles utmärkt.
”Farkosten är i princip en stor drönare med propellrar i de fyra hörnen”
I likhet med andra drönare startar och landar SD-03 vertikalt och till det yttre är den inte större än att den får plats på två normala parkeringsplatser för personbilar.
Prislappen är tänkt att hamna runt ett par miljoner kronor, alltså som en personbil i det övre premiumsegmentet.
Eftersom SD-03 i huvudsak är tänkt att operera i luften, och under korta tidsperioder, är kostnaderna för att skapa en behaglig åkkomfort inte alls lika stora som för en bil som ska rulla på olika typer av vägunderlag under många timmar i sträck.
Säkerhetskraven är förstås annorlunda. En bil som får punktering eller fel på motorn kan stanna vid vägkanten, men en drönare får helt enkelt inte få motorstopp på 500 meters höjd. För att säkerställa lyftkraften är SD-03 utrustad med åtta elmotorer – två i varje hörn av farkosten – som fungerar oberoende av varandra. Risken för att alla åtta skulle gå sönder samtidigt finns, men bedöms sammanfattningsvis inte vara större än för vanliga flygplan.
Enligt SkyDrive är marknaden för så kallade eVTOL-farkoster (electric Vertical Take-Off and Landing) mycket lovande och beräkningar som gjorts av investeringsbanken Morgan Stanley talar om en omstättning på motsvarande 1 500 miljarder kronor per år från 2040.
De japanska investerarna har förhoppningar om att en bärkraftig (!) marknad ska vara etablerad betydligt tidigare, kanske redan 2030.
– Inom några år kommer flygande bilar att finnas lite varstans i världen, säger Hiroyuki Tsubai, högste chef för handelshuset Itochu Corporations Machinery Division. Det urbana luftrummet är i princip en outnyttjad resurs som väntar på att tas i bruk.
I samhällelig betydelse beskrivs eVTOL som en game changer – ett genombrott i klass med när Henry Ford började masstillverka T-Forden på 1920-talet. Plötsligt blev ett högteknologiskt transportmedel tillgängligt för en större allmänhet och världen blev aldrig densamma igen.
SkyDrives vd Tomohiro Fukuzawa talar om en framtid där the sky is the limit, bokstavligt talat.
Han inledde sin ingenjörskarriär på Toyota och blev 2014 involverad i avknoppningsföretaget Cartivator som kan sägas vara föregångaren till SkyDrive – en samling unga ingenjörer uppvuxna med Astroboy och japansk sci-fi manga där enbart fantasin satte gränser. Flygande bilar var ett helt naturligt nästa steg för dessa entusiaster. Drönarteknikens genombrott gjorde det hela möjligt och det blev nu bara en fråga om att skala upp.
Till det yttre kan SkyDrive tyckas vara ännu ett av dessa startups som grundats på en kombination av ungdomlig framtidstro och riskkapital, men utan riktigt hållbar affärsmodell. Men företaget har i alla fall lite fast mark under fötterna. Sedan 2019 säljer man, inte utan framgång, en transportdrönare som klarar en last på upp till 30 kg. Den har givna användningsområden inom räddningsarbete, arbete på hög höjd och när det av olika skäl inte går att använda transporter på hjul.
På sikt är tanken att transportdrönaren på ett enkelt och snabbt sätt ska kunna användas av företag som vill erbjuda expresslevererans av beställningar på bara några minuter, alltifrån pizza och böcker till medicin och förnödenheter.