SKODA ENYAQ iV 80

Vad hände med den självlysande grillen som man ser i reklamen? Jodå, den heter Crystal Face och har precis blivit beställningsbar i paketet "Light & View Plus" för 6 900 kronor.

Enyaq iV är inte Skodas första elbil, som en märkeshandlare (!) faktiskt hävdar i sin marknadsföring. För så kan man väl inte behandla de 290 kunder som valde en Citigo-e iV under 2020? Även om bilen är en modifierad VW e-Up. När man sedan ser att nya Enyaq iV sålde fler enheter bara i maj (364 stycken) förstår man handlaren lite grann. Storebror kommer att göra ett helt annat elektriskt avtryck!

Lilla Citigo är nu borta ur modellprogrammet.

TEKNIKEN under skalet delas som sagt och skillnaderna är mycket små. Emellertid verkar Skoda ha sträckt den användbara batterietkapacitetrn från 76,6 i Q4 till 77,0 kWh om man får tro Skodas uppgifter. Inte mycket men alltid något (för säljarna att nämna)!

I dagsläget finns en mindre modell också: iV 60 har 180 hästkrafter (men fortfarande 310 newtonmeter) och en nettokapacitet i batteriet på 58,0 kWh. Åt andra hållet erbjuds redan nu fyrhjulsdrivna iV 80X i Tyskland, med två motorer och totalt 265 hästkrafter. Det lär inte dröja innan den kommer hit.

Vi noterar att testbilen är försedd med ett Pirelli Scorpion-däck för elbilar som hade premiär på Porsche Taycan. En beteckning (se bild) avslöjar att teknikerna här fokuserat extra hårt på bland annat lågt rullmotstånd och låg ljudnivå. En speciell struktur i däcket ska bättre stå pall för elbilars tjänstevikter. (Beteckningen "AO" visar för övrigt att just detta däck också är ett originaldäck för Audibilar.)

"Men innan det adaptiva chassit fick bli lika bekvämt måste någon chef sagt stopp..."

ATT KÖRA Bilarnas likhet till trots, speciellt mellan Enyaq och ID.4, är suvkänslan något nedtonad bakom ratten i Enyaq. Inte kan det väl vara för att bilen är lite längre än de andra två?

Kanske är det instrumentpanelen vars skärm framför föraren sitter längre bort och därför upplevs mindre (och gör panelen mpv-djup) än den exakt lika lilla skärmen i ID.4? Var man trivs bäst är enbart en smaksak och det ställbara armstödet, den rejäla framstolen och den oklanderliga körställningen gör passet bakom ratten till en fest. 

Ratten har ett skönt grepp och de små kromade manöverrullarna är trevliga, men också lätta att komma åt ofrivilligt vid mycket rattande.

Drivlinan är en dröm med smidig pedalkänsla och god råstyrka. Med rattpaddlarna kan man ställa graden av energiåtervinning i tre olika styrkenivåer plus segling, det är ett plus gentemot ID.4. Utöver det finns ett intelligent autoläge som känner av andra bilar och hinder i navigatorn. Istället kontrar ID.4 med en något smidigare växelväljare än den "puck" på mittkonsolen i Enyaq och Q4 man helst tittar ner på innan man rör.

Det går att åka undan riktigt bra med Enyaq på en kurvig väg men styrkänslan, vikten och den totala bristen på såväl äkta som fabricerat motorljud gör att man inte blir särskilt inspirerad.

"Elect" signalerar ett Pirellidäck framtaget speciellt för elbilar och laddhybrider.

ATT ÅKA Om det bara hängde på åkkomforten skulle man lätt kunna marscha längre motorvägssträckor än kilowattimmarna i batteriet tillåter. Så bekväm är bilen – trots att den är sist på en punkt.

Den fina sittkomforten fram är redan nämnd och baksätet är också bekvämt. Klart bättre än i Q4 märkligt nog. Batteriet tar dock sin tribut i alla tre vilket lyfter upp golvet mer än i de bästa fossilbilarna. Ljudmätaren (och öronen) bryr sig inte om att det står Skoda och inte Audi eller VW i nosen – bilen är jättetyst. 

Men innan kalibreringen av det adaptiva chassit fick det att bli lika bekvämt som i de andra två måste någon chef på koncernnivå sagt stopp. För den härligt böljande gången i ID.4 är utbytt mot stramare karosskontroll, och den kostar i form av tydligare förmedling av såväl små som stora ojämnheter.

Hjulupphängningarna jobbar heller inte lika tyst och elegant i Enyaq. Vi är nära att sänka ett helt betygssteg, tills vi ser förbi denna trio. Sett i hela klassen drar vi bara av 0,5 från ett toppbetyg, för även DCC-fjädringen i Enyaq är riktigt bekväm.

Tyvärr för litet för solglasögon men extrafacket är ändå typiskt bra Skodatänkande.

FÖRNUFT Skoda brukar satsa på förnuftighet – gäller det även Enyaq? Paraplyet i förardörren sitter där. Där bak finns variabelt lastgolv, finurliga lastnät, ordentliga krokar och fällningsmöjlighet från bakluckan. Allt är standard. Dessutom är bagageutrymmet störst. Nog börjar det bra alltid.

Att priset är högst visar sig vara en illusion. Studera den saken i detalj på sidan 69. Eftersom extrautrustning inte håller värdet lika bra som bilen i sig kör Enyaq om ID.4 om man utrustar bilarna till vår supernoggranna Rechargenivå.

I vårt test visar sig Enyaq dessutom vara snålast i trion. Allt detta är förnuftiga saker. Många uppskattar säkert att Skoda hoppat över de fyndiga fönsterhissknapparna i ID.4 och liknande. Men lika smidigt infotainmentsystem som Audi har inte Enyaq.

BILENS SJÄL Skoda Enyaq vill vara den minst speciella bilen här – och står också för det. Den känns ungefär som en elektrifierad Kodiaq. Alla de goda egenskaperna finns där oavsett.

Mikael Johnsson