4 länder och 365 mil med nya MG5

Premium Nya MG5 är den första eldrivna kombin som vanligt folk har råd med. Kan den vara bilen som får fler svenskar att byta till eldrivet? Många som inte kört elbil oroar sig för långkörning och semester, funkar det? Vi slog två flugor i en smäll och tog med MG5 på långtur genom Sverige, Danmark, Tyskland och Nederländerna för att undersöka just det. Häng med på 3 656 kilometer med MG5!

4 länder och 365 mil med nya MG5
DAG 1 – 573 km, 121 kWh, 21,1 kWh/100 km

Min kompis Björn hämtar bilen hos Hedin i Stockholm en solig majmorgon precis efter påsk. Vägmätaren står på 1 770 kilometer, det är en svart pressbil som bara hunnit med några turer innan vi får den. Björn har inte kört helelektriskt förr, bara hybrid, så jag har briefat honom över telefon om hur det funkar med snabbladdning, appar och så vidare. Vi som är vana glömmer lätt hur krångligt det fortfarande är för de ovana. 

Resan från Stockholm blir också strulig, flera laddare är trasiga och när en till sist funkar är det en 50 kW, så det tar tid (här spelar så klart orutinen också roll). Men till sist rullar Björn in hemma hos mig i lilla fiskeläget Arild i nordvästra Skåne. Dagens etapp är avklarad och vi pluggar in bilen på min hemmaladdare, vilket går smärtfritt. Fästet till ladduttagens gummiskydd på bilen har dock lossnat, så det gäller att hålla rätt på dem.

Laddluckan sitter fram, mitt på kylaren. Som sörlänning tycker jag det är oerhört praktiskt, det är lätt att komma åt att ladda och man behöver inte hålla reda på vid vilken sida ladduttaget sitter. En annan praktisk grej är att det sitter en fyrstegad lampa vid sidan om ladduttagen. Den blir blå när man har koppling och blinkar sedan långsamt grönt när laddningen är igång. Dessutom kan man se hur mycket kräm det är i batteriet, varje lampsteg motsvarar 25 procent. Praktiskt!

Vi har inte lyckats koppla appen till bilen så vi kan inte se på håll hur det går, men i min appen till min egen laddare (en easee) ser jag att det laddar på, skönt. På natten slår det sedan mig – hur är bilen inställd att ladda? Är den begränsad till vardagsladdning till 80 procent?

Jag går upp och ut och letar i menyerna. Mycket riktigt, den var ställd att sluta ladda på 80 procent så jag ställer om den till 100. Skönt att ha fullt batteri när långkörningen startar. Det här hade kanske gått att lösa via bilens app om den bara varit parad med bilen, men vi kunde inte använda den.

DAG 2 – 686 km, 167 kWh, 24,3 kWh/100 km

Dagen har knappt grytt när vi rullar ut från Arild och förbi fält där älvorna dansar. Rådjur och harar tittar nyfiket på oss där vi susar fram, relativt tyst. Apropå ljud, bilen är inte extremt tyst för att vara elbil, ljudisolering kostar pengar och här har man kanske snålat lite? Men jämfört med de flesta vanliga fossilbilar är den lugn och skön att åka i. Sikten framåt och åt sidorna är bra, bakåt inte lika bra. Som tur är ingår både backkamera, framåtkamera och 360-graderskamera.

Första stopp blir Malmö där vi plockar upp Anders, min andra co-pilot. Min mor och syster passar på att lifta ner till till Tyskland, så första halvan av dagen är bilen full, fem vuxna. Det går förvånansvärt bra. Det är inte gott om plats när man sitter tre vuxna där bak, men hur många mellanklassbilar har det? Efter en stund hittar de också USB-laddarna längst ner på baksidan av mittkonsolen, lite dolda och svåra att komma åt. Där fram finns det gamla vanliga USB, lättåtkomliga i mitten, plus ett 12-volts-uttag.

I Danmark stannar vi och snabbladdar två gånger, båda ställena ser nybyggda ut. Clever i Køge har 16 snabbladdare och Allego i Aarup har sex, plus fyra 50 kW-laddare. Förra gången vi gjorde en sådan här långresa var med ID.3 för ett och ett halvt år sedan, då fanns inte de här laddarna. Kul att det händer saker!

I tyska Flensburg äter vi lunch i källarvalv från 1500-talet medan bilen långsamladdar gratis i ett garage i närheten (parkeringen får vi dock betala för). Sedan rullar vi söderut, nu med bara tre personer i bilen. Mina två kompisar är båda ingenjörer och jag själv är också teknikintresserad så rutten är lagd därefter. Således stannar vi vid den tjusiga fackverksbyggda högbron i Rendsburg. Här går järnvägen till Danmark och Sverige över Kielkanalen. För att ta höjd har man byggt en lång cirkel runt stan med lagom stigning för tågen. Bron har dessutom en liten gondolfärja för fotgängare, cyklister och någon enstaka bil. Mycket roligt att se!

Vi fyller på elektroner på en Q1-mack i utkanten av staden och vänder sedan åt sydväst och den lilla orten Glückstadt. Här kan man nämligen ta en färja över floden Elbe och på så sätt slippa all trafik runt Hamburg. Om man, som vi, ska resa vidare i norra Tyskland är det ett trevligt alternativ.

Det har dock också lastbilschaffisarna upptäckt så kön är lång. Men en sjöman på moped kör längs kön och vinkar fram de få personbilarna så vi behöver inte vänta i mer än en halvtimme. Och det är alltid kul att åka båt! På andra sidan kör vi västerut genom försommarvackra jordbruksbygder. I hamnstaden Bremerhaven stannar vi för natten, checkar in på det väldigt sensuella hotellet The Liberty (hit borde man åka med frun och inte med killkompisarna) och ställer bilen på nattladdning i ett garage. Vi hittar inga priser för laddning vare sig i apparna eller på laddaren, men långsamladdning brukar ju aldrig vara dyrt så det blir säkert bra.

På väg mot kontinenten över danska Stora Bält-bron. Skulle du våga dig iväg med en elbil?

DAG 3 – 317 km, 54 kWh, 17 kWh/100 km

Vi njuter av hotellets fina frukost och pratar om den härliga utsikten från rummens stora balkonger, ja nästan takterrasser. Sedan checkar vi ut och tar med väskorna till bilen i garaget. Bilen är fulladdad, gött! Vi flyttar den till en annan ruta så att andra kan ladda och promenerar sedan bort till musei-ubåten runt hörnan, den mest moderna som byggdes under andra världskriget.

På vägen kollar jag i appen vad det kostade att ladda. 79 euro! Vafalls! Jag går tillbaka till garaget, det satt en herre i en glasbur där, och frågar honom vad som står på. Han kommer ut och går bort och pekar på en handskriven lapp på en pelare där det på tyska står att laddning kostar €3,90 i timmen. Plus parkeringstaxan. Vilket lurendrejeri!

Som tur är lyser solen, som nästan alla dagar på resan, och vägen västerut till vårt första delstopp är kort. Vi korsar gränsen till Nederländerna och stannar i den befästa lilla byn Bourtange. Det är en riktig sötchock med ett gulligt torg i mitten av den stjärnformade fästningen. Här blir det kaffe och äppelkaka. Laddningen vid turistbyrån fick vi inte rätt på, en gammal 11 kW-stolpe som inte fanns med i någon av våra appar. Men vi behövde egentligen inte mer ström, det var mest för att prova.

Nu är vi i nordöstra Nederländerna, här är det som nästan överallt i landet helt platt och avstånden är korta. Vi svänger inom en ostbutik i en annan by och köper hemgjord opastöriserad ost på mjölk från traktens kor, mycket gott. Sedan blir det bryggeribesök i otroligt söta lilla staden Blokzijl. Stadens enda laddare (en dubbel långsamladdare) är upptagen när vi kommer hit tidigt på kvällen, men vi klarar oss med nöd och näppe vidare till vårt hotell i den förvånansvärt fula staden Emmelord. Det blir lite spännande när nästan alla vägar in till stan är avspärrade på grund av vägarbete vilket tvingar oss till långa omvägar. Men med fem procent i batteriet rullar vi fram till hotellets laddare.

DAG 4 – 226 km, 54,87 kWh (men startade dagen på 72 %)

Nästa morgon går jag upp tidigt för att fotografera de vackra tulpanfälten i morgonljus. När jag kommer ut till bilen har den bara laddat till 56 procent. Hallå? Kollar i Shellappen (den är ofta billigast att betala med i Nederländerna) och ser att laddningen gått på och av hela natten, verkar vara en halvkass laddare.

Jag åker iväg, plåtar tulpaner och ställer tillbaka bilen på laddning under frukosten, men sätter nu igång det med ett annat kort, Freshmile. Nu når den till 72 procent innan vi rullar vidare, vilket räcker gott i lilla Nederländerna, avstånden är korta och det är väldigt platt. Jag får dock ingen laddrapport i appen så jag kan bara gissa hur många kWh det blivit.

Vi kör tillbaka till söta Blokzijl och fikar vid ett slusskafé, beundrar fler färgsprakande tulpanfält och besöker två små öar med fyrtorn som blivit kvar långt in på land när man torrlagt stora områden havsbotten för att få mer landyta.

Det blir sedan lunch i en väderkvarn i Bodegraven som tillhör välkända mikrobryggeriet De Molen (Möllan …). Inte heller här får vi igång den lokala laddstolpen, men den är heller inte med i några appar så kanske är den trasig?

Trafiken tätnar när vi närmar oss staden Delft, vi snirklar oss in i den otroligt fina historiska stadskärnan och hittar på fjärde försöket en laddare som också fungerar och inte är blockerad av fossilbilar eller upptagen. Då är vi nere på åtta procent, så det gick ju bra.

Men på hotellet (i konstnären Vermeers födelsehus!) får vi höra att man bara får parkera i centrum om man har boendetillstånd, annars blir det 30 euro i böter. Så vi promenerar tillbaka till bilen (nu uppe i 22 procent) och flyttar den till ett parkeringshus där vi får den sista laddplatsen. Kvällen fylls av skratt när vi äter middag i det gamla postkontoret med en gammal holländsk bekant och fortsätter på klassiska bruna kaféet Oude Jan (Gamle Jan).

DAG 5 – 117 km, 23,8 kWh, 20,3 kWh/100 km

Delft är genomkorsat av kanaler och flera pampiga kyrkor från 1200- och 1300-talet är värda att besöka. Idag är det lördag så det är marknad och loppis över hela staden. Vi fikar, turistar och köper stroopwafels (sirapsfyllda kakor), sedan äntrar vi bilen och fortsätter resan.

Dagens mål är väderkvarnsstimmet vid Kinderdijk och sedan den befästa staden 's-Hertogenbosch. Vi kör i tät trafik på motorvägar till Kinderdijk, här nere märks det att städerna ligger tätt och att holländarna är många på liten yta. 

Farthållaren fungerar utmärkt även i köer, men spaken den styrs av sitter nära blinkersspaken så ibland blir det fel. Filhållningen fungerar också fint tycker jag, medan Björn och Anders upplever den som för hårdhänt. Någon döda vinkeln-varnare finns inte.

Framme vid Kinderdijk är det återigen boendezon längs gatan vid sevärdheten, eller dyr turistparkering (jepp, vi är snåla). Men vi hittar fri parkering vid en fotbollsplan och promenerar ut till alla väderkvarnar. Jag har aldrig sett så många möllor förut, och då har jag ändå bott i Holland. Vinden är frisk så många av dem snurrar, vilket är förvånansvärt rogivande att se. Härifrån fortsätter vi en timme till innan vi når 's-Hertogenbosch, eller Den Bosch som de flesta förenklar det till.

Vi har bokat in oss på sprillans nybyggda hotellet the Den i en likaledes ganska nybyggd stadsdel på andra sidan järnvägen. Här finns rätt cool modern arkitektur och under det ett enormt garage (Paleiskwartier) med en lång rad laddstationer, vi räknar till 14 laddplatser på rad. Bra! Här kopplar vi upp oss med 62 procent kvar i batteriet, sedan gör vi stan.

Tulpanfält så långt ögat når. Nederländerna är platt och man är mästare på publika laddstationer. Ett bra semesterland för elbilister.

DAG 6 – 154 km, 29,56 kWh, 19,2 kWh/100 km

Morgonen inleds med besök i den stora katedralen (här är man katoliker, så mycket guld och rökelse). Vi fortsätter med konstmuseet ägnat åt stadens son, den fantastiska medeltida konstnären Jheronimus Bosch. Sedan återvänder vi till vår elektriska bil. Det blir en ganska kort åktur söderut till trakterna runt Tilburg där ett trappistkloster har blivit känt för att brygga ölen La Trappe.

Deras gästparkering har två laddstolpar men vi har inget behov, annat än att släcka törsten. Lunchen är också god och vi handlar med oss heliga maltbrygder från klosterbutiken. Inte så att det är fullt i bagaget men det börjar märkas att vi handlat öl på en rad ställen längs vägen, och dessutom har med oss packning för tre personer pluskameror, drönare, datorer och hårddiskar. Bagaget är inte jättestort, men funkar fint. Det finns för övrigt ingen frunk så laddkabeln ligger där bak, den med.

Nu är vi väldigt nära gränsen till Belgien och vi följer den söderut till den söta byn Thorn där vi tar glasspaus och sedan åker vi till Valkenburg, nästan så långt söderut man kan komma i Nederländerna, med Belgien västerut och söderut och Tyskland österut.

Här har enkla men välbelägna Hotel Janssen hållit en av sina två laddare till oss, så vi parkerar och går genast till den bokade guidade vandringen i grottorna under fästningsruinen. På kvällen inhandlas mer öl, trakten är känd för sina fina bryggerier och vi har fortfarande plats i bagaget.

Under hela den holländska delen av vår resa har det räckt med att ladda långsamt på natten på hotell eller på stan, avstånden har varit korta, vädret fint och terrängen platt. Bilens räckvidd har räckt till!

DAG 7 – 444 km, 93 kWh, 20,9 kWh/100 km

Nu vänder vi norrut igen, och sträcker ut på lite längre avstånd. Vi korsar snabbt gränsen till Tyskland, det är så nära här, och sätter siktet på Wuppertal. Här hittar vi gratis parkering vid zoo, laddstolpen är dock upptagen men vi hade inte räknat med den. 

Nu blir det återigen ett tekniknördsstopp, här kan man nämligen åka med den fantastiska schwebebahn, en väldigt snygg hängbana byggd 1897–1903. Tänk ett tunnelbanetåg som inte går under mark utan hänger under en monoräls som står på stötter ovan jord, mestadels över stadens flod Wupper. Fascinerande!

Vi åker hängbanan hela vägen fram och tillbaka och sätter oss sedan i bilen igen mot kvällens viloplats Worpswede, strax norr om Bremen. På vägen stannar vi på en enorm laddstation, den största jag sett. Det handlar om EnBW laddpark i Kamen med hela 52 snabbladdare! Här kommer vi bara upp i 52 kW hastighet, men så har vi glömt att slå på förvärmningen av batteriet och ska bara fylla på en skvätt. Det är bara vi och ett par bilar till här, en av de andra elbilsförarna kommer fram till oss och tittar nyfiket på MG5 – "Kombi, sehr Intressant!"

Vi gör en rejäl laddning i passande namngivna Ladbergen, på Aral Pulse, och passar på att äta lunch under tiden. Här laddas det med frisk fart igen, som mest 89 kW, men så har vi kommit ihåg att slå på förvärmningen en kvart innan. Eftersom vi ska bo i en liten by på landet stannar vi för laddning en sista gång på eftermiddagen, bara för säkerhets skull, ifall långsamladdarna i byn är upptagna eller trasiga. Det blir på en BMÖ-mack i Stuhr. 

Det blir ett trevligt och avkopplande nattstopp. Och det är inga problem att få laddning, vi hittar en fungerande stolpe på byns stora parkering, inom synhåll från vårt Hotel Village.

Bilsemester måste inte betyda att man sitter i bilen hela dagarna...

DAG 8 – 573 km, 130,76 kWh, 22,8 kWh/100 km

På morgonen går vi på konstmuseum i Worpswede, som är en konstnärskoloni som hade sin storhetstid för 100 år sedan. I en tjusig vit villa njuter vi av Heinrich Vogelers vackra tavlor från 1910- och 20-talet. Museet är hans gamla hem, vilket ger en extra dimension. Vi hinner också ta en titt på byns mölla och ett märkligt monument för de stupade i första världskriget, byggt som en stor fågel i tegel. 

Sedan bär det av norrut i strålande sol. Det blir laddstopp på Aral Pulse vid Lübeck och sedan tar vi bilfärjan från Puttgarden till danska Rødby. Så skönt att vara ute på havet igen! Här blir det också currywurst till lunch. I Danmark laddar vi på Allego i Nørre Alslev, vid en McDonalds. 

Det är lugnt och stilla på vägarna i Danmark jämfört med Tyskland, även när vi far över mäktiga Öresundsbron. Anders hoppar av i Limhamn, jag och Björn fortsätter genom försommarsoliga Malmö och toppar upp lite elektroner på Circle K i Flädie längs E6 norr om stan. Klockan 19.15 rullar vi in hemma i Arild med blott sex procent kvar. Men det fixar vi med hemmaladdaren. Vad skönt att sova i egen säng igen! Om än väldigt kort.

DAG 9 – 566 km, 80,98 kWh (61% kvar)

Klockan ringer redan 05.00 morgonen efter, Hedin vill ha tillbaka bilen strax efter lunch och vi har långt att köra. Med 100 procent hemtankat i batteriet kör vi norrut, snart har vi lämnat vackra Kullabygden bakom oss och tröskar norrut på monotona E4. På ett ställe ligger en lastbil i diket på fel sida av vägen. På ett annat tvärnitar en lastbil in på en vändzon för räddningstjänsten mitt mellan körriktningarna. Rena vilda västern.

Det första laddstoppet blir i Värnamo på Ionity. De första två laddarna fungerar inte, den tredje går igång. Vi har glömt att slå på förvärmningen och det är kallt och duggregn ute så det går långsamt att ladda, bara 50 kW. 

På nästa stopp, OKQ8 i Husqvarna, har de elpriset på stora skylten, bra! Första laddaren avbryter, sedan får vi inte loss laddhandtaget på fem minuter trots alla tricks. Till sist lossnar det och vi provar laddaren vid sidan om. Då funkar det. Men det laddar bara med 60–65 kW trots förvärmning. Mysko.

Vi laddar igen  på Eon vid OKQ8 Norrköping och får igång det på tredje försöket. På Ionity Södertälje ska vi toppa upp inför återlämnandet och har återigen problem, laddningen startar först på tredje försöket. Konstigt, det har ju fungerat så bra i hela Europa. Här är också första stället vi får stå i kö en stund. Vid sidan om oss står en Mercedes EQS i sportversion, killen som laddar är på väg att leverera bilen till elbilsmässan, och är nyfiken på MG5. Han frågar vad MG5 kostar och jag gissar att det går tre på hans Mercedes. När vi sedan utbyter siffror visar det sig att det behövs runt fem MG5 för en EQS Sport. Så blir det när man jämför rymdbilslyx med folkbilskombi.

Med 61 procent i batteriet lämnar vi tillbaka bilen till Hedin i Stockholm. Vägmätaren står då på 5 426 vilket innebär att vi rullat 3 656 kilometer under våra nio dagar. Det kan man väl ändå kalla ett långtest?

Vad tycker jag om bilen? I det stora hela – mycket elbil för pengarna! Vi har åkt förhållandevis bekvämt, relativt tyst, vi har kommit förvånansvärt långt per laddning och vi har fått plats med rätt mycket grejer i bagaget. Det finns en rad saker som kan bli bättre och några problem som vi kunnat undvika med hjälp av en manual (det fanns ännu ej) eller en rejäl genomgång av bilen innan avfärd. Läs mer detaljer i de olika faktarutorna i artikeln. 

Men resan visar att det går alldeles utmärkt att åka elbil på semestern, bara man är lite nördig när det gäller laddning och inte vill nöta mil hela tiden.


Tips – att ladda på resande fot

MG har (åtminstone ännu) inte laddplanering inbyggt i navigatorn, som till exempel Tesla. Och även om många laddstationer finns inlagda i navigatorn är inte alla med. Därför behöver du ett antal appar till din smartphone för att göra resan enklare.

Börja med att ladda ner svenska A Better Route Planner (ABRP). Här kan du välja bil, last och andra parametrar och sedan lägga in din rutt, inklusive planerade mellanstopp. Appen föreslår var du ska ladda och hur mycket du ska ladda. Ett helt avgörande hjälpmedel!

En annan app jag använder mycket är Chargeprice. Här hittar du nästan alla laddstationer, men framför allt står det vad det kostar att ladda. Mycket bra för den ekonomiskt sinnade! Du kan lägga in vilka laddkort/abonnemang du har så listar den de priserna överst. Om du bara vill hitta laddstationer är klassiska Plugshare bra.

Vilka betallösningar fungerar bäst? På en del laddstationer, som Aral och OKQ8 kan man betala med vanligt kreditkort. Men vill du få bra pris kan det löna sig att ha ett par laddkort/laddbrickor med sig. Under utlandsresan fick vi genomgående bäst pris med Shell Recharge och Maingau. Freshmile gav ibland mycket lägre pris men vi blev inte kloka på om man måste betala in pengar i förskott till kontot.

PLUS OCH MINUS

I det stora hela är bilen utmärkt i förhållande till sitt pris. Den är välutrustad, bekväm och drar inte alltför mycket el. Räckvidden är användbar och laddkurvan bra. Manual är så klart på gång, man ska komma ihåg att vi lånade en pressbil innan någon köpare fått sin bil levererad, så det var väldigt tidigt i bilens liv, manual och uppdatering av mjukvara lär komma. Det finns en app till bilen men den hade vi tyvärr inte möjlighet att prova.

BRA

• Tydliga skärmar.
• Tydliga anvisningar i navigatorn, också vid filbyten. Bättre än Google Maps (som vi ändå ofta använde för trafikinformationens skull).
• Bra karta.
• CarPlay och Android Auto finns och fungerar, men bara via USB-sladd.
• Det finns också fysiska knappar.
• Den adaptiva farthållaren fungerar bra.
• Stort lastutrymme.
• Hyfsade förvaringsutrymmen i kupén.
• Ganska snål med elen, man kommer relativt långt.
• Laddar ganska snabbt relativt länge – bra laddkurva.
• USB-laddning både fram och bak, USB-C bak, vanlig USB samt 12 volt fram.
• Lätt att komma åt ladduttaget i fronten.
• Bra med lampa vid ladduttaget som visar laddning och batterinivå.
• Ganska bra sikt, bra speglar.
• Bekvämt att parkera med kameror både fram, bak och 360 grader runt bilen.
• Bilen kan också skicka ut ström via ladduttaget via en adapter som inte medföljer, för att exempelvis driva en elgrill eller en luftpump, eller ladda elcykelbatterier.

KAN BLI BÄTTRE

• Farthållarspaken sitter nära blinkersspaken, det är lätt ta fel.
• Det går att stega +/- 1 km/h på farthållaren men det är svårt, 5 km/h är lättare.
• Det är lätt att råka stänga av farthållaren när man ska ändra hastighet.
• Filhållningen är lite hårdhänt.
• Laddningsfunktionerna är utspridda i menyerna, borde samlas på en plats.
• Starta laddning-knappen förändras inte när man trycker på den.
• Radion undangömd i menyerna.
• Ibland små ytor att trycka på på skärmen.
• Hade varit fint att kunna ha navigationen på skärmen bakom ratten.
• Ingen dödavinkelnvarnare.
• Kamerorna går på så fort man stannar eller saktar ner mycket, till exempel vid en korsning, då försvinner navigationen.
• Bilen minns inte inställning av körläge och regenerering.
• Fästet till gummiskydden för ladduttagen lossnade.
• Trippmätaren nollställs automatiskt vid varje längre stopp.
• Ingen momentan förbrukning visas, bara snitt. Man kan dock få ampere och volt, och räkna själv.
• Det finns ingen bruksanvisning (förutom ett par sidor om bogsering och nödstart).
• Ibland dyker det upp ryska och annat i menyerna (dock sällan).
• Ingen varning om man glömt laddluckan öppen.
• Ibland går det inte att lägga i drive eller back, funkar om man stänger av och sätter på igen.