Test: Tre laddbara kombi i mellanklassen – BMW 330e, VW Arteon och Volvo V60 T6

Premium En laddbar kombi måste inte bara vara ett rationellt val, den går även att välja med hjärtat. Vi testar tre stiliga premiumalternativ med sportpaket i mellanklassen. Kan Volvo försvara sin titel?

Test: Tre laddbara kombi i mellanklassen – BMW 330e, VW Arteon och Volvo V60 T6
Tre laddhybrider men lika många varianter på drivning. VW är framhjulsdriven, Volvo krafsar med alla fyra med hjälp av en elbakaxel och BMW har klassiskt konventionell fyrhjulsdrift.
Bilarna i testet:

• BMW 330e xDrive Touring – bensin 184 hk, el 113 hk, 532 700 SEK
• VW Arteon Shooting Brake eHybrid – bensin 156 hk, el 116 hk, 529 900 SEK
• Volvo V60 T6 AWD Recharge – bensin 253 hk, el 88 hk, 499 000 SEK


Vän av ordning kanske invänder mot att kalla Volvo V60 titelinnehavare eftersom den mycket riktigt inte vann det senaste testet där den deltog. Då mötte den laddhybridversionerna av Skoda Superb och VW Passat. Men Volvon avgick faktiskt med segern i de två föregående testerna där vi inkluderade den.

Sedan dess har motståndarna kommit med nya varianter som naturligtvis vill försöka göra livet surt för svensken. BMW erbjuder nu den laddbara versionen av 3-serien med både Touringkaross och fyrhjulsdrift från att den tidigare bara funnits som bakhjulsdriven sedan. Den potentiella nyttan har självklart blivit mycket bättre och modellen kan nu vara aktuell för fler kunder. Vår testbil är utrustad med M-paket och adaptivt sportchassi. Hur mycket går det ut över komforten och kan de vässade köregenskaperna kompensera?

VW:s senaste bidrag i segmentet är den uppdaterade snyggmodellen Arteon som nu finns med sladd och även har lanserats i Shooting Brake-utförande. Drivlinan är samma som den i Passat GTE, vilket betyder att bilen bara är framhjulsdriven. Men kan det här vara en mer emotionellt tilltalande version av den präktiga och omåttligt populära Passaten – är den värd de extra pengarna eller inte? 

Volvo V60 är till största del samma anrättning som tidigare, bortsett från att den har fått uppdaterat bromssystem och en ny gaspedal som gör det lättare att köra på el. Små men inte obetydliga finputsningar.

Den här gången får vi testa den i det sportiga utförandet R-Design. Kan den hålla jämna steg med den körglada 3-serien?

Det blir en stenhård strid om segern denna gång!

BMW 330e xDrive Touring

Senaste generationen 3-serie har fått både ris och ros när vi har testat den tidigare. Nu när Touringen äntligen finns både som laddhybrid och med fyrhjulsdrift, faller då alla bitarna på plats?

TEKNIKEN Den viktigaste uppgraderingen för nya 3-serien som laddhybrid gäller högspänningsbatteriet. Det har fått större kapacitet, nu 12,0 kWh brutto, och använder BMW:s fjärde generation battericellsteknik som har större kapacitet per modul.  

Räckvidden på el har naturligtvis tagit ett skutt upp tack vare det, vilket var behövligt för att hänga med konkurrenterna. Nu behöver inte Trean skämmas längre. I vår mätning klarade vi att köra nära nog 51 kilometer innan bensinmotorn tog vid. Det är inte banbrytande, men i alla fall på par med klassen.

Minst lika viktiga framgångsfaktorer, i alla fall för den svenska marknaden, är att 3-serie laddis nu för första gången alltså finns med kombikaross och fyrhjulsdrift. Det sistnämnda gör att BMW har ett relativt sällsynt erbjudande i klassen.

V60 Recharge är visserligen också fyrhjulsdriven, men systemet är mest av hjälpkaraktär då det rör sig om en elektrisk bakaxel som skjuter på vid behov. BMW:n är däremot fyrhjulsdriven hela tiden oavsett drivkälla. Det beror på att elmotorn sitter integrerad i automatlådan och därför också levererar sin kraft ut via fördelningslådan.

"Den vaknar till liv och trivs allra bäst i sportigt tempo längs snirkliga småvägar."

Systemet, som på BMW-språk kallas xDrive, skickar i normalläget en majoritet av kraften till bakaxeln (hos modeller med en bakhjulsdriven plattform) men kan variera fördelningen efter behov, i extremfallet med upp till 100 procent av kraften till den ena axeln.

ATT KÖRA Den konventionella fyrhjulsdriften ger positivt konsekventa och förutsägbara köregenskaper. Medan Volvon i halt väglag och låg fart plötsligt kan bryta ut i sladd när man bara kör på el, uppträder BMW:n tryggt och sladdar bara när man vill att den ska göra det. För sladda kan den med lätthet.

Stabilitetssystemet DSC går att använda i ett tillåtande sportläge om man vill undvika att göra bort sig, och man kan även stänga av det helt när man känner sig modig.

3-serien är fortfarande framför allt en kompetent kurvkramare, även i laddbart kombiformat. Den vaknar till liv och trivs allra bäst i sportigt tempo längs snirkliga småvägar.

Chassit är lekfullt, spänstigt och kommunikativt. Bilen inte bara gillar hård körning, den uppmuntrar till det. På vårvinterskitiga landsvägar och med friktionsdäck är det en enkel njutning att gasa sig till små balanserade sladdar på väg ut ur kurvorna.

BMW:n presterar ganska bra även vid elektrisk körning under vanliga förhållanden. Elmotorn är relativt pigg och levererar nog med prestanda för att hänga med i den normala trafikrytmen. Bilen har ett strikt elektriskt körläge som gör att man slipper riskera att tända bensinmotorn i onödan och toppfarten är då fullt tillräckliga 140 km/h.

En smart kombidetalj är att glasrutan går att öppna separat.

Men 3-serien blandar inte el och förbränning lika snyggt som de två konkurrenterna. Det förekommer små ryck här och där, drivlinan känns ibland ihålig ett ögonblick innan bensinmotorn vaknar och man märker en antydan till att automatlådan jobbar. Skillnaderna handlar om nyanser, men de finns där.

Volvos elektriska bakaxel upplevs mer omedelbar i respons och mjukare i drift. Det känns som att köra en elbil jämfört med en elkonverterad konventionell bil.

ATT ÅKA Vi har tidigare klagat på den sportigt strama fjädringen i senaste 3-serien. Testbilen har adaptiva stötdämpare (tillval) och även denna gång tycker vi att den är för hård och snackig, till och med i sitt mjukaste läge. Bilen kopierar underlaget och berättar ivirgt om både små och stora ojämnheter. Chassit lugnar helt enkelt aldrig ner sig.

Volvo har trots sportchassi mer filter och bättre karosskontroll. Folkan med sin ställbara fjädring är ytterligare en nivå bättre och det gör att man undrar om det är samma väg man kör på jämfört med BMW:n. Men det är priset för de underhållande köregenskaperna och där har V60 hittat en fin kompromiss. 

3-serien är emellertid tystast av de tre och förefaller välisolerad mot väg-, vind- och motorljud. Den har klart minst grussmatter i hjulhusen av testbilarna.

I M-paketet ingår sportbromsar. De biter tvärt initialt och är svårdoserade.

FÖRNUFT Högspänningsbatteriet ligger placerat under baksätet, vilket har tvingat upp bensintanken över bakaxeln och inkräktar på bagageutrymmet. Golvet är därför högre än normalt. Man förlorar 90 liter i volym jämfört med en vanlig fyrhjulsdriven 320 diesel. Bredden är dock oförändrad och man kan lägga två golfbagar på tvären utan att ta ut träklubborna tack vare vikarna på sidorna bakom hjulhusen. 

BILENS SJÄL 3-serien är först och främst en underhållande körmaskin för dig som prioriterar det framför komfort och utrymmen. Den gör inte bort sig som laddhybrid eller kombi, utan har en del smarta och praktiska finesser på båda områdena.

Men det är när man tar ut den på små slingriga landsvägar som man märker vad den i huvudsak är gjord för. Det räcker dock inte till vinst.

John Eriksson