VOLVO V60 T6 AWD Recharge

Med R-designpaket blir V60 sportig och snygg. Men det finns inte ett enda skrytemblem som visar att bilen är R-designutrustad.

Går volvos kombi att slå? Försäljningsstatistiken talar sitt tydliga språk och tidigare testresultat med ett antal vinster för svensken är ett imponerande facit. Senast förra sommaren kom den tvåa med liten marginal upp till vinnaren Skoda Superb.

Nu får V60 chans att ta revansch mot tjeckens tyska kusin. Kan den stå upp mot Arteon? Förresten, den frågan borde vi kanske vända på. Klarar Volkswagens Shooting Brake av att klå Volvos mellanklassare?

TEKNIKEN Batteriet är fortfarande på 11,6 kWh med en bruttosiffra på 9,1. Elmotorn är kopplad direkt till bakhjulen. Fram sitter fyrpipen med turbo och kompressor som vi är vana vid och den ser till att framhjulen snurrar. På låga varv, innan turbon fått upp laddtrycket, hjälper en liten elmotor i växellådan till för att kraftutsöndringen aldrig ska bli släpande.

Elmotorn bak har något futtiga 88 hästkrafter och 240 newtonmeter. Det kompenseras delvis av förbränningsmotorn som har 253 hästar och 350 Nm vilket gör att systemeffekten landar på hyfsat maffiga 340 hästar och 590 newton. 

Den största tekniknyheten är nog att Volvo har plockat bort självkörningssytemet Pilot Assist som standard från utrustningsnivåerna Inscription och R-design. Nu måste man välja Driver Assistance-paketet som kostar 7 900 kronor för att få den funktionen.

"Trevlig till vardags, kul vid mer inspirerad körning och bekväm på långresa."

ATT KÖRA Laddhybridlösningen i V60 har både för- och nackdelar. I och med att den kör majoriteten av elkraften direkt till hjulen är den faktiskt ännu smidigare än de två andra. Dessutom samarbetar de tre olika kraftkällorna och växellådan utomordentligt bra och ger en av bilvärldens finaste körupplevelser till vardags, bortsett då från den svaga elmotorn.

Vid lite kortare motorvägspåfarter eller vid eventuella nödaccelerationer känns den slö på enbart el, men om det krävs kan man låta bensinmotorn gå in och ta över en del av bördan. Vilket den som sagt gör otroligt fint, utan någon störande fördröjning.

Den enda gången man kan skönja minsta lilla tveksamhet i drivlinan är om man kör på el och blir tvungen att ge rejält med gas, då kan växellådan få det något tufft att hinna med. 

Styrningen är lätt och linjär och det uppskattas av testlaget under vardagslunken och sedan Volvo gått över till brake-by-wire i alla laddhybrider finns det inget att klaga på med bromsarna. 

Som vi vet sedan tidigare har antisladd i Volvos laddhybrider svårt för elmotorns omedelbara vrid. På snö kan baken gå ut även om man är lätt på gasen. Sladden sker som i slowmotion och hävs enkelt.

På grund av högspänningsbatteriet i mittkonsolen blir det ont om plats för prylar.

Det som inte är så positivt med drivlinan är att den främst är framhjulsdriven vilket drar ner kulfaktorn. All kraft som ska leta sig från bensinmotorn till framhjulen ger emellanåt drivkrafter i ratten och understyrning.

Generellt sett tar sportchassit, som är standard i R-Design, hand om det hela på ett mycket trevligt sätt. Bilen är kvick i reaktionerna och hålls planterad i kurvorna. Motorn har för övrigt rejält med krut och karaktär. Ljudet är härligt rivigt, kompressorn viner och det känns att det går fort. Underhållande!

Men även om V60 inte riktigt bjuder på en körupplevelse likt BMW kan man inte beskylla Volvo för att ha gjort fel prioritering, drivlinans avsaknad av kardanaxel har flera fördelar. 

ATT ÅKA Till modellår 2021 har Volvo valt att ta bort det adaptiva chassit från tillvalslistan för V60. Nu kan man enbart välja om man ska ha standardfjädringen eller om man vill satsa på den sportigare uppsättningen som testbilen har. 

Fjädringen gör ett oväntat bra jobb för att kallas sportchassi. Man känner att den är hård men den har ett filter mot småsaker, och över större ojämnheter märks det att chassit jobbar och sväljer. Karosskontrollen är strålande. Fast men följsam.

Lättillgängligt reostatvred till vänster om ratten. Bra.

Ljudnivån är inte heller dum och med Volvos erkänt grymma sittkomfort har man inget anmärkningsvärt att irritera sig på i framsätet. Baksätes-åkarna kommer däremot att klaga över sittpositionen.

FÖRNUFT Att Volvomodellerna har blivit för dyra är ett återkommande klagomål vi stöter på. I detta test är svensken billigast och tillsammans med Volvo-typiskt fint andrahandsvärde blir den billigast att äga. V60 T6 har dessutom lägst förmånsvärde. Det är dock en fördel om man har god tillgång till laddning i och med att bensinförbrukningen är väl hög. Varje mil på el är några sparade kronor. Räckvidden är normal för klassen och runt 50 kilometer. 

På grund av att V60 laddhybrid inte har en kardanaxel har man kunnat fylla platsen och mittkonsolen med hybridbatteriet och på så sätt har man sluppit ta upp utrymme från bagaget. 

BILENS SJÄL Volvo har fått till en väldigt tilltalande bil med V60. Det finns inte mycket att klaga på och det samtidigt som den har det där lilla extra som sätter guldkant på tillvaron. Trevlig till vardags, kul vid mer inspirerad körning och bekväm på långresa. Det är baksätet som är bilens enda större baksida. 

Elias Medelberg