JAGUAR F-Pace P400e AWD PHEV

Utseendemässigt skyltar F-Pace inte med att den är en laddhybrid. Man får titta på emblemet på bakluckan eller vara skarpsynt nog för att se att bilen har tankluckor på båda sidorna bak.

När man tittar på specifikationen ser nya F-Pace PHEV ut att ligga i framkant vad gäller teknik. Från vissa perspektiv hjälper den till att höja ribban för vad vi kan förvänta oss av nya laddhybrider. Men räcker det hela vägen fram?

TEKNIKEN Faktum är att fler plug in-hybrider skulle må bra av att ha en lika kompetent specifiktion som Jaguar F-Pace. Högspänningsbatteriet är av litumjontyp och hyfsat stort med en kapacitet på 17,1 kWh, varav 13,7 går att använda till körning. Det ligger ungefär i linje med Volvos kommande modeller som får större batteri och starkare elmotor mot slutet av året.

Med ett så stort batteri är det även ett plus att kunna ladda relativt snabbt. Det har Jaguar löst genom att använda en lite starkare ombordladdare än många andra laddhybrider.

F-Pace PHEV kan ta emot upp till tvåfas 7 kW AC vid normalladdning, vilket är nästan dubbelt så hög effekt som XC60 klarar av. Det innebär att man kan ladda batteriet fullt på under två timmar, förutsatt att man har en wallbox som kan leverera tillräckligt mycket kräm.

"Förmågan att fylla på ström är riktigt bra för att vara en laddhybrid."

Men inte nog med det. Bilen klarar dessutom av snabbladdning med likström (DC) via CCS-kontakt som är EU-standard, precis som de flesta helt elektriska vagnar alltså. Vi ska dock inte överdriva innebörden av "snabb", för maximal effekt är bara 32 kW, vilket betyder att man kan få 80 procent på batteriet på drygt en halvtimme. Gör man en matpaus på resan och det finns en DC-laddare, kan man därför fylla batteriet med mer än fyra mils ny räckvidd under pausen om man är angelägen att köra så mycket som möligt helt på el.

Själva elmotor sitter mellan bensinsnurran och växellådan, vilket betyder att man alltid har riktig fyrhjulsdrift oavsett vilken källa man använder.

En positiv detalj för oss i kalla Sverige är att F-Pace PHEV är utrustad med värmepump som hjälper till att värma upp kupén mer effektivt.

ATT KÖRA Jaguars drivlinelösning har både fördelar och nackdelar. Det positiva är att bilen får konsekventa och förutsägbara köregenskaper eftersom den alltid är just fyrhjulsdriven. Volvo med sin elbakaxel kan överraska med oväntade sladdar när det är halt. 

En negativ bieffekt med att skicka elkraften genom växellådan till en konventionell fyrhjulsdrift är att drivlineförlusterna ökar. Det märks tydlig på elförbrukningen, som längs vår testslinga är mer än 40 procent högre i Jaguar än den i Volvo.

F-Pace har fysiskt reostatvred till vänster om ratten. Det uppskattar vi.

Elräckvidden är därför bara ett par kilometer längre i F-Pace jämfört med i XC60, trots det större batteriet.

Bakom ratten upplever man en lätt schitzofren karaktär som inte är alldeles harmonisk. Bilen rör sig å ena sidan med en tung, tillbakalutad pondus på vägen. Man känner igen personligheten från kusinerna Land Rover och Range Rover inom koncernen. Den klarar av sportig körning men uppmuntrar inte till det. Styrningen känns hyfsat direkt i sammanhanget men har inte särskilt mycket vägkontakt. Bilen kränger en del och känns stor och tung.

Drivlinan är å andra sidan riktigt pigg. Jaggan rusar snabbast till 100 km/h av de tre testbilarna, med en angelägen entusiasm och ackompanjerad av ett mulligt motorljud. Även när man bara kör på el tycker vi att F-Pace är fullt tillräckligt rask.

Växellådan är också på hugget och snabb på att växla ner vid inbromsningar i Sportläget.

Men det finns några plumpar att notera. Motorresponsen är en aning dröjande ibland, även vid gasuppsläpp då den kan fortsätta accelerera ett ögonblick. Drivlinan blandar heller inte el och bensin helt sömlöst, och lådan rycker en del vid växlingar, samt kan tveka om man går på gas snabbt efter inbromsning inför en korsning. En mjuk körstil är därför att föredra till vardags.

För 4 900 kr kan man köpa en aktivitetsnyckel i form av en klocka. Perfekt om man tar bilen till motionsspåret.

ATT ÅKA Vi noterar en klar förbättring av fjädringskomforten jämfört med senast vi testade F-Pace. Adaptiva dämpare är standard i laddhybriden som för det mesta sväljer ojämnheter på ett behagligt sätt. Den rör sig lite suvtypiskt ibland med nick i längsled och vick i sidled, dock utan att det blir störande.

Jaggan är hyggligt isolerad mot oljud, även om vi i den noterar det mest framträdande däckbullret i gänget. Man hör också motorn en del när man gasar på.

FÖRNUFT Förmågan hos F-Pace att fylla på ström är riktigt bra för att vara en laddhybrid. De rationella kvaliteterna stannar emellertid där. Inköpspris och värdminskning gör att ägandekostnaderna springer iväg ordentligt. 

Utrymmena är också en svag punkt. Trots att Jaguar har de största yttermåtten är den ändå trängst invändigt, i kupén och i skuffen. Batteriet under bagagegolvet stjäl många värdefulla liter.

BILENS SJÄL Som laddbar bil presterar Jaguar F-Pace väl godkänt, men den hamnar lite efter på för många andra områden för att kunna fajtas om segern. 

Jaggan levererar istället på områden som må bra-känsla och karaktär. Det är en bil man köper på en emotionell grund och inte en rationell.

John Eriksson