TEST: MG4 mot VW ID.3 – mer än bara ett lågt pris

Premium MG vill ta Sverige med storm men deras tidigare modeller har lämnat mer att önska. MG4 står dock för något helt nytt. Är den bättre än VW ID.3?

TEST: MG4 mot VW ID.3 – mer än bara ett lågt pris
Två färgglada testbilar. ID.3:ans tvåtonslackering i svart och Kings Red Metallic kostar 15 200 kr och MG4:ans Brighton Blue får man för 6 750 kr.
Bilarna i testet:

• MG 4 Electric – WLTP-räckvidd: 435 km, max laddeffekt 135 kW. Grundpris: 414 990:-
• Volkswagen ID.3 Pro Performance – WLTP-räckvidd: 408 km, max laddeffekt 120 kW. Grundpris: 479 900:-


Satsningen var rejäl. MG slog sig omedelbart in på de svenska försäljningstopplistorna med hjälp av ett otroligt leasingerbjudande på MG ZS EV. Sedan dess har ZS EV fått en ansiktslyftning och elkombin MG5 lanserats. Generalagenten Hedin Bil har höga förväntningar för MG på den svenska marknaden och MG4 är en viktig kugge i de planerna. 

Däremot har det funnits en del att kritisera de billiga kinesbilarna för och någon testseger har det inte blivit. Det fanns helt enkelt en anledning till det låga priset. Med MG4 ska det vara annorlunda, och det faktum att den är byggd på en helt ny elbilsspecifik plattform bådar gott.

Motståndet, i form av Volkswagen ID.3, bär också runt på en ren elbilsplattform men har ett par extra år på nacken. ID.3 dök upp på svenska vägar under hösten 2020. Utvecklingsracet bland elbilstillverkarna går i en rasande takt. Har MEB-bottenplattan fortfarande vad som krävs? 

MG4 bjuder också på mer än bara MSP (Modular Scalable Platform). Till skillnad från de tidigare elbilarna från märket är designen aggressivare och attraktivare, och enligt respektive tillverkares webbplatser är räckvidden bättre i MG. Den maximala laddeffekten ska även den vara snäppet högre i kinesen. Vi testar båda delarna, förstås.   

Helt nöjda är vi inte. Det sker sällan, troligtvis aldrig, att en bil verkligen är mycket billigare och lika bra på alla punkter. Var MG har sparat in på stålarna blir den kanske viktigaste frågan. Är MG:n värd att ha med på önskelistan? Vad är haken med det förhållandevis låga inköpspriset? Det tar vi reda på.

MG4 Electric

Modig design som ackompanjeras av storslagna färger. Utöver denna blåa lack kan man välja Diamond Red eller Fizzy Orange. Vill man ha något mer diskret finns svart, mörkgrå, grå och vit. Den sistnämnda är standard.

ÄR DET NU DET HÄNDER? Blir MG4 Electric den första kinesiska elbilen att vinna ett test? Det är som sagt mycket som tyder på det och när chefredaktören lämnar över nycklarna till testlaget (efter att ha spelat in en film som ni hittar på Youtube) var omdömet inte alls dåligt. Detta verkar alltså vara ett ypperligt tillfälle att ta hem en testseger. Låt oss se hur den klarar sig.

TEKNIKEN Som nämnt tidigare är det en ny elbilsplattform som MG4:an står på. På pappret ser den duktig ut med en maximal DC-laddeffekt på 135 kW och ett batteri med en nettokapacitet på strax över 60 kWh. Räckvidden, förbrukningen och laddningskurvan visar sig också vara väl godkända. Som alltid läser ni mer om allt det längre fram i testet. 

MG:n har ett partytrick kallat Vehicle-to-load (V2L) och kan alltså dela med sig av strömmen i batteriet till apparater på upp till 2 200 watt.

Infotainmentsystemet är tyvärr inte perfekt. Menyerna är aningen ologiska, de är inte heller de snyggaste och de flesta saker som går att trycka på har för liten träffyta för att det ska gå att använda utan missöden så länge man inte står still eller kör på en nyasfalterad väg. Det är inte heller supersnabbt eller responsivt.

Största missen på teknikfronten är dock filhållningen som när man närmar sig en linjemarkering styr emot allt för hårt och skickar i vissa lägen MG4:an in i det andra körfältet. Så långt som vi vågade testa verkade det som att den inte heller var helt ovillig att köra in i fel fil med en mötande bil som närmade sig, av förståeliga skäl gick inte det att testa fullt ut. Systemet går att stänga av men det kräver minst tre tryck i pekskärmen varje gång bilen startas.

PRESS STOP!

Dagen efter pressläggningen av detta test meddelar MG att MG4 Electric just fått en mjukvaruuppdatering för filhållningsassistenten. En glädjande nyhet alltså och både omdömet och betyget i kategorin Självkörning har god chans att bli bättre i ett framtida test av bilen.

ATT KÖRA Nu kan vi återgå till de positivare tongångarna som inledningen bjöd på. För redan efter att ha kört ett par meter kan man känna att ingenjörerna har lyckats klart bättre med köregenskaperna än i tidigare MG-elbilar.

Styrningen är trevligt lätt, precis och har en neutral servo och god vägkänsla. Kraftutsöndringen är bra även om gasresponsen kan kännas aningen för hetsig i vissa lägen, men då är vi faktiskt överdrivet petiga. Hur som helst har den en tydligt aggressivare respons än ID.3 och det hjälper vid aktiv körning. VW känns något intetsägande med plattan i mattan medan MG:n ger mer inlevelse. 

Viktfördelningen är åtråvärda 50 procent fram och lika många bak. Tyngdpunkten är låg likt i de flesta elbilar och chassit bjuder upp till dans. Alert, spänstigt och med en bakhjulsdriven balans. Det är däremot synd att ESP inte kan stängas av eller åtminstone ställas i ett sportläge, men redan med allt sådant påslaget tillåts viss lek med bakänden.  

Dessutom måste vi bilnördar hylla bromsingenjörerna. Känslan är fin och servostyrkan går att ställa i tre nivåer via skärmen. Det är lika många val som för återvinningen vid gasuppsläpp som tyvärr aldrig blir speciellt stark, och det råder inte heller det adaptiva läget bot på. Dessutom går återvinningen in väl bryskt och med en viss fördröjning.

Plattan för trådlös laddning är hal och med för mycket gas finns det risk att mobilen får sig en flygtur. w

ATT ÅKA. Det sportiga chassit förmedlar lite för mycket av vägen. MG:n snackar väl mycket, är något struttig i högre fart men visar ändå på viss mjukhet över större ojämnheter. ID.3 är bättre på allt och det gäller även om bilen har de största möjliga fälgarna (20 tum) och saknar det adaptiva DCC-chassit.

Bullernivån är låg men den reagerar mer på underlag än klassens bästa. Ett diskret elvinande går att höra från framsätet, dessvärre är detta mer påtagligt i baksätet. Främst är det vindbruset som påverkar den förhållandevis behagliga ljudnivån. 

En välkommen uppgradering mot tidigare MG-modeller är att framsätet inte alls är särskilt dåligt. Tråkigare är att passagerarsätet inte går att ställa i höjdled, en tydlig besparingsåtgärd. En annan sådan är att det saknas mittarmstöd och läslampor i baksätet. Där sitter man ändå okej men inte mer.

De fräna mönstren på baklamporna syns bäst när man står still.

FÖRNUFT Som en bil för vanliga människor som inte värderar fina köregenskaper speciellt högt har MG:n ett tydligt ess i rockärmen. Och det är förstås ett klart lägre pris än motståndarna. Utöver det får den dra släp på 500 kilo, vilket för elbilar i Golfklassen inte är dåligt. ID.3:an har en dragkrok som bara får användas för tillbehör som exempelvis cykelhållare. Bland praktiska detaljer är den största missen hos MG4:an att den saknar skidlucka trots enbart 60/40-fällning, därmed är det svårt att få in långa föremål på ett vettigt sätt.

BILENS SJÄL Det är ett ordentligt kliv framåt för MG. Istället för att vara en tydlig budgetbil där priset är den snudd på enda konkurrensfördelen har MG4:an egenskaper som verkligen sticker ut. Dock kan man fundera över om det är rätt saker som de lyckats med. I Sverige kan det bli svårt att sälja MG-bilar med körglädje som usp. Hur som helst är den tillräckligt bra på övriga punkter för att tillsammans med ekonomin göra 4:an till ett vettigt val. Men det lägre priset har sina förklaringar.  

Elias Medelberg