Än verkar den strida strömmen av nya suvmodeller inte minska och därför gillar vi udda figurer som nya Peugeot 408.
Proportionerna är rejälare än de hos Polestar 2, men bilen upplevs inte lika svulstig i sin exteriöra framtoning som suvcoupéerna Mercedes GLC Coupé eller BMW X4. 408 är ett mellanting. En ovanligt hög crossover med en olackerad bakre stötfångare för att passa in bättre i skogsmullegenren. Funkar det? Det tycker vi att det gör. 408 ser häftig ut.

Drivlinemässigt är det ingen skillnad mellan den 4,69 meter långa nykomlingen och den kompakta 308. En helelektrisk version kommer först 2024 och just nu har man valet mellan två olika drivlinor. En trecylindrig bensinmotor på 1,2 liter som levererar 131 hästkrafter samt en laddhybrid med en systemeffekt på 225 hästar.
Dagens testbil är den starka laddhybridsversionen som uteslutande erbjuds med den mycket omfattande GT-utrustningsnivån som kostar från 529 900 kronor. Instegsversionen med förbränningsmotorn utan elhjälp kostar exakt 110 000 kronor mindre.
Den utlovade effekten från elmotorn på 110 hästkrafter är tillräcklig för att bilen inte ska kännas slö i stadstrafik. Noll till 50 km/h går utan förbränningsmotorns hjälp på 4,1 sekunder men det är inte helt problemfritt. Kraften försvinner för en kort stund vid 30 km/h, vilket upprepar sig vid cirka 60 och 90 km/h.

Den elektriska räckvidden på 45 km är inte heller särskilt imponerande, precis som elförbrukningen som landar på 25,8 kWh/ 100 km. Bensinförbrukningen med tömt batteri är däremot bättre, 8,0 l/100 km är inget att skämmas för.
Sammanlagt ger den framhjulsdrivna crossovern hela 225 hästkrafter, även om det kanske inte riktigt känns så i praktiken. Genom kurvorna är bilen hyfsat snabb och vid greppgränsen beter sig bilen lätthanterlig även om man går tidigt på gasen. Elmotorn orsakar med andra ord inte någon oberäknelig explosivitet.
På landsvägen känns 408 Plug-In Hybrid hyfsat kvick, och det påverkas inte nämnvärt av batteriets laddningsgrad. Totalt sett samarbetar elmotorn och förbränningsmotorn smidigt. Laddhybridens sprintförmåga är inte alls dum, även om en del lika starka modeller är avsevärt mycket snabbare än den franska nykomlingen – och det utan de konstiga effektavbrott vi uppfattade i Peugeot.

Systemeffekten i 408 räcker gott och väl för att ta sig från den ena landsvägskurvan till nästa i rimlig takt. Böjarna tar man sig igenom på ett säkert sätt och det krävs relativt höga hastigheter innan bilen börjar kränga så pass mycket att ESP-systemet manar till försiktighet. Antisladdsystemen går dessvärre inte att justera för att ha lite roligt, vilket är synd med tanke på den väl godkända styrkänslan. Detta kan man dock leva med. Vill man köra sportigt är det den åttastegade automatlådan som kommer att störa en mest.
För vanligt vardagsbruk fungerar den bra, men råkar man klicka i sportläget (det gör man antagligen bara en gång och sedan aldrig mer) får systemet fnatt. Visst kan man själv ingripa i växelvansinnet, men kort efter förarens manuella klick tar den påstridiga lådan över igen och gör som den själv vill.
Dessutom är bromskänslan inget vidare och bromskraften kan vara svår att dosera, vilket inte direkt bidrar till att man får förtroende för bilen. Men stannar gör den åtminstone bekymmersfritt efter 35,1 meter.

Vi kan alltså snabbt konstatera att Peugeot 408 kanske har bättre egenskaper inom komfort än sport, men även här är inte allt frid och fröjd. Man sitter visserligen avslappnat och bekvämt i de trevliga stolarna, men bara om man kan ställa den lilla ratten så pass lågt att man kan se instrumentklustret över rattkransen. För att kunna se instrumenteringen gäller det att knäutrymmet är tillräckligt för benen och att förarens överkroppen inte är för kort. Detta hade man säkerligen kunnat lösa smidigare.
I testet hos Euro NCAP där 408 frontalkrockades med överlapp bedömdes skyddet av överkroppen som svagt och skyddet av förarens högra ben som marginellt. Bortsett från detta kammade 408 hem helt okej betyg i samtliga krockscenarion men den fick inte mer än totalt fyra av fem möjliga stjärnor.
Tillbaka till komforten. Vissa asfaltsskador tar sig via bilens 19-tumshjul rakt upp till passagerarna, medan andra knappt känns. På det stora hela är chassit dock väl avvägt. Karosskontrollen är bra och på bättre underlag känns 408 bekväm och avslappnad.
Fler vardagsfördelar kommer i form av ljudanläggningen från Focal som bjuder på bra ljud samt massage- och minnesfunktionen i förarsätet. I testbilen finns även ett panoramaglastak, men taket kan inte öppnas särskilt mycket.

Parkeringsmanövrar kan bli knepiga på grund av begränsad runt-om-sikt men underlättas av högupplösta kamerabilder. Tråkigare är att bakrutetorkare saknas, något som stör lite extra i ett vintrigt Sverige. I alla fall för de som bor en bit norrut.
Insidan bjuder på inte mindre än fyra USB-C-uttag och två 12 V-anslutningar, varav den ena har placerats i bagaget som rymmer 471 liter med baksätet uppfällt. Fack finns det dock inte alltför många, men däremot rymmer handskfacket en hel del. Det beror delvis på att instruktionsboken numera enbart finns i bilens infotainmentsystem eller som nedladdningsbar pdf-fil.
Förarergonomin skulle behöva fler fysiska reglage. Exempelvis styr man kupéklimatet via pekskärmen och justerar sätesvärmen genom en krånglig undermeny. Systemet är dock snabbt, stödjer Apple CarPlay och Android Auto och den adpativa farthållaren styrs bekvämt via rattknappar.
Bonuspoäng hade kunnat delas ut för den smala pekskärmen under infotainmentskärmen med konfigureringsbara genvägar med tillräckligt stora ikoner för att de inte kan missas under färd. Frågan är bara varför man kan skapa en genväg för rattvärmen men inte för sätesklimatiseringen? Ljudinställningar och andra undermenyer kan inte heller kopplas dit. Att begränsa en annars lysande idé så pass mycket är nästan ännu störigare än den, i sportläget, smått vansinniga automatlådan.
Sammanfattat kan vi säga att om man letar efter en snygg och bekväm laddhybrids-landsvägskryssare utan större sportambitioner ska man kanske titta en gång till på nya 408. Det udda stuket kan absolut ses som en fördel.
Men en laddhybrid köper man inte utan att kunna ladda hemma – och då finns det en hel del elbilar som känns mer attraktiva och som lär bli billigare att äga i långa loppet.


Peugeot 408 på vår rullande landsväg

Laddhybrider är komplexa system som påverkas av en mängd olika faktorer så som körstil, laddningsnivå och yttertemperatur. Vi har testat 408 under optimala förutsättningar på en rullande landsväg.
Hybriddrivlinans angivna effekt på 225 hk överträffas med råge av testbilen. Effektmätningen visar att man har 248 hk till sitt förfogande. Det utlovade vridmomentet på 360 Nm missar 408 däremot med en hårsmån: vi uppmätte 358 Nm vid 4 100 r/min.
Inför mätningarna laddades batteriet fullt – precis som i alla andra laddhybrider påverkas nämligen effektuttaget av batteriets laddningsnivå och värmeutvecklingen. Diagrammet för bilens elektriska läge visar på x-axeln hastigheten istället för varvtalet vilket tydliggör kraftavbrotten som beskrevs i texten. Elmotorns effekt är förresten nästan som utlovat och uppnår 79 kW, bara två kW under det officiella värdet.
ELIAS MEDELBERG
”Elförbrukningen är akilleshälen”

Wow, vilken fräck bil Peugeot har fått till. Det gäller för övrigt rätt många av deras modeller idag. Men 408 är nog den som sticker ut mest designmässigt, och det positivt. Det gör den något bristande körupplevelsen till en större besvikelse. Den ser ju sportig ut.
Jag skulle inte kunna tänka mig en 408 just av den anledningen, men för mer normalt funtade människor som prioriterar ett smart bilköp framför ett spännande sådant hade 408 kunnat passa bra. Det är bara synd att elräckvidden är väl kort och att elförbrukningen är så pass hög. Och nu när bonusen för laddhybrider har tagits bort kan den få det svårt mot rent förbränningsmotordrivna bilar.
Peugeot 408 Plug-In känns aningen schizofren. Den exteriöra och interiöra designen är ordentligt tillgjord, och som sagt riktigt cool. Körupplevelsen verkar vara det motsatta. Smidig till vardags men inget särskilt energipiller när man vill ta i lite. Trist.

