Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Det är helt rimligt att miljöbilar subventioneras för att hjälpa till med omställning till fordon med lägre utsläpp. Annars skulle de vara alldeles för dyra för att locka köpare. Men det måste göras korrekt enligt gällande lagstiftning.
Vi måste ge Skatteverket delvis rätt i vår granskning, för en del av problemet ligger i den otydliga lagstiftningen. Där ligger ansvaret ytterst sett hos Finansdepartementet.
Läs också: Skatteverkets miss gör Tesla Model 3 rekordbillig som tjänstebil
Men myndigheten har fel i hur de tillämpar lagstiftningen.
• För det första. Propositionen, förarbetena till lagen, säger att man har två saker att rätta sig efter när man gör urvalet: ”samma storleksklass” och ”närmast jämförbara konventionella bil”. Det borde rimligtvis innebära att man använder storleken för att hitta modellserie, exempelvis Audi A4, och därefter identifierar en motorversion som närmast jämförbar. Man måste alltså kolla på effekt och prestanda i det andra momentet. Så fungerar i alla fall branschen när man jämför vanliga bilar med varandra. Annars blir urvalet ganska godtyckligt.
”Skattebetalarna subventionerar dyra förmånsbilar till personer med guldkantade tjänstebilsavtal”
Tjänstebilsexperten Ronny Svensson på Ynnor kommenterar: ”Skatteverket säger att man främst utgår från bilens storlek. Samtidigt kan vi konstatera att när det gäller just Tesla Model 3 är det justerade värdet för Model 3 Performance (678.600 kronor) över 70 procent högre än för den testade Model 3 Long Range Dual Motor (392.600 kronor), trots att prisskillnaden mellan modellversionerna i Skatteverkets lista är betydligt mindre (124.400 kronor) och storleken är densamma.”
• För det andra. Enligt EU-direktivet 2007/46/EG ska man för elmotorer i bilar uppge maximal effekt per timme, största nettoeffekt och största motoreffekt under 30 minuter för att få ett typgodkännande. När Skatteverkets bedömning av Tesla Model 3 gjordes, registrerades elbilar i Vägtrafikregistret bara med uppgift om maximal effekt. Transportstyrelsen har alldeles nyss implementerat att registrera elmotorns effekt också över 30 minuter. Men med denna motivering har alltså Skatteverket gått flera år före Transportstyrelsen i sitt resonemang kring effekt i elbilar eftersom man gjort liknande bedömningar för Model S och X, och jämfört dem med modeller som har klart lägre maxeffekt.
Läs också: Skatteverkets svar: Vi tar mer hänsyn till storlek än effekt
”Tesla inte enda fallet”
Om Skatteverket anser att det haltar att jämföra antalet hästkrafter mellan elbilar och konventionella bilar, borde man istället lägga större vikt vid prestanda, exempelvis acceleration 0–100 km/h. Med det perspektivet har Skatteverket ändå gjort en orättvist generös bedömning, eftersom Model 3 Long Range Dual Motor är nästan dubbelt så snabb 0–100 km/h som de modeller man jämför den med.
När det gäller subvention utöver den som lagstiftaren har avsett delar vi inte Skatteverkets uppfattning. Vår granskning visar att förmånsvärdet borde ligga drygt 20 000 kronor högre per år enligt våra uträkningar.
En kontroll visar att Skatteverket har gjort fler tveksamma bedömningar och jämfört andra elbilar med onödigt effektsvaga förbränningsmotorbilar med sämre prestanda. Tesla är alltså inte det enda fallet.
I slutändan handlar det om att skattebetalarna subventionerar dyra förmånsbilar till personer med redan guldkantade tjänstebilsavtal. Lite dyrare förmånsvärde skulle inte drabba fattiglappar. Nu kan man istället bara gratulera till att de har möjlighet att köra dyra bilar rekordbilligt.